Wagners Valkyria
Late-bloomer och tyskt praktexempel- detta är Sandro Wagner
Att efterlikna Sandro Wagner med Richard Wagner vore inte helt fel. Richard Wagner blommade egentligen ut framåt slutet av sin karriär och skrev först mot slutet några operetter som skulle komma att bli hoi polloi i musikskolor runtom i världen. Förutom Tristan och Isolde som ung musiker, var hans tidiga arbete ganska förglömligt. Han var en musikens late-bloomer, kanske även en tysk kaxmört när framgångarna stigit honom åt huvudet.
Sandro Wagner är väl definitionen av en late-bloomer, en fotbollspelare som först framåt sina skymningsår klivit fram som en spelare av rang. Det är ganska vanligt inom fotbollen och får knappast många att rynka på pannan längre, men sättet Wagner har gjort det på och med den självsäkra kaxigheten, med vilken han ofta välsignar diverse tidsskrifter har kanoniserat honom. Nu är han någonting mer än bara en late-bloomer, han har blivit en ikon för ett nytt Tyskland- starkt, can-do och kaxigt.
Wagners karriär började i München som treåring. Han spelade i Bayern Münchens ungdomslag hela sin barn- och ungdom och lyckades ganska väl. Han var en av få ungdomsspelare som faktiskt fick speltid och var med och vann ligan med Bayern 2007/2008, även om han bara gjorde fyra matcher. Innan och efter dess gjorde han 44 matcher för Bayern Münchens reservlag, på vilka han blott gjorde 2 (!) mål.
Den unge Sandros karriär har sedan dess varit full av hinder. Eftersom han redan från början visat problem framför mål, fanns det inte en mängd klubbar som såg mycket hopp i honom och han stack till MSV Duisburg i Ruhr när hans kontrakt med Bayern gick ut 2008. Ruhr-klubben spelade honom flitigt och det var här han kom igång med sitt målskytte. Han gjorde 12 måk på 36 matcher för klubben mellan 20008 och 2010 och visade sig själv och världen att han minsann kunde- tiden i Bayern hade endast varit en slump. Han imponerad enog för Duisburg för att värvas av storklubben Werder Bremen som under denna tid precis hade klarat av äventyr i Europa utan mycket skada.
Nu, i Bremen hade han problem. Speltiden fanns inte riktigt där och det tedde sig som om steget från Duisburg till Bremen i Bundesliga varit snäppet för stort. Han lyckades bara göra två mål på 30 matcher under två års tid och lånades ut till Kaiserslautern efter en sejour i Bremens andralag, där han visat prov på skytte ånyo med sju mål på 17 matcher. Hos de röda djävlarna blev det elva matcher och noll mål, inget bra resultat för den succékranka Bayraren.
Hertha plockade in honom då de behövde kraft framåt och det startade helt okej, men inom kort blev han en bänkvärmare. Han lyckades dock med 71 matcher mellan 2012 och 2015, men bara sju mål, vilket var en skaplig besvikelse. Efter ännu en sejour i ett andralag plockade nyligen uppflyttade SV Darmstadt 98 in honom, då Dirk Schuster sett potential i grabben. Detta skulle han inte ångra.
"Han trodde på mig från första början, vilket väldigt få har gjort!",sade Sandro Wagner i en intervju med Hessenschau. Han talade om Dirk Schuster och om hur mycket den gamla, och nuvarande, Darmstadt-bossen betytt för honom och hans sena framgång i den tyska fotbollen. I Darmstadt blev nämligen den alltmer problematiske Sandro Wagner tränarens skyddsling och en fanfavorit på den gamla Böllenfalltor-Stadion. Darmstadt, som gjorde sin första säsong i Bundesliga på 34 år, hade behövt en ny striker då Dominik Stroh-Engel börjat bli till åren och började få mer och mer cement-lika ben och då värvades Sandro Wagner in. Det var en chansning, men framtiden skulle bevisa dygden i denna chansning.
På en säsong gjorde Sandro Wagner 14 mål för ligans kanske sämsta offensiv och var en av de viktigaste kuggarna i Darmstadts ganska sensationella 14:eplats i Bundesliga. Med Tobias Kempe, Marcel Heller och Sandro Sigiru bakom sig hade han ibland lekstuga med lagen och hans fysik och teknik gjorde det mycket svårt för försvararna att tampas med honom. En svårscoutad, oberäknelig och passionerad anfallare med ett nyfunnet öga för mål- allt detta hade han blivit i den blåa tröjan och allt kan attributeras till Dirk Schuster, mannen som var ansvarig för Darmstadts sensationella klättring.
Hoffenheim och Julian Nagelsmann chansade på den kontroversielle bjässen och han värvades in tämligen billigt från en klubb i ständigt behov av pengar. Under Nagelsmann blev Sandro Wagner en helt ny spelare. Han var lika kontroversiell som innan, lika kaxig och självsäker, men hans spelstil förändrades drastiskt. Huruvida detta var på grund av Hoffenheims spelstil eller Nagelsmanns coaching vet jag ej, men Wagner lärde sig att möta boll, löpa i djupled, droppa ner i luckan för att hjälpa mittfältet och blev mycket viktig i Hoffenheims allmänna spel. Wagners spelmässiga utveckling under Julian Nagelsmann var det som bäddade för slutspurten.
Efter 18 mål på en och en halv säsong vid Neckar begav han sig så mot sin Valkyria- Bayern München. I München har han fått revansch. Han har motbevisat sig själv och alla andra- nu är han en anfallare som folk vill ha i sitt lag, en viktig kugge i ett alltmer oslagbart Bayern och även om han värvats in som back-up börjar han sakteligen få mer och mer speltid. Under Heynckes har han inte utvecklats något överdrivet som fotbollsspelare, men han har blivit en mycket mer accepterad del av den tyska fotbollen. En late-bloomer vore den perfekta definitionen på honom, men han är som sagt mer än så. Han är ett tyskt nutida praktexemplar.
Wagner har en can-do aura som har blivit mycket vanlig i den tyska fotbollen. Spelare som är pragmatiska, det som funkar det funkar. Wagner gör mål med huvudet, fötterna och skrevet och han firar såsom en anfallare bör. Han tvingar in bollen i nätet med sin vilja, liksom Thomas Müller tenderar att göra. Det är inte ofta det ser vackert ut, men målen godkänns och attributeras till Sandro Wagner. hans kaxighet är även att efterlikna med ovannämnda Müller. Men han har förtjänat det- vem hade inte varit kaxig i hans situation? Han har tystat alla tvivlare och står nu ut som en av de bästa anfallarna Tyskland har.
PS: Varken skribenten Axel Falk eller SvenskaFans.com stöttar på något vis Wagners skamfulla val av tröjnummer och tar härmed avstånd från det.
Landslag, Bayern München och en målfarlighet som heter duga. Detta är Wagners Valkyria.
