VfB - Freiburg 2-3(0-2)
"Endlich mal fängt es an"
De kom över bergen. Schwardwald Hochalpenstrasse fylldes med en karavan av svartvita flaggor. Alemannerna kom till Baden-Württembergs huvudstad, Iklädda masker, iklädda svarta och vita tröjor. Med rutin, erfarenhet och Christian Streich. För alla som kan sitt Baden-Württemberg, så vet man att det går ett kraftfullt streck genom delstaten ungefär där Schwarzwald går. Öster om bergskedjan, där pratas det schwäbisch, där är man Württembergare; Väster om bergskedjan, där ligger Baden, med Freiburg, Baden.Baden, Offenburg och Karsruhe. De kallar sig badensare, men dialekten de pratar är allemanisch. SC Freiburg - anförda av sin legendariske tränare Streich och med det starka Günter och Heintz i backlinjen framförs spelare som Grifo och målskytten Petersen. Välkomna till Stuttgart. Det skulle startas Bundesliga. 15.30 en lördag i Tyskland. Det blir sällan bättre; jo om det är fullsatt. Fast som alla vet så har de tyska delstaterna egen beslutanderätt om publik och folksamlingar och därför hade Mercedes-Benz-Arena denna dag 7,100 åskådare.
De mötte ett VfB, som hade förmånen att egentligen stäla upp hyfsat utan skador. OK, Nico Gonzales saknades och det var naturligtvis smärtsamt och Matarazzo valde att spela Klimowicz på topp istället för österrikaren Kalajdzic.
VfBs lag:
Kobel-Anton, Kaminski, Kempf-Endo,Mangala-Massimo, Wamangituka,Didavi,Castro-Klimowicz
Matchen
VfB startade med hög press och stort bollinnehav. Det var rörligt spel och Gregoe Kobel i målet kunde enkelt sätta sig ned och räkna hålen i sin schweizerost. Freiburgs Sallai,Grifo och Petersen kom inte igenom det rätt täta försvaret. Publiken satt med sina vitröda munskydd och trivdes i den sköna Stuttgart-solen. Men så fick de Spätzlen i vrångstrupen, då Sallai helt plötsligt efter ett inkast hittade en helt ren Nils Petersen, som nickade in 1-0. Marcin Kaminski tänkte på något polskt och var helt akterseglad.
En smärre chock, men VfB visade bra tåga och radade upp chanser. Framför allt den urstarke Silas Wamangituka oroade ytterbackarna med sin avighet, styrka och snabbhet och hade en boll som gick under målvakten, men som räddades på mållinjen och sedan laddade Mangala med ett skott som strök strax utanför. Det var bud på 1-1. Istället kom 0-2. Inspel från kanten, Petersen klackade, Kobel gjorde en reflexräddning och vips stötte Sallai in 2-0. Inte alls rättvist.
Efter paus hade Massimo en reducering på foten och detta inspel borde han satt. Istället luckrade Freiburg upp försvaret, sågade sig igenom och Grifo satte 3-0. Hoppsan, Inget bra alls. Men VfB gav inte upp. Det byttes in spelare. Klement och Kalajdzic kom in och framför allt med den sistnämnde fick man jobbigt. En mycket löpvillig österrikare detta och plötsligt hade han lyft in 1-3 på pass från Didavi. VfBs press fortsatte. Wamangituka missade ett inspel precis vid stolpen och Klimowicz ett skott innan just Wamangituka gjorde 2-3 och hoppet återvände till VfBs supportrar. Sedan borde VfB haft en straff efter en uppenbar hands, men domaren valde att släppa det.
VfB pressade och pressade, men lyckades inte kvittera och det var en mycket nöjd Christian Streich som klappade om sina spelare efter den första segern i Stuttgart på nästan tio år.
FAKTA:
VfB Stuttgart: Kobel - Anton, Kaminski (65., Kalajdzic), Kempf - Massimo (78., Al Ghaddioui), Castro (60., Klement), Endo, Mangala, Wamangituka - Klimowicz (78., Cissé), Didavi
Trainer: Pellegrino Matarazzo
SC Freiburg: Müller – Schmid (78., Kübler), Lienhart, Heintz, Günter – Höfler – Sallai (78., Kwon), Jeong (88., Gulde), Höler, Grifo (89., Abrashi) – Petersen
Trainer: Christian Streich
Domare: Benjamin Cortus
Publik: 7.100
Tore: 0:1 Petersen (8.), 0:2 Sallai (26.), 0:3 Grifo (48.), 1:3 Kalajdzic (71.), 2:3 Wamangituka (81
