Wir sind zurück! – historien om Fortunas fantastiska väg tillbaka till Bundesliga
Lindansargänget är äntligen tillbaka i högstaligan.
Så sent som 2004 spelade Fortuna Düsseldorf i Oberliga Nordrhein, som då motsvarande en fjärdeliga i det tyska seriesystemet, inför publiksiffror på några tusen tappra själar. 2012 är man alltså tillbaka i Bundesliga och spelar inför över 50 000 på en fullsatt Esprit Arena. Fortuna har åkt hiss i seriesystemet under större delen av sin historia, men de senaste årens comeback är ändå anmärkningsvärd.
Efter att ha varit ett stabilt Bundesligalag under 1970- och 1980-talet flyttades Fortuna Düsseldorf ned 1987. Det blev två år i Zweite innan man 1989 tog klivet upp i Bundesliga igen, då under ledning av legendariske tränaren Aleksandar Ristic. Efter en och en halv säsong i Bundesliga tog Ristic över Schalke och Fortuna började sladda i tabellen. 1992 åkte man ur Bundesliga igen och trots att Ristic nu kom tillbaka till klubben ville det sig inte bättre än att man åkte ur också Zweite direkt. Jojoeffekten blev dock rejäl – ”König Aleks” ledde redan 1993 Fortuna till seger i Oberliga Nordrhein (då en tredjedivision) och 1994 tog man sig också tillbaka till Bundesliga igen. Två säsonger blev det i Bundesliga innan F95 återigen åkte ur 1997. Den här gången skulle det dröja 15 år innan man var tillbaka i finrummet.
Åren runt millennieskiftet präglades av dålig ekonomi, enorm turbulens i föreningen och en rotation på tränarbänken som skulle gjort Roman Abramovitj vimmelkantig. 1999 blev det respass ur Zweite, trots klubblegenden Klaus Allofs på tränarbänken under större delen av säsongen. Och inte gick det bättre i Regionalliga, dåvarande tredjedivisionen: 2001 blev man näst sist och borde alltså ha åkt ur, men räddades kvar då FC Sachsen Leipzig och SV Wilhelmshaven inte klarade licensen och flyttades ned istället. Fristen blev dock kortvarig och 2002 åkte ett uselt Fortuna Düsseldorf ned i Oberliga Nordrhein, dåvarande fjärdedivisionen.
Föreningen hade nu sjunkit lägre än någon trodde var möjligt. Ekonomin låg i spillror och publiksnittet under den första säsongen i fjärdeligan var bara 3 750. Förvisso hade man efter nedflyttningen flyttat till lilla Paul-Janes-Stadion då klassiska Rheinstadion revs, men även på Rheinstadion var snittet bara 5 700 säsongen innan. Som jämförelse snittade Rhein Fire, som spelade i den numera nedlagda europeiska ligan i amerikansk fotboll, runt 30 000 på samma arena. De kräsna Düsseldorfsupportrarna hade övergett laget och inte mycket talade för en snar återkomst i proffsdivisionerna. Ekonomiskt var laget också illa ute. Som många känner till hör lokala punklegenderna Die Toten Hosen till Fortuna Düsseldorfs största supportrar. De hade redan 1989 bidragit ekonomiskt när klubben investerade i nya spelare och nu, när klubbens existens stod på spel, gick de helt sonika in som tröjsponsorer.
Efter 2004, Fortunas andra säsong i Oberliga, slutade laget på andra plats. Egentligen skulle inte placeringen ha räckt till avancemang, men återigen blev den enes död Fortunas bröd: förstaplacerade SSVg Velbert fick inte licens för att spela i Regionalliga och F95 fick platsen i deras ställe. Förutom avancemanget till tredjedivisionen är det i efterhand kanske mest minnesvärda som skedde i föreningen det här året att viss Andreas Lambertz gjorde debut.
I samband med att man tog steget upp i tredjeligan flyttade man också in i den nya arenan LTU Arena (idag Esprit Arena) som byggts av staden Düsseldorf på samma plats där klassiska Rheinstadion låg. Första matchen spelades mot Union Berlin inför 38 123 åskådare, som då var nytt rekord för tysk tredjedivisionsfotboll. Förhoppningar fanns om en nystart för föreningen, men fortsatt misskötsel och dåliga resultat på planen gjorde att Fortuna under flera säsonger lindansade på nedflyttningsstrecket.
Säsongen 2007-2008 kom det riktiga lyftet. Redan från början såg det bra ut – vinsten i premiären mot Union Berlin var första premiärsegern på tolv år och det dröjde ända till nionde omgången innan man släppte in säsongens första baklängesmål. I november fick Uwe Weidemann sparken från tränarposten trots att Fortuna då låg trea och ersattes i januari av Norbert Maier. Till slut blev man trea bakom Rot-Weiss Ahlen och Rot-Weiß Oberhausen och missade precis att ta sig upp i Zweite, men placeringen innebar ändå att man året efter tog en plats i den nya rikstäckande tredjeligan. Väl där fortsatte framgångsvågen: i den sista matchen 2009 mot Werder Bremens reservlag säkrade Fortuna andraplatsen och därmed uppflyttning till Zweite Bundesliga. Noterbart är att F95 i den här matchen än en gång slog publikrekordet för tysk tredjedivisionsfotboll med 50 095 åskådare.
Väl i Zweite fortsatte Fortuna att överraska och leva upp till sitt rykte som hisslag. Redan första säsongen 2009-2010 var man med i toppstriden och placerade sig till slut som fyra, precis utanför kvalplatsen till Bundesliga. 2010-2011 hade man flera intressanta lån och värvningar som t.ex. Sascha Dum, Assani Lukimya, Thomas Bröker och Maxi Beister, men började katastrofalt med sex raka förluster. Precis när jag börjat förlika mig med tanken på nedflyttning hittade Norbert Maier nya resurser i laget, som gjorde en rejäl upplyftning och slutade sjua. Konceptet katastrofal höst, strålande vår var något som Fortuna uppenbarligen inte tänkte fortsätta med då man följande säsong gjorde precis tvärtom – och det med råge.
Hösten 2011 fortsatte Fortuna sviten från vårens fina säsongsavslutning och slog rekord på rekord. Man blev Herbstmeister i Zweite med 41 poäng på 17 matcher, fler än något lag tidigare spelat ihop. Strax innan årets slut hade man 26 spelade matcher i rad utan förlust och var obesegrade på hemmaplan i över ett år. Det såg onekligen ut som om Fortuna var på väg mot Bundesliga, men våren blev allt annat än lätt. Sista matchen innan vinteruppehållet (som på grund av spelschemat spelades i omgång 19, alltså den andra matchen på vårsäsongen) dog alla sviter när man överraskande förlorade hemma mot Paderborn. Det var bara inledningen på en svår vår där Fortuna bara skrapade ihop 19 poäng och dalade från en solklar ledning till tredjeplatsen.
Placeringen räckte dock till kval till Bundesliga, där man ställdes mot Hertha Berlin. Inte mycket talade för ett Fortuna i usel form, men efter mycket överraskande 2-1 borta lyckades man stå emot Herthas offensiv och hålla 2-2 i den minst sagt dramatiska returen. Herthas fans kastade mängder av bengaler på planen och spelarnas frustration gick ut över domaren, som polisanmälde en spelare och fotbollförbundet utredde flera andra. Hemmafansen drog sitt strå till stacken genom att storma planen innan matchen var färdigspelad, vilket fick spelare och domare att lämna planen i 20 minuter innan matchen kunde spelas klart. Det var länge osäkert om matchen ens kunde slutföras och efteråt anmälde Hertha saken till fotbollförbundet och krävde omspel, vilket dock avslogs. Så till slut var alltså Fortuna tillbaka i Bundesliga efter 15 år. För första gången hade ett tyskt lag fallit från högsta divisionen till fjärde och sedan tagit sig tillbaka till Bundesliga.
Det har varit några fantastiska år för en Fortuna-supporter, då laget flera säsonger i rad lyckats höja sig mer än vad man trott var möjligt. Man förtjänar sin stämpel som hisslag mer än någonsin – de senaste säsongerna i synnerhet, då Norbert Maier infört en tempostark kontringsfotboll med hög press, som lett till lika imponerande sviter som djupa svackor. Men trots att den kräsna Düsseldorfpubliken har hittat tillbaka till arenan är Fortuna fortfarande en förening med en begränsad budget och målsättningen i år kan rimligtvis bara vara att hänga kvar för att framöver, förhoppningsvis, etablera sig i Bundesliga. Med Norbert Maier vid rodret och med 18 nya spelare i truppen är dock förutsättningarna goda för att Fortuna även fortsättningsvis kommer att överraska lika mycket positivt som negativt…
