Was nun, VfB?
Häxor, avelshingstar och narrar. Alla springer de uppför gatorna och firar sin Fasching. Någon är i alla fall glad och lycklig i Stuttgart. Ute i Bad Cannstatt lyser flitens lampa och det brottas med idéer och tankar. VfB gick till julledighet med en glädje. En förnöjsamhet om att säsongen - trots start i moll med en hel del förluster och otäcka tabellplaceringar - ändå blivit trevlig och positivt uppskakande. Som ett glas sekt en sommardag. Laget låg några poäng efter Europa league-platsen, man var kvar i Europa league och Genk ser inte omöjliga ut; DFB-Pokal väntar med VfL Bochum i kvartsfinal. Inte heller en omöjlig uppgift. Man tog jul, umgicks med familjen, stoppade i sig en och annan mandel, åkte till Turkiet på träningsläger; kommer hem och inleder med fyra förluster. Hallå? vad hände?
Det kallas fritt fall. Men oftast har man fallskärm med sig annars går det ganska illa. Så världen vrider sig runt sin axel och tittar med skarpa korpögon på Bad Cannstatt, Labbadia och Bobic och funderar på hur det egentligen står till? Problemet är att man inte vet var man skall börja. Vart man än tittar så kommer det ett frågetecken. Men jag skall försöka mig på en lägesblick av situationen. Så god som någon.
* Truppen
Jag tycker att VfB har haft några grundläggande problem hela året. Det stavas "Mellanmjölk" eller "Fruchtquark". Det sistnämnda är rätt äckligt faktiskt.De senaste åren har Stuttgart, märkt av ekonomiska problem och satsning på en egen stadion, satsat mycket på bredden i laget. Det har lyfts in mycket bredd i laget. Sakai, Okazaki, Torun, Hoogland, Audel med flera. Tyvärr är denna bredd bara ytterligare en skiva på en annan bredd av spelare som finns i laget med Boka, Molinaro, Didavi, Hajnál och då dessa alltför sällan lyfter över det medelmåttiga eller snarare landar på den lägre delen av formkurvan, så blir det svårt för ett helt lag att lyfta. VfB må ha en ganska stor trupp och här och var menar man att det finns 3 man på varje plats. Det kan så vara, men när man skrapar på ytan så kan man ganska enkelt konstatera att spelare som Torun och Hajnál, som exempelvis skall styra spelet, har varit skadade och ur form. Didavi, Cacau, Audel, Hoogland och Kvist. Fem man som alla varit långtidsskadade. Av juniorerna är det bara Holzhauser och Rüdiger som tagit väsentliga steg. Ytterbacksspelet är väldigt knackigt och att förlita sig på Sakai, Boka och Molinaro mot spelskickliga lag; det har visat sig vara självmord. När sedan Ibisevic inte heller gör mål och misstagen centralt hopar sig, så att motståndarna snabbt snor bollen och gör mål; då finns det ingen återvändo. Nej, truppens sammansättning funkar inte. Det är på tok för många vattenbärare och mellanmjölkslirare, som tyvärr inte har moral, kunskap eller vilja att lyfta sig själv och kliver fram och tar ansvar.
* Tränaren
Labbadia skrev på ett nytt avtal för några veckor sedan. Det kan bli det kortaste avtalet i Stuttgarts historia. Han verkar maktlös. Han växlar spelare varje match, han spelar dem på nya positioner och försöker få in liv i spelet. Tyvärr skapar han bara osäkerheter och han måste bli mer aktiv och prata med spelarna. Framför allt måste han få liv i de äldre och rutinerade spelarna.
* Ledning
Dr Mäuser leder VfB just nu. Man kan säga att hans tid just nu inte är den roligaste. Det gnälls och gnys på VfBs sätt att hålla i pengarna. "Att spara sig ur krisen; att backa bort från problemen". Mäuser kritiseras inte bara från fansen med sina banderoller "Vorstand Raus" utan också från andra prominenta VfB-fans som menar att Mäuser måste inse att "Porsche och VfB inte är samma sak". Mäuser får kritik för att han inte har fotbollskunskap och inte lever med sitt VfB på ett sätt som en riktigt fotbollsinitierad ordförande borde göra. Men kan Mäuser göra något? Nja, inte på plan, men naturligtvis kan hela hans sätt att intressera sig för laget; , att skjuta till nödvändiga resurser, bistå med beslut och ett starkt yttre exempelvis visa upp en fasad som visar att "VfB steht! Für immer und ewig".
* Ledarpersonligheter
Jag har skrivit det förut. Jag vill ha en ledare på planen. Jag tror inte på Tasci som kapten. Eller möjligtvis, men då måste någon annan ta upp pådrivarmanteln. William Kvist är tyst som en mus. Gentner? Vidare så undrar jag vem som skall skapa spelet? Hajnál har varit ur form sedan Ungern tog VM-silver 1954 och senast försöktes det med Torun, men det funkade inte alls. Är 4-2-3-1 ett spelsystem som skall spelas eller skall 4-4-2 återställas med klara roller. Vem tar upp "Spielmacher"-rollen egentligen? Blir det Holzhauser nästa gång? Hur tas det emot. Killen har spelat minimalt efter jul. Jag vill ha in lite tåga och fart och en spelidé.
* Den falska säkerheten
Vidare så tror jag inte att laget insåg att man klev in i juluppehållet med en bräcklig blid av vad som hänt under hösten. Laget spelade aldrig speciellt bra. Steaua-matchen borta var ett av de få lysande undantagen och sedan förlitade man sig på att Ibisevic förr eller senare skulle träffa rätt. Men spelades det bra fotboll? Inte alls faktiskt. Spelide saknades, lagdelarna synkade inte, men trots detta gick man till jul med bra ögon på hösten. Men resultaten gick ganska upp och ned. En längre vinstsvit följdes av några raka förluster och det var svårt att hitta till riktiga idéer. Jag tror att laget förblindades av placeringar och resultat, mer än att fokusera på spelet och att man vaggades in i en falsk säkerhet.
* Nervositeten
Långsamt kommer också nervositet och osäkerhet farande. Det som var ett jättelångt avstånd och kändes betryggande visar sig numera vara närmre än vad man tror. Vadå? Jo, nedflyttningsstriden. Hoffenhem ligger fortfarande betryggande nio pinnar bakom VB på kvalplatsen, men just Hoffenheim borta i Kraichgau är nästa match och vips kan det vara strid om knivarna och poängen igen. Det börjar bli nervösa blickar nedåt och med en ökad trend av förluster, så kommer osäkerhet, man spelar gärna en extra passning i sidled eller hemåt än går framåt och vips är bollen tappad. Man kunde också se det mot Bremen. Det började bra, men så fort Bremen prickade stolpen, så låg nerverna utanför tröjan. Osäkerheten kom farande och vips hade Kvist tappat bollen och Ekici gjort mål.
Nu väntar Genk imorgon och man har en gyllene möjlighet att vända på detta och vrida om skutan norröver igen. Gör det!
