VfB-FSV Frankfurt 3-0

Det blev till en komfortabel seger i DFB-Pokals andra omgång. VfB har för vana att göra det riktigt svårt för sig när man möter lag från lägre divisioner, lillebror FSV Frankfurt vållade dock inga som helst problem och VfB vann rättvist.

Endast dryga 15 000 åskådare var på plats, låt oss skylla på den allmänna oreda som råder i Stuttgart. Buss och Stadtbahnförare strejkar ena dagen och nästa dag svarar kommunen med att lockouta personalen. För en stad beroende av sina offentliga trafikmedel leder detta till vissa problem som till exempel att ta sig till matchen på ett vettigt vis.

Hur som haver, Bruno Labbadia laborerade om en aning med laget idag, jag gissar att han redan hade Dortmundmatchen på lördag i tankarna samt att han vill sätta lite bryderier i skallen på tränarkollegan Jürgen Klopp. Fyrbackslinjen stod pall hela matchen, Tasci vilade medan Patrick Bauer fick spela från start. Mittfältet så, Kvist ensam som enbart defensiv ståthållare. Framför honom Hajnal, lite mer tillbakadragen än vi är vana att se honom. Sen Harnik och Traoré i tämligen fria roller. Längst fram Cacau tillsammans med Hemlein som gjorde ett så piggt inhopp mot Nürnberg senast.

Som tack för chansen slog just Hemlein till efter bara fyra minuters spel. En elegant upprullning längs vänsterkanten där Molinaro och Traoré samarbetade fint, inlägget på foten och Hemlein styrde snyggt in bollen i bortre burgaveln. En smakstart som Frankfurt aldrig riktigt hämtade sig ifrån. Det gäller att få hål på lagen från de lägre divisionerna, annars växer de bara minut för minut.

VfB gav aldrig Frankfurt den möjligheten, laget var fokuserat på uppgiften och spelade mycket offensivt. Harnik var rena speedkulan och kom runt på sin kant flera gånger. Även Cacau visade fin rörlighet och vilja, han fick så småningom kröna dagen med att kämpa in 2-0 målet och blev utbytt i halvtid för att vila sig i form inför lördagen. Litet orosmoln dock, Cacau verkar inte helt tillfreds med omvärlden. Det var inte samma glädje som det brukar vara vid målfirandet, mer den gamla sovjetiska jaha, mål igen vad vill ni minspelet. Här ligger något och gror är jag rädd, mer än den vanliga formsvackan som Cacau brukar ha om hösten.

Innan pausvilan borde och skulle VfB gjort några pyttsar till men målvakten Langer höll siffrorna nere. Efter pausvilan stuvade gästerna om i laget och gav upp tankarna på att försöka spela offensivt . Istället koncentrerade man sig på att stoppa VfB:s framfart och gjorde så med viss framgång. Trycket kom av sig alltmer och VfB verkade nöjda med ställningen vilket förstås resulterade i att Frankfurt till slut vaskade fram några målchanser. Matchens bästa blev en dubbelchans vid vilken Ulreich räddade i första läget och returen slogs i stolpen, Ulreich hade nog knipt den bollen på mållinjen i alla fall.

Gästernas tappra försök att ta sig in i matchen kom med tiden av sig, de blev allt tröttare och då VfB-försvaret hade en god dag på jobb kom istället följdriktigen spiken i kistan med några minuter kvar att spela. Duktige och snabbe Traoré fick sätta dit en balja, assisterad av Harnik. Därmed var saken klar och det vankas sextondelsfinal längre fram.
Laget om alltings jävlighet lär väl se till att vi får Bayern München i nästa match, bara en känsla jag har. Å andra sidan har vi gruvlig revansch att utkräva efter tre raka förluster förra säsongen.

Matchens lirare: Martin Harnik
Var den som i första halvlek drog upp farten i anfallen och var ständigt inblandad i farligheter. Satte Frankfurtförsvaret på prov gång efter annan och visade riktningen för lagkamraterna.

VfB: Ulreich - Boulahrouz, Bauer, Maza, Molinaro - Kvist - Hajnal (Kuzmanovic 75) - Harnik, Traoré - Hemlein (Gentner 67), Cacau (Okazaki 46)
Tränare: Labbadia

Frankfurt:

0 kommentarer

Christian Weste2011-10-26 22:50:00