Krönika: En ljusblå framtid
Jag skulle bli mycket förvånad om Argentina inte vinner på lördag. Men om så inte skulle ske så kommer jag alltid trösta mig med den andra halvleken från semifinalen. Det var vackert, retfullt och väldigt enkelt. Och om detta är en hint inför framtiden så - ser den väldigt ljusblå ut.
Jag är nästan benägen att gå så långt som att säga att jag inte bryr mig om hur det går på lördag. Det känns nämligen helt suveränt att se hur alltid upphaussade Brasilien blir utrullade och frustrerade. Även Argentina har delvis varit haussade, för inget av lagen har spelat sprudlande anfallsfotboll matcherna igenom. Men, det är en underbar syn att se hur vass anfallsfotboll Albicelestes står för sista tredjedelen. Om än bara med majoriteten av spelarna under 23.
Vi kan babbla i evigheter om att det inte är A-landslagen som spelar. Att Brasilien vann Confederations Cup och Copa America, men en dag som denna spelar det lite mindre roll. Generationen med Crespo, Zanetti, Ayala och Veron kommer förmodligen inte vinna någon stor titel. Men det finns en framtid. Och den framtiden är väldigt ljus. Lika ljus som en tröja med ljusblått och vitt.
Argentina leder i skrivande stund med tre noll. Ronaldinho visade just hur besviken han var med en sen spark. Mascherano har blivit nedgjord två gånger av uppretade brassar. Monzon sparkades just ner framför den brasilianska bänken men Dunga tyckte inte det var frispark.
Brassarna satte sitt hopp till Ronaldinho, världens överlägset bästa spelare de senaste 3-4 åren. Tyvärr för dem så är han en ”bara” en mycket bra spelare idag. Bakom honom såg jag ingen som verkar sugen på att ta över. Milans Pato kommer att tillhöra världseliten många år framöver och det kommer säkerligen att komma fler, talanger är ingen bristvara i Brasilien.
Men, det känns väldigt stimulerande att Argentina så ofta vinner ungdoms-VM, är regerande Olympiska mästare, och nu alltså är på god väg på mot en ny titel. Samtidigt gör sig skadeglädjen påmind varje gång jag hör att Brasilien inte har vunnit OS. Ingen kan säga att det är för att de inte satsat. För er som tvivlar så räcker det med att ni ser matchens sista tio minuter samt Ronaldinhos ögon efteråt.
* * * * *
Med Messi, Aguero, Di Maria, Gago, Mascherano samt en relativt oprövad backlinje så visar Argentina att återväxten är god. I mitten huserar pappa Riquelme som mycket vackert avgjorde matchen med sin straff. Jag har tidigare skrivit att Aguero måste höja sig ett par snäpp och därför var det givetvis extra skönt att se honom så delaktig. Två mål samt en ordnad straff får anses som ett hyfsat dagsverke.
Jag skulle bli mycket förvånad om Argentina inte vinner på lördag. Men om så inte skulle ske så kommer jag alltid trösta mig med den andra halvleken från semifinalen. Det var vackert, retfullt och väldigt enkelt. Även om det ”bara” är ett ungdomslandslag (där majoriteten trots allt redan är etablerade i a-landslaget), som lekte ut Brasilien så gäller ju det samma för de gula. Och om detta är en hint inför framtiden så - ser den väldigt ljusblå ut.
* * * * *
I VM 2006 blev Brasilien efter tre raka VM-finaler utslagna i kvarten efter att knappt ha imponerat en enda match. Ingenting varar för evigt. Trots att laget enligt en enig expertis på förhand ansågs vara ett av världens bästa genom tiderna så visade de sig vara väldigt bleka när det väl gällde. Ska Dida, Cafú, Roberto Carlos, Emersson, Ronaldo och Adriano vara stöttespelare även i fortsättningen så säger inte jag emot.
Argentina spelade å sin sida en fantastisk fotboll och var stundtals hela turneringens bästa lag. Olyckligtvis ställdes man mot hemmanationen och en domare som inte höll för trycket. Lägg därtill en straffläggning mot ett land som aldrig förlorat på straffar, och man inser att marginalerna inte var med de blåvita den gången.
I Copa America förra sommaren var Argentina turneringens överlägset bästa lag från start till mål men i finalen gick allt som kunde gå fel – just fel. Man kan inte skylla det på otur men visst var det snopet. Att de yngre landslagen och spelarna värvs in i en vinnarkultur är oerhört positivt inför framtiden. Som jag ser det ligger Argentina långt före Brasilien i sin generationsväxling och jag tror att den brasilianska dominansen att alltid spela VM-finaler är över, för den här gången. Tyskland hade tre raka finaler från 82 och framåt innan deras era var över. I samma stund tog Brasiliens vid. Är det månne Italiens eller kanske Spaniens tur från och med nu?
Låt oss hoppas på Albicelestes – det ser onekligen väldigt bra ut.
På lördag är det OS-final för andra gången i rad.
Vamos Argentina !
