Dallas går vidare till runda två, Spurs nio år långa svit är över
Efter att ha kämpat tappert mot ett formtoppat Mavericks och skadan på sin argentinske superstjärna Manu kunde San Antonio inte nå längre än en femte match i första omgången. Därmed går en epok i graven, då det är första gången någonsin som Tim Duncan inte tar sig förbi första slutspelsomgången, och det är Spurs första uttåg ur slutspelets startomgång sedan år 2000. Er ödmjuke skribent ber om ursäkt för den missade bevakningen av match fyra, då en kombination av mycket arbete och en strulande Internetuppkoppling ställde till det.
Det fanns inför nattens match egentligen bara en sak som talade för ett slitet, talanguttunnat och på många sett desperat San Antonio, nämligen historien. Spurs hade vänt liknande underlägen otaliga gånger, och som ESPNs statistikguru John Hollinger skrev: Inget lag som legat under med 3-1 i matcher, har någonsin förlorat match fem om den spelades på deras hemmaplan.
På själva planen fanns däremot inte mycket som pekade på att Spurs skulle vända på steken. TD och Tony Longoria hade genomgående presterat oerhört fina matcher både offensivt och defensivt, då särskilt Tony i långa perioder kunnat göra hur mycket poäng han velat på ett hopplöst akterseglat Dallasförsvar. Tyvärr lyckades coach Popovichs två storspelare inte involvera deras medspelare särskilt väl, för under de fyra första matcherna lyckades ingen av de övriga spursspelarna snitta tio poäng eller mer.
I Dallas fanns det däremot många tecken på styrka och ett eventuellt avancemang. Man hade lyckats vinna tre matcher, trots att man inte lyckats stoppa vare sig Duncan eller Parker. Taktiken att stoppa resten av Spurs hade verkligen burit frukt, då man till och med hade överkommit det faktum att både Dirk Nowitzki och Jason Terry varit konstant iskalla. Josh Howards inspirerande offensiv, JJ Bareas drives och konstanta slit på Parker samt Jason Kidds allroundspel var några anledningar till att Dallas lyckats stjäla en match på bortaplan och vunnit sina egna hemmamatcher.
Matchen var i slutändan aldrig riktigt spännande, utan Dallas drog tidigt ifrån och ledde efter första kvarten med 11 poäng. Även om Spurs lyckades kämpa sig till ett 48-52-underläge i halvtid så lyckades man aldrig ta ledningen i matchen, utan fick istället hela tiden kämpa i uppförsbacke. När sedan Josh Howard och Jason Terry sänkte några riktigt tunga skott i slutet av tredje perioden var matchen i princip död, trots att Dallas övertag aldrig blev alltför stort poängmässigt. Siffrorna skrevs till slut till 93-106 till bortalagets favör.
I Dallas gjorde Dirk Nowitzki 31 poäng och tog 9 returer, Josh Howard hade 17 poäng, 8 returer och 3 steals, Jason Terry gjorde 19 poäng från bänken, medan JJ Barea och Jason Kidd hade 12 resp 10 poäng och 5 assists vardera. Erick Dampier fortsatte sitt inspirerade slutspelslir och slutade matchen med 11 poäng, 12 returer samt ett blockat skott.
San Antonio fick 26 poäng och 12 assists av Parker, medan Duncan gjorde 30 pinnar och hade 8 returer. Bäst i övrigt var rookien George Hill som bidrog med 9 poäng, 4 returer och 2 steals.
I slutändan var det återigen Spurs brist på bredd som sänkte dem. När Tim och Tony gör 56 poäng, men bara får 37 från sina medspelare, är det väldigt sällan nog för att vinna. När dessutom Dirk fick skyttet och stämma (31 poäng) och hade ytterligare fem medspelare över tio poäng, ser man tydligt skillnaden mellan lagens uppbyggnad. När Rick Carlisle kunde byta in JJ Barea istället för Antoine Wright i startfemman för att tvinga Parker att kämpa hårdare för sina poäng, var Greg Popvich tvungen att stoppa in uråldrige Bruce Bowen för att hänga med defensivt. Denna matchup gagnade tydligt Mavericks, och visade tydligt vilken relativ lyx Dallas åtnjöt när det kom till att kunna ta in spelare från bänken som verkligen kunde ge motståndarna problem.
Nu är det dags för alla Dallas-fans att blicka framåt mot runda två, vilket jag i ärlighetens namn inte vågat hoppas på sedan 2007 då lagets förfall startade. Laget verkar nu äntligen ha hämtat sig från de senaste årens tunga slutspelsförluster, och jag hoppas och tror att vi kan ge Denver (jag kan omöjligt tänka mig att Hornets ska lyckas ta sig vidare efter deras patetiska förlust sist) en rejäl kamp i nästa omgång.
