Messis betydelse i VM
Att Messi ska med till VM är för de flesta odiskutabelt, men hur viktig kommer han egentligen att bli? Hur mycket kommer en 18-årig, skadad och oerfaren anfallare betyda i en turnering som VM?
Ca klockan 17:30 i tisdags fick jag ett telefonsamtal av en man som undrade om jag kunde bjuda på 15 minuter av min tid för en opinionsundersökning. Utan närmare eftertanke svarade jag ”ja”. Efter ungefär 10 minuters frågande om hur de svenska småföretagen gynnas av det politiska klimatet i Sverige och huruvida en byggarbetare tjänar för mycket eller för lite i timmen, fick jag två mycket oväntade frågor: ”Vilka vinner fotbolls-VM och vem blir VM: s viktigaste spelare?” Något överrumplad av den oväntade frågan svarade jag: ”Jag hoppas på Argentina och i så fall blir Lionel Messi den viktigaste spelaren.” Mannen fortsatte med frågor om politik och ekonomi innan han sade tack och hej då.
Vad jag svarar i en betydelselös opinionsundersökning är irrelevant, men efter att ha sett Champions league matchen igår, förstår jag nu hur mycket Messi kommer att betyda i VM och det fick mig att börja tänka lite mer på hans betydelse. Det kan tyckas låta konstigt att en 18-årig, oerfaren och nu skadad spelare, kommer att bli vital i ett utav världens bästa fotbollslandslag, men det finns argument. Att Messi är en fantastisk fotbollspelare råder inga som helst tvivel om och hans medverkan i VM är odiskutabel för de flesta. Men det är inte bara ur ren teknisk synvinkel som han kommer att bli viktig utan även ur taktisk. Nämligen som komplement och understöd till gårdagens ”syndabock” Riquelme.
Jag tänker inte sitta och kritisera Riquelme på något sätt för straffmissen igår, men jag ser en fara i att hänga upp spelet på en enda spelare, hur bra Riquelme än är i vanliga fall. Om nu motståndarna visar sig vara kapabla till att plocka bort denna viktiga spelare, som Arsenal gjorde i båda mötena, låser sig spelet och anfallsspelet kommer att lida. Utan Riquelme involverad, lyckades Villareal nästan enbart skapa chanser från kanterna, i form utav inlägg från Sorín och Javi Venta, och resultatet blev 0 mål. Även om Villareal känns väldigt Argentinskt, så ska man inte dra alltför stora paralleller mellan landslaget och El Submarino amarillo. Men visst smyger det sig in en oro över att Villareals scenario kan upprepas i VM, då för Argentina.
Men det finns en stor livlina, som i nuläget känns som en gåva från ovan: Lionel Messi. Med Messi på planen så blir inte anfallsspelet lika beroende av en Riquelme i stor form. Alla bollar måste inte gå igenom Riquelme och om spelet skulle låsa sig, så finns där en kvick, irrationell 18-åringen som har förmågan att på egen hand skapa chanser. DET är vad Villareal saknade i går och det var någonting som landslaget saknade tidigare, innan Messi fick sitt genombrott. Maxi Rodriguez är en mycket bra fotbollsspelare, inget snack om den saken. Men om Maxi är bra, är Messi världsklass. Med Messi på planen får vi också en fulländad kvartett av enbart världsspelare som alla bidrar med de egenskaper som mycket väl kan räcka hela vägen: Det vill säga en målskytt och straffområdesspelare av världsklass, Crespo. En annan mycket målfarlig spelare som dock är skickligare ute på planen än Crespo, Tevez. Och sedan då Riquelme, som kommer att agera playmaker bakom denna trio där då Messi kommer att ligga ute till höger, dock aningen mer defensiv än Tevez på motsatt kant. Messi sade i en intervju med tidningen Olé, att han mer än gärna bildar en kvartett på topp tillsammans med Crespo, Tevez och Riquelme. Han sade också att han har stora förhoppningar om att kunna prestera bra fotboll med dessa tre i anfallet.
Jag har personligen stor tillit till dessa fyra på topp. De visade, åtminstone vid några tillfällen, mot Kroatien att de kan prestera en fantastisk fotboll, även om försvaret uppträdde som juniorspelare. Men Argentina ser onekligen starka ut inför VM. Med denna kvartett på topp, understödd av Demichelis och Cambiasso som defensiva mittfältare och Javier Zanetti och Sorín på kanterna, finns det onekligen förutsättningar för att spela en fantastisk anfallsfotboll utan att man behöver blotta sig bakåt, och det känns oerhört skönt. Lägg därtill att två mittbackar av världsklass huserar i mittförvaret, det är så att det vattnas i munnen med lite drygt sex veckor kvar till VM.
Slutligen vill jag bara säga att jag respekterar Henrik Strömblad för den kunnighet och objektivitet han besitter som fotbollskommentator, men jag förkastar hans kommentarer angående Riquelme efter straffmissen igår. Skillnaden mellan stora spelare och riktigt stora spelare avgörs inte på en halv sekund, det vill säga den tid det tar för bollen att färdas mellan Riquelmes fot och Lehmanns kropp. Ponera att Riquelme hade satt straffen, Villareal fått förlängning och sedan gått vidare. Då hade Riquelmes osynlighet i matchen/matcherna varit bortglömd och i stället hade han blivit ihågkommen för att ha satt straffen som tog Villareal till deras första final någonsin. Istället målas han av många upp som matchens stora syndare och inte den världsklassspelare han egentligen är. Vid jämförelser med andra storspelare ska man även ha i åtanke att , till exempel, Ronaldinho långt ifrån är hundraprocentig på straffskyttet, men hade han också fått utstå dessa kommentarer om han hade missat en straff i ett liknande läge? Riquelme är och förblir en mycket stor spelare. Utan honom hade Villareal förmodligen aldrig varit i semifinal eller för den delen i Champions league över huvudtaget, och det symboliserar en riktigt stor spelare. Skillnaden mellan att vara hjälte och syndare är redan tillräckligt liten, låt inte journalister göra den mindre.
