Krönika: La Boca
I eftermiddag kommer kvarteren bortom Parque Lezama fyllas av den svenska flagans färger. Mitt i den mytomspunna stadsdelen La Boca reser sig La Bombonera i alla sin slitna prakt. Det är ingen modern vacker arena utan en förrädisk metallkonstruktions som ser ut att rämna till marken vilken sekund som helst. Det är tur att godisasken är stadigare än vad den ser ut då få arenor i världen kan ge sina besökare en mer hissnande fotbollsupplevelse.
För lite mer än ett år sedan landande jag och en vän i Buenos Aires. Sedan tonåren hade jag närt en dröm att se den argentinska huvudstaden och framförallt få uppleva dess fotboll. Under ett rastlöst ögonblick under min gymnasietid satt jag på katedern i ett klassrum och snurrade på en jordglob. Jag behövde få drömma om främmande, exotiska platser.
Mitt finger strök över USA. Karibien. Västafrika. Anderna. Men i slutändan landade det på Argentina och jag behövde inte söka vidare. Skälet för detta val stavas Maradona. Över åren förvandlades drömmen till längtan. Jag läste på. Jag började följa Boca Juniors löst över internet, försökte hålla koll på det argentinska landslaget. Så när jag väl landade och äntligen nått platsen för mina exotiska drömmar var det naturligt att ta sig en promenad ner till La Boca och ta en titt på La Bombonera.
Så blev det inte. Jag och min vän traskade ner genom La Boca tills vägen tog slut vid floden Riachuelo, som avgränsar staden Buenos Aires från de södra förorterna. En osande sörja till flod som jag återkommer till senare i denna text.
Trots att vi frågade kartan ett otal gånger kom vi aldrig fram till var någonstans vi befann oss eller hur vi skulle hitta till turiststråket El Caminito (ett par kvarter längs med flodinloppet som ska visa det gamla, klassiska, La Boca men påminner snarare om ett tangofierat Astrid Lindgrens värld).
Vi bestämde oss till slut för att återvända, vilket vi lyckades med efter några krokiga omvägar. La Boca har ett dåligt rykte och lider av svåra sociala problem, så jag var spänd och lättad när vi hittade tillbaka till Parque Lezama som markerar gränsen till grannkvarteret San Telmo.
Nu ett år senare har jag betalat dyrt för att se ett antal matcher på La Bombonera. Den första är fortfarande den bästa. Boca Juniors mot Colo Colo i Copa Libertadores. En enormt stark bortaklack och en stämning på läktarna som jag aldrig tidigare varit med om. Högst upp, på tredje etage, blickandes ut över de brant sluttande läktarna, som gungande av folkmassans outtröttliga hoppande och sjungande (du kan se läktarna röra sig, en obehaglig med verklig känsla).
Boca Juniors vann matchen mot ett sprudlande chilenskt lag, som stolta slogs in i sista minuten. Det saknades försvarsspel och det gjordes horribla misstag från båda lagen vilket ledde till sju mål. Men som jag njöt. En underbar kväll och en dröm gick i uppfyllelse.
Några veckor senare fick jag möjligheten att se ett av de hetaste derbyna i världen (kanske är MFF – HIF hetare). Stämningen på läktarna är något som inte går att beskrivas i ord. Argentinarna gillar sin fotboll och när El Superclasico spelas stannar landet. Så upplevs det i varje fall.
Det viktigaste är att vinna. Inget annat betyder någonting. Förra årets derby på La Bombonera var rent spelmässigt ingen höjdare. Nästan tråkigt. Men det betydde inget, Boca vann och River förlorade, halva landet hoppade av lycka medans den andra halvan reflekterade över självmord. Matchen betyder så mycket. Bär på så mycket symbolik och stolthet att förlora inte är ett alternativ.
Det märks på spelarna inför matchen. De försöker behålla lugnet inför medias vakande ögon.River Plates lagkapten Oscar Ahumada talar om laget måste spela med karaktär, med personlighet, och inte vara rädda (Hay que jugar con personalidad, no hay que cagarse).
Men kommer colombianen Radamel Falcao att kunna spela? Kommer den två äpplen höga Diego Buonanotte fira sin 21-års dag genom att återvända till fjolårets magiska form?
I medias rapportering om läget i Boca fokuseras allt krut på att spekulera i hur allvarlig Riquelmes skada är. Är han verkligen skadad, frågar de sig, eller är det bara en charad för att förvilla motståndarna. Och ifall han verkligen är skadad, vem kommer då att ersätta honom?
Hur som helst som kommer det att bjudas på fotbollsfest i eftermiddag, var så säkra.
Men låt mig innan jag avslutar denna allt för långa text med några ord om floden som flyter längs La Boca. Rio Riachuelo eller La Matanza sträcker sig från inloppet i La Boca och Dock Sud flera mil inåt landet. Från toppen av läktarna på La Bombanera kan du se inloppet och följa den in genom staden.
Områdena som smeker flodens båda stränder är fattiga och lider svårt av det förorenade vattnet. Hälsoproblemen är enorma och skillnaderna i levnadsstandard är stor mot andra delar av staden. Över fyra tusen fabriker förorenar vattnet utan miljökrav eller kontroll. Vilket har lett till att barnadödligheten i de fattiga kåkstäderna utan rent dricksvatten är flera gånger högre än i andra delar av Buenos Aires. Barn dör av diarré pågrund av brist på dricksvatten och problem att bemötta basala hygienkrav. Allt detta utan att styrande politiker höjer på ögonbrynen. Löften ges om att floden ska saneras, det till sätts pengar som försvinner spårlöst i någons ficka.
Detta är verkligheten som präglar områdena runt La Bombonera. Fattigdomen är bråddjup och kräver en viss omtanke.
Återkommer med rapport efter matchen.
