Argentina måste glömma sin nationalidol
Erik Wigren skriver en krönika om att Argentina måste glömma sin nationalidol och koncentrera sig på kollektivet för att kunna lyckas i VM.
Det händer en hel del på tjugo år. En lovande yngling blommar ut till en världsspelare som presterar högklassig fotboll under åtta, tio år innan åldern börjar ta ut sin rätt. Spelaren varvar ner, lägger skorna på hyllan. Kanske tar han ett tränarjobb eller ett sådant där jobb inom FIFA där man får åka runt och se kanonmatcher från hedersläktare och emellanåt dra lite lappar ur någon urna på en glamorös gala. Mycket hinner hända som sagt och det är inte bara på individnivå.
Även i landslagssammanhang händer det mycket på relativt kort tid. Vad som var ett högklassigt lag för tio år sedan kan vara ett medelmåttigt lag idag. Utvecklingen kan också gå åt andra hållet. Alla tycks vara överens om att Sverige anno 2006 är betydligt bättre än det landslag som mönstrades exempelvis 1990. Detta borde vi förstås också tycka med tanke på att vi idag har ett väl sammanspelat landslag kryddat med ett antal spelare av hög internationell klass. Jag låter bli att göra jämförelser med 94-laget, det har gjorts förut.
Ibland verkar det som att den stora massan inte märker att saker och ting förändras i fotbollsvärlden. För tjugo år sedan härskade Argentina och vann VM i Mexiko. Den store ledaren var Diego Maradona. Han kunde få bollen nästan var som helst på planen och skapa en målchans antingen genom en precis framspelning eller genom att helt enkelt dribbla bort hela motståndarlaget.
Ända sedan 94, då Maradona tackade för sig i seriösa sammanhang har ett febrilt sökande efter ”den nye Maradona” pågått. Ariel Ortega bar epitetet inför VM i Frankrike och bevisade att han inte var förtjänt av det. I årets Argentinatrupp finns det faktiskt fem (!) spelare som alla har kallats ”den nye Maradona”. Javier Saviola som själv i en intervju för ett par år sedan sa något i stil med ”äsch, så fort en ung Argentinare gör lite väsen ifrån sig så är han den nye Maradona, jag kommer aldrig att bli så bra som honom”. De övriga fyra är Riquelme, Messi, Tevez och Aimar.
Det hela känns lite löjeväckande. Det är klart att det rör sig om bra fotbollsspelare men någon måtta på lovorden måste man kräva. Det kan mycket väl påverka Argentina negativt med så många upphaussade spelare i truppen. Tänk på situationen när ”den nye Maradona 2” surar över att ”den nye Maradona 3” spelar på hans favoritplats. För att inte tala om situationen när ”den nye Maradona 4” inte kan förstå varför den ”nye Maradona 5” inte spelade honom istället för ”den nye Maradona 6”. Den sistnämnde är i sin tur besviken på att han får inleda alla matcher på bänken med tanke på att han ju är - just det: den nye Maradona.
Argentina måste glömma sin nationalidol och koncentrera sig på kollektivet för att kunna lyckas i VM. Den nye Maradona spelar tyvärr för Brasilien.
