Ingen riktig saga utan ett lyckligt slut
Det har nästan gått en månad sedan sista omgången av Bundesliga spelades och nu blickar vi alla framåt mot kommande säsong som börjar tidigt i augusti. Innan dess vore det på sin plats att sammanfatta vad som varit ännu en fantastisk säsong för det lilla laget ifrån Köpenick i Berlin. Även denna säsong lyckades de överträffa sig själva och alla andras förväntningar på dem. Det var en säsong som innehöll det mesta som annars bara återfinns i en episk saga, för det är just så man kan beskriva Unio
I min allra första artikel om Union Berlin förklarade jag min kärlek till klubben och gjorde redan då en slags sammanfattning om vad som har fört klubben dit den är idag. I den här krönikan tar jag vid där jag slutade och skriver det sista kapitlet som får vara en epilog på vad som har varit ännu ett bra fotbollsår för Union Berlin. Vid början av andra halvan av säsongen flöt allting på bra för klubben. Man flåsade storlagen i nacken, låg på en plats till Champions League och man hade besegrat ärkerivalerna Hertha Berlin i åttondelen av cupen. Sedan hände något. Vinterns transferfönster var inne på sina sista timmar när klubbens bästa spelare, Max Kruse, helt plötsligt från ingenstans lämnade klubben för att skriva på för nedflyttningshotade VFL Wolfsburg. Det kändes där och då som en ologisk flytt och upplevdes av supportrarna som ett knivhugg i ryggen. Sedan kom dystra februari där man kämpade med att göra mål och förlusterna radade upp sig en efter en. Laget förlorade mycket i samband med att playmakern Max Kruse lämnat, men sedan kom mars och man hittade tillbaka till ett vinande koncept efter att ha hittat ett nytt sätt att spela på.
I slutet av dystra februari hittade man tillbaka till det vinnande spåret igen med segern mot Mainz där också Taiwo Awoniyi hittade tillbaka till sin briljanta form. Vinsten satt fint efter att man nåtts av bakslaget att en annan publikfavorit sagt att han skulle lämna klubben. Det strödde ytterligare salt i såren när Grischa Prömel sa att han skulle lämna, men han blev i alla fall kvar säsongen ut och skulle spela en viktig roll innan sitt avsked. Det infann sig inga bittra känslor vid avskedet och det hela blev en familjär tillställning präglat av vemod. Efter matchen mot Mainz kom så den efterlängtade kvartsfinalen mot kultlaget FC St. Pauli inför mycket publik. Det blev en spännande tillställning där de små marginalerna avgjorde för Union Berlins del. 
På hemmaplan hade man hela säsongen igenom en väldigt stark svit där bara tre lag lyckades besegra Union Berlin. På bortaplan gick det tyvärr inte lika bra och man kämpade verkligen mot en negativ trend av att förlora med uddamålet eller att inte behålla skärpan igenom hela bortamatcherna. I det tredje Berlinderbyt vände dock den trenden när man vann mot Hertha Berlin igen på Olympiastadion och i de resterade matcherna på bortaplan förlorade man inte, bortsett från den bittra förlusten mot Red Bull Leipzig i semifinalen av tyska cupen.
Den matchen hade alla verkligen sett fram emot och tyvärr blev den också det sista stoppet på vad som var en fantastisk cupresa. Union Berlin gick från att vara underdogs till att bli en av favoriterna att ta hem turneringen när alla de andra stora lagen åkt ur cupen. Det var första stora chansen att få ta en första stor titel som hade kunnat kröna en otrolig säsong, men den fantastiska prestationen kröntes av något annat minst lika tungt i den lilla klubben från Köpnicks ögon. Förlusten i cupsemin var givetvis bitter då man förlorade med ett uddamål och saken blev inte bättre av att Red Bull Leipzig fick lyfta trofén och dessutom smäda bucklan genom att hälla i energidricka istället för bira i den. Det kändes som smolk i glädjebägaren och det var en riktig hädelse, ifall ni frågar mig och alla andra supportrar som respekterar tradition och kultur. Union Berlin skulle dock få sin revansch när de vann i Leipzig med ett par riktigt tjusiga mål och ett återupprättade av dem nya fina bortasviten. Det var nog kanske också säsongens bästa insats av laget och med den matchen hade man slagit dem på både hemmaplan och bortaplan i ligan. 
Efter den sköna revanschen kom sedan maj och vad som blev en spännande avslutning på Bundesliga. Sedan länge var det färdigt att Bayern München skulle vinna ligan i år igen, men kampen om Europaplatserna var jämnare och ovisst ända in i det sista. Union Berlin hade ett tag tjing på Champions League, men det var bara blott en hägring då man låg efter ganska så mycket i målskillnad. Det var mer realistiskt att nå Europa League. I sista bortamatchen för säsongen hade man lyckats med att säkra en Europaplats i överkörningen av konkurrenterna SC Freiburg, Det var dock i den sista omgången på hemmaplan det skulle avgöras vilken valör av Europacup det skulle bli för skrällaget ifrån Berlin. Det fanns många matcher att följa samtidigt och tre lag gjorde upp om de två platserna till Europa League. I en riktig målrik match blev det till sist Union Berlin som kunde fira mest när man vann mot VFL Bochum och hamnade på en välförtjänt femteplats. En uppgradering ifrån ifjol som gav dem en plats till fotbollens finrum bland de bästa lagen i Europa. Snipp, snapp, slut, så var denna fotbollssaga slut.
