Javier Zanetti - En mästare
Efter fem sorger, sex nederlag, sju besvikelser och åtta bedrövelser stod han till slut där, en av fotbollsvärldens mest beundransvärda människor. Murarsonen från Buenos Aires hamnkvarter hade äntligen fått vinna Serie A. Bara några månader senare blev han dessutom den spelaren som gjort flest landskamper för Argentina genom tiderna. Det här är historien om Javier Zanetti.
Den 27:e maj 2007 efter matchen mot Torino vandrade han som sista Interspelare ut på planen med dottern Sol under vänstra armen och några minuter senare tog han emot den pokal som han under så många år varit så nära att vinna, men aldrig vunnit.
Javier Zanetti blev till slut Campioni d´Italia och jag kan inte komma på att jag någonsin har unnat någon spelare en titel mer.
Den som följt Inter och dess spelare kan dess historia. Vi kan det där om hur Ronaldo inte fick straff mot Juventus 97 och om tårarna som rann i maj 2002. Under presidenten Massimo Morattis era i Inter har spelare kommit och gått men den första värvningen har också visat sig vara den allra viktigaste. Den löpstarke kantspringaren från Banfield i Argentina kom som en okänd talang till Europa och Italien och blev en av världens bästa högerbackar. Zanetti gjorde ett fantastiskt mål mot Lazio i UEFA cupfinalen 98 men utöver det är det inte många gånger man fått se honom i målprotokollet. Roligt därför att han hamnade där under guldsäsongen. Jag var på plats i Rom förra hösten och såg Crespos fina mål mot Roma. I slutet av matchen drog Zanetti till från distans men bollen tog i stolpen och närmare än så lär jag aldrig komma att få se Il Capitano göra mål.
I en intervju gjord av Canal + förra hösten fick Zanetti frågan om vad han anser om en typisk Intersupporter. ”En person som kan tackla besvikelser och en som aldrig slutar tro på hoppet” svarade den ödmjuke kaptenen och någonting säger mig att det inte bara är supportrarna som burit på den känslan under så många år. Vi har fått se det ena nederlaget efter det andra men oförtröttligt hållit fast vid övertygelsen. Övertygelsen som bygger på att en titel endast är värt något om man fått kämpa för den. Vad kan kännas bättre än att få ta emot en titel efter så många år, när man stupat på mållinjen så många gånger och ständigt blivit anklagad för att ”bara vinna när det inte gäller”. Jag antar att det är den känslan Zanetti tar med sig när han bärandes på sin lilla dotter beger sig ut på Giuseppe Meazza för att ta emot pokalen efter så många års väntan.
I landslaget har Zanetti, eller El Tractor som han också kallas, haft en betydande roll i många år. Men liksom i Inter har det mestadels handlat om förluster och besvikelser. Debuten skedde 1994 mot Chile och året därpå spelade han sitt första Copa America
1998 gjorde han sitt första VM slutspel och vi minns bland annat hans läckra 2-2 mål mot England. Fyra år senare var han en av ledarna i det Argentinska lag som reste till Japan och Sydkorea för att spela VM. Javier var given i startelvan och spelade samtliga matcher från start men fick dessvärre lämna turneringen med sina landsmän efter bara tre matcher. En oerhörd besvikelse för hela landet som tippades som finalister av många. Inför VM i Tyskland förra sommaren var han i strålande form hela våren men fick ändå inte plats i den argentinska VM-truppen. Jose Pekerman valde att ta med killar som Cufre, Scaloni och Burdisso istället – ett horribelt beslut.
Med sitt Argentina har han fallit i fyra finaler genom åren, dels i OS 96, Copa America 04, Confederations Cup året därpå och nu även i senaste Copa America. En spelare som upplevt allt detta måste sannerligen vara en som ”kan tackla besvikelser och aldrig slutar tro på hoppet”.
I och med höstens VM-kvalmatch mot Bolivia blev dock Javier Zanetti, numera även kapten för landslaget, en mästare på ett annat plan. Matchen var hans 116:e landskamp och han passerade därmed forne lagkamraten Roberto Ayala som la av efter sommarens Copa America. De båda stod på 115 innan. Zanetti spelade även mot Colombia några dagar senare och är nu uppe i 117 landskamper.
Även om en Champions League-titel och en framgång med landslaget smäller väldigt högt tror jag på något sätt att ligasegern med Inter betydde något alldeles extra för just Zanetti. Visst finns det många stora spelare som varit sina klubbar trogna men det är en sak att vara trogen ett lag som ständigt vinner, en helt annan att vara trogen ett lag som ständigt förlorar. Jämför Giggs, Rauls, Maldinis och Del Pieros trofélistor med Zanettis. Jag kan inte tänka mig något mer värdigt än att Inter fick en Serie A-titel med Zanetti som kapten.
Efter sju sorger och ännu fler bedrövelser blev Zanetti till slut Campioni d´Italia och jag kan inte komma på att jag någonsin har unnat någon spelare en titel mer. Bara något halvår senare blev han dessutom den spelaren som representerat Argentina flest gånger genom historien. Trots att Zanettis trofélista inte är lika välfylld som många andras kommer han alltid vara numero uno på många sätt. En bättre, lojalare och trognare lagspelare är svår att hitta i dagens fotboll.
Che solo un Capitano.
Kort fakta:
Född 10 Augusti 1973
Zanetti jobbade under sin ungdom tillsammans med sin pappa som murare.
Vid 19 års ålder träffade han Paula som han sju år senare gifte sig med. Sommaren 2005 fick paret en liten dotter som döptes till Sol.
Tillsammans med sin fru har han grundat organisationen The Pupi Foundation, som är till för att hjälpa fattiga barn i hemlandet Argentina.
Hans favoritspelare i Inter var Lothar Mattehus.
Favoritskådisen är Tom Cruise och favoritfilmen är When a man loves a woman.
Idag har Il Capitano spelat 563 matcher för Inter och gjort 18 mål
