Matchrapport: Argentina – Ecuador 1-1
Argentina fick efter ett sent kvitteringsmål av Palacio endast med sig oavgjort från mötet med Ecuador. Trots ett stundtals bra spel kommer det dock att krävas betydligt mer mot Brasilien.
1:s halvlek
Argentina gjorde en överlag bra första halvlek. Speldominansen var total och Ecuador skapade inte en enda riktig målchans under de inledande 45 minuterna. Veron och Riquelme briljerade med ett fint passningsspel ut mot Zanetti och Maxi på kanterna medan Mascherano städade undan allt framför tremannaförsvaret. Messi och Agüero hade båda ett par målchanser var och anfallsparet var med sin enorma rörlighet ett ständigt orosmoment för det Ecuadorianska försvaret som spelade stabilt matchen igenom. Frågan var hur länge Ecuador skulle kunna stå emot om Argentina fortsatte i samma takt i en andra halvleken.
2:a halvlek
Men den andra halvleken blev annorlunda. Trots två farliga frisparkslägen för Riquelme i inledning, hade Argentina svårt att hitta tillbaka till spelet i första halvleken och skapade följaktligen lite. Basile plockade under pausvilan ut en blek Maxi mot Gago och gick ned på en 4-3-1-2 uppställning där Zanetti även klev ner som högerback. En knapp kvart in i den andra halvleken tvingades en haltande Mascherano kliva av, och in kom Julio Cruz var på Basile återigen ändrade till en 4-2-1-3 uppställning med Cruz som central anfallare med Messi och Agüero på kanterna. Ett par minuter efter bytet kontrade Ecuador in 0-1 på deras första och enda riktiga anfall under matchen, och riktigt snyggt var det. Efter ett par snabba passningar på ett tillslag och en elegant ”klacksparksframspelning”, kunde Irrutia på halvvolley skjuta bollen över Abbondanzieri och via ribban in i mål. Ett riktigt snyggt fotbollsmål, men knappast rättvisst efter det sätt Argentina kontrollerat matchen. Tempot på passningsspelet gick efter målet kraftigt upp. Efter en slö och till synes oengagerad inledning på den andra halvleken, vaknade Argentina ur sin slummer och skapade genast ett par farliga målchanser. Cruz nickade från nära håll bollen precis utanför och Agüero hade flera bra skottlägen i straffområdet men saknade skärpan i avsluten. Ecuadors försvar var fortsatt svårpasserat och trots att Messi emellanåt kom igenom hade Argentina svårt att få till något riktigt tryck mot målvakten Cevallos. I den 88:e minuten kommer bytet som räddar Argentina från ett mindre fiasko. Palacio kommer in och fem minuter senare skjuter har från nära håll in kvitteringen som räddar en poäng åt Argentina vilket är det sista som händer i matchen.
Startelvor
Argentina (3-4-1-2): Abbondanzieri; Burdisso, Demichelis, Heinze; Zanetti, Mascherano ( Cruz, 65), Veron (Palacio, 89), Maxi (Gago, 45); Riquelme; Agüero, Messi
Ecuador (4-4-2): Cevallos; Espinoza, De Jesus, Mina, Hurtado; Valencia, Castillo, Mendez, Ayovi; Urrutia, Tenorio
Mål: Urrutia (68), Palacio (94)
Analys
1-1 hemma mot Ecuador är naturligtvis alldeles för dåligt. Risken fanns naturligtvis redan inför matchen att förväntningarna och förberedelserna inför onsdagens stormöte mot Brasilien skulle energi ifrån gårdagens match, men för mig var inte okoncentration eller oengagemang problemet igår. För mig är det snarare en taktiskt, dåligt genomförd match av ett Argentina som under matchen var felstrukturerat. Argentina skapade trots det enorma bollinnehavet få målchanser. Det mesta av passningsspelet skedde på det centrala mittfältet, i sidled mellan Veron och Riquelme, och backlinjen. Antalet djupledsbollar var få och trots att Argentina stundtals visade prov på sin enorma förmåga att med ett snabbt passningsspel luckra upp solida och välbemannade försvar (som köttmuren Ecuador igår), blev det för mycket överlag för mycket långsamt bolltrillande i sidled. Vad som saknades var tyngd framåt, i straffområdet där Argentina alltför sällan kom till.
Jag är kritisk till det sätt Argentina ställde upp igår. Messi och Agüero är båda givna i startelvan, men ska inte spel ensamma på topp. Messi söker sig ständigt utåt hörnorna och ned i planen för att hämta boll, vilket utan fler anfallare lämnar Agüero ensam inne i straffområdet. Mot två eller flera stora Ecuadorianska försvarare blev Agüero en enkel uppgift i luftrummet och det fina kantspel Argentina med Maxi och Zanetti bjöd på, blev därför lönlöst. Att som Basile bygga spelet kring ett starkt centralt mittfält, två renodlade kantspringare (plus Messi som löper mot kanterna) och två snabba anfallare där ingen agerar targetplayer, förutsätter att mittfältarna fyller på i straffområdet med löpningar utifrån. På så sätt kompenseras avsaknaden av tunga anfallare och kantspelarna får någon eller några att måtta inläggen mot. Varken Riquelme eller Veron vill eller bör löpa in i straffområdet för inspel, och ingen av dem gjorde de igår. Argentina lyckades därför inte utnyttja det stora bollinnehav man hade och bollen mest trillades i sidled är för mig naturligt. Basile har här två sätt att rätta till ”felet”. Två sätt att tynga upp det argentinska spelet. Antingen att sätta in en spelare till på topp emellan Messi och Agüero så att Messi får en friare roll mer bakom anfallet utan att Agüero lämnas ensam framför mål. Julio Cruz, som sattes in igår och genast gav det Ecuadorianska försvaret problem när inspelen från kanterna kom, är ett alternativ. Ett annat anfallsalternativ är River gamla skyttekung Fernando Cavenaghi som även han är en utpräglad straffområdesspelare som avslutar med både huvud och fötter. Det andra sättet är om Basile väljer att fortsätta spela med Messi och Agüero på topp, och låter mittfältet, med fler offensiva löpningar utifrån, ta över spelet i straffområdet. Det optimala då är att sätta in Esteban Cambiasso istället för Verón på mittfältet då Interspelaren gärna löper in och avslutar. Låt oss hoppas att Basile rättar till denna taktiska defekt inför onsdagens match mot Brasilien. Det kommer som sagt att krävas ett betydligt bättre spel då.
