Krönika: VM inte Maradonas förtjänst
Det argentinska fotbollsförbundet står som ytterst ansvarig för den vansinnesfärd som med Maradona i ledningen sånär lämnat Argentina utanför VM i Sydafrika. Förbundet måste nu städa upp efter sig och snarast tillsätta en ny förbundskapten. Men lite talar för att det kommer ske.
Argentina är efter en mycket dramatisk upplösning i det sydamerikanska VM-kvalet, direktkvalificerat för VM i Sydafrika. Lättnaden, glädjen hos en hel fotbollsnation som, i takt med att landslaget under Maradona agerat mer kaotiskt och kraftlöst, alltmer befarat att Argentina (hur otänkbart det under senare decennier än varit) faktiskt skulle missa kvalifikationen till världens största fotbollsevenemang, stod igår natt att se i spelarnas och fansens vilda firande efter triumfen mot Uruguay. Argentina gjorde det man inte lyckats med på trettiotre år, nämligen att besegra Uruguay, en av huvudrivalerna, på bortaplan, och man gjorde det i en match som verkligen betydde allt. Det är stort, mycket stort och det förtjänar att lyftas fram som en språngbräda från vilken ett landslag som varit så hårt kritiserat kan ta avstamp inför förberedelserna till ett VM jag faktiskt inte trodde vi skulle få se Argentina delta i. Inför den lika viktiga matchen mot Peru skrev jag att det argentinska landslaget under de senaste åren utvecklat en spöklik oförmåga att prestera i viktiga matcher. Vinsterna emot Peru och Uruguay, är ett bevis emot detta och det är av stor psykologisk vikt.
En verklig tragedi är att efterspelet till nattens match, handlat om allt annat än just det. En euforisk och obeskrivligt lättad Maradona skrek, medan han efter slutsignalen sprang in mot spelarna, ”sug på den ni! Och fortsätt suga!”(fritt översatt) rakt in i en svärm av fotografer och journalister som tillsammans stormade planen. Det var en fullständigt okontrollerad kommentar, riktad emot de journalister som ända sedan hans tillträde, och speciellt efter matcherna mot Bolivia och Brasilien, hårt kritiserat honom samt alla andra som tvivlat på hans förmåga att leda landslaget. Någonting han själv förklarade på presskonferensen efter vinsten som han för övrigt dedikerade till alla utom just journalisterna. Maradonas utspel har idag dominerat de inhemska medietablåerna och på så sätt tagit udden av den spelmässiga bravuren som kommit i skymundan en förbundskapten som agerat oprofessionellt och dumdristigt. Kommentaren må komma direkt ifrån hjärtat, men är onödig, barnslig och provokativ och blir här ett ytterligare bevis för Maradonas oförmåga att hantera den mediala press varje förbundskapten får utstå i Argentina. Dessutom är en fortsatt konflikt mellan Maradona och den argentinska journalistkåren enbart till nackdel för spelarna som efter gårdagens kämparinsats ska ha all beröm.
Det är tragiskt att en överväldigande majoritet av de argentinska dagstidningarna, idag väljer att skandalisera Maradonas utspel på första sidorna istället för att lyfta fram att Mascherano och Veron på ett hedervärt sätt kämpade ned Uruguay på sin egen hemmaplan. Det gör mig irriterad, men det är inte särskilt förvånande. Den argentinska journalistkåren är skandalorienterad och saknar ofta intresse för de verkliga sakfrågorna. Det är i sig förvisso problematiskt och på många sätt rent destruktivt, men det är också en ytterligare anledning till varför Maradona inte borde ha utsetts till förbundskapten från första början och nu borde avsättas så fort som möjligt. Ur ett rent fotbollsmässigt perspektiv, är en motivation till det naturligtvis överflödig och behövs här inte. Men tiden sedan Maradonas tillträdande har även visat att Argentina i den konstanta mediestorm som pågått aldrig kommer att få det lugn och ro som krävs för att bygga ett slagkraftigt landslag. Det här måste förbundet förstå och så snabbt som möjligt söka läka den skada tillsättandet av Maradona orsakat genom att genast ersätta honom med någon som är mogen uppgiften att leda en av världens största fotbollsnationer i ett VM. Förutsättningarna skulle naturligtvis inte på något sätt vara optimala, och en invändning är att de åtta månader och fåtal träningsmatcher som föregår VM i juni, är alldeles för litet för att en ny förbundskapten skall tillsättas. Men grundproblemet är ju att den nuvarande ledarstaben saknar just en långsiktig idé att bygga kring. Ett faktum som inte minst stryks under av det bisarrt stora antal spelare som gått ut och in i landslaget det senaste året. Tillsättandet av en ny förbundskapten avbryter eller förstör därför ingenting och jag är fullständigt övertygad om att en Carlos Bianchi eller Diego Simeone åstadkommer mer under ett par träningsmatcher än vad Maradona gjort under ett halvt VM-kval. Och folket är överens.
I en omröstning på tidningen Claríns nätupplaga, röstade hela 70 % för att Maradona även efter kvalifikation skall ersättas av en ny förbundskapten. Tyvärr tror jag inte att det kommer att hända. Bakom Maradona, och varje misslyckad förbundskapten, finns ett lika inkompetent och verklighetsdistanserat förbund som bär den ultimata skulden för VM-kvalsrysaren. Ett förbund som inte lyssnar och inte ser, vars beslut präglas av samma impulsivitet och avsaknad av tanke som Maradonas kommentar igår natt. Om inte annat är tillsättandet av Maradona ett tydligt uttryck för det. Oroande är också den folkliga opinionens lättvindhet. Resultatet av den nämnda omröstningen fastställdes innan resultaten mot Peru och Uruguay, och reflekterar den pessimistiska realism som präglat debatten kring Maradona. I den eufori och lättnad som uppstått efter Uruguay-matchen är det troligt att stödet för Maradona ökar och att realismen ersätts med en illusionistisk tro på någonting som sedan länge bevisats inte fungera. Minnena och bitterheten kring den förödmjukande 1-6 förlusten mot Bolivia, det krampaktiga och hopplöst svaga spelet mot Brasilien och Paraguay samt de oförklarliga laguttagningarna, som alla så tydligt påvisat Maradonas oduglighet, glöms snabbt bort. Istället tänds hoppet inför VM vid bilden av argentinska spelare som tillsammans med Maradona och en stor skara ditresta supportrar sjunger, hoppas och firar vinsten mot Uruguay som om det vore ett VM-guld.
Att Argentina nu är klara för VM är inte någonstans Maradonas förtjänst. Maradonas, och förbundets, förtjänst är snarare att den i vanlig ordning säkra kurs mot kvalificering Argentina befann sig på innan Basiles avgång, tvärt avbröts och förbyttes mot en vansinnesfärd som sånär avslutades med en kraschlandning med utebliven kvalificering som resultat. Förbundet måste se realismen i det hela, erkänna sina misstag och inte låta dem upprepas i framtiden.
Men människors minne är ofta skrämmande kort. Det gäller i såväl fotboll som politik och även när det kommer till vår förmåga att förlåta människor. Det har ofta att göra med att vårt förnuft och vår känsla sällan agerar tillsammans. Därför finns få anledningar att tro att förbundet efter gårdagens glädjescener på el Centenario i Montevideo, tar sitt förnuft till fånga och ersätter Maradona. Följaktligen finns få anledningar att tro att Argentina kommer att gå särskilt långt i det VM man nu så gladeligen kvalificerat sig för.
