VfB vände mot Frankfurt
För några veckor sedan flög jag in och landade i Frankfurt. Jag såg Commerz-Bank Arean från luften. Gömd i skogen, som "Waldstadion" skall vara och jag mindes tillbaka till de matcher jag en gång såg när jag bodde i norra Franken och hur mina kollegor på jobb och i fotbollslaget var notoriska Franfkurt-fans. "Die launische Diva" som laget kallas. Kanske det tuffaste namnet i Bundesliga och en av de snyggaste tröjorna . I år också med ett lag med härlig spetsfundighet, talang och en tränare vid namn Armin Veh som med en fullständig vettvillighet manar sina trupper till offensiv. Jung, Rode, Oczipka, Meier och Trapp. Fem spelare som avancerat fram till områden nära landslaget. Alex Meier - den store spelstrategen - har alltid varit bra i den roll han spelat, men under Veh har han fått en större frihet och har under säsongen varit en av bundesligas bäste spelare. VfB kom till Frankfurt - lätt modstulna efter 1-3 mot Lazio - och med vetskapen om att Augsburg helt plötsligt låg fem poäng efter dem på kvalplatsen. Goda råd äro dyra, tänkte Labbadia och ställde om till en 4-3-3 uppställningen, där Traoré-Ibisevic-Okazaki spelade på topp med Molinaro-Gentner framför Kvist i mittfältet.
Matchen så..
Den går inte till historien som den mest välspelade uatn kunde inledn inledningskvis klassas som en kavalkad av felpassningar, dåliga löpningar och ett härligt viftande efter bollarna. Det låg viss nervositet i luften från VfBs sida och det dröjde ända fram till en kvart innan någon av lagen öppnade någon form av attack. Som vanligt var det bosniern Ibisévic som skulle försöka , men dennes nick gick förbi målet.
Strax efter chockades VfBs försvar, då Schweglers boll hittade Stefan Aigner framför Ulreich och vips stod det 1-0 till hemmalaget. Frankfurts första chans, men oj så kvickt och snabbt det gick. Efter 521 minuter hade FRankfurt äntligen gjort mål igen.
Men VfB kom åter då Okazaki fick bollen av Sakai, men tryckte bollen utanför. Ibisévic fick en chans till men missade. Även forne VfBaren Celozzi såg sin chans passera Ulreich.
Ingen större första halvlek och målchanserna hade uteblivit. Det var nog roligare att gå och ta sig en bärs, äta en "Frankfurter" och prata om vädret.
Andra halvlek startade med att Boka fick en stickare in i straffområdet. Schwegler försökte nå bollen, men tippade ivorianen över ända och straff blåstes. 1-1 var ett faktum efter att Ibisevic tryckt in årets 12e mål.
Pjäserna var ånyo uppställda och spelet jämnades ut. Mycket närkamper, dåligt spel och mycket på chans. Meier och Inue hade ett par halvchanser innan VfB överraskande tog ledningen. Nye Maxim tog en hörna och vips hade Niedermeier nickat in 2-1. Högst oväntat, men oj så trevligt.
Veh lastade in Lakic och Matmour för att få igång offensiven och ett ordentligt tryck skapades runt Ulreich, men VfBs försvar var starkt uppställt och bollarna tog sig inte in. Enda chansen var när Lakic gick i djupet och Ulreich tog både boll och spelare och spelade undan bollen. Straffviftningarna från Frankfurts spelare var förgäves och matchen slutade 2-1 till VfB.
