Tankar och funderingar efter premiären
Ingen vildavästernfotboll som Hasse Backe hoppats på men dock en positiv inledning på ett förhoppningsvis långt VM.
Vi fick aldrig se den sprakande, snabba och vilda anfallsfotboll som många förväntat sig från Argentinas sida. Vi fick inte se ett spelförande och ultraoffensivt Argentina i 90 minuter som flera experter tippat inför matchen. Istället fick vi se ett kontrollerat, lugnt och effektivt Argentina som hade koll på händelserna i 82 minuter. Riquelmes magiska högerfot, Crespos målinstinkt, Ayalas säkerhet och Cambiassos uppsamlingsförmåga räckte för att besegra ett hungrigt och respektlöst Elfenbenskusten.
Argentina gör inte en av sina bättre matcher, men vem kan begära det i VM-premiären? Personligen är jag mycket nöjd över inledningen på denna turnering för Argentinas del.
Pekerman må ha gjort ett och ett annat märkligt beslut inför VM, men det råder ingen tvekan om att han vet vart han har sina spelare. Gårdagens match är ett levande bevis på det. Att med sådan kyla kunna besegra Afrikas bästa lag utan spelare som Aimar, Messi, Tevez, Coloccini, Milito etc, är bara en fingervisning till vad det här laget är kapabelt till, och Pekerman visste vad han gjorde när han ställde över dessa spelare. Hasse Backe sade efter matchen att med tanke på Argentinas bänk så är man favoriter till guldet, och visst ligger det någonting i det han säger. Vi kan bara föreställa oss hur det kommer att se ut med samtliga offensiva krafter på banan samtidigt.
Det blev dock tyvärr onödigt oroligt mot slutet efter att Drogba stänkt in reduceringsmålet och det är någonting vi får se upp med i fortsättningen. Problemet är värt att belysa trots segeryran som många va oss argentina-fans känner efter gårdagen. Det som oroar mig är att vi har sett mönstret förut, inte minst i matcherna mot England och Kroatien. Om det är någonting som måste förbättras är det just tryggheten vid ledning. Tyvärr så finns här en förmåga att luta sig tillbaka och försöka bevaka ledningen till matchens slut. Precis som, jag tror att det var, Magnus Hedman sade så är det riktigt svårt att sedan ställa om till anfallsspel från försvarsspel efter ett reduceringsmål. Argentina får helt enkelt inte slappna vid ledning och jag hoppas verkligen att vi inte bjuder in motståndarna i matcherna i fortsättningen.
I går lade jag också märke till en detalj som på sätt och vis ger svar på en av frågeställningarna inför matchen. Att Burdisso skulle spela till höger i backlinjen och Heinze till vänster om Ayala förvånade säkert många. Många hade trott, och hoppats, på Coloccini och Milito, men med tanke på Pekermans taktik så ter sig hans val ganska logiskt. Argentina med boll formerar sig med en trebackslinje med Heinze till vänster, Ayala i mitten, Burdisso till höger och Sorin som vänsterytter. Argentina utan boll formerar sig som en traditionell fyrbackslinje med Heinze och Ayala i mitten med Burdisso och Sorin på kanterna. Både Heinze och Burdisso har erfarenheter från spel som både ytterbackar och mittbackar, vilket gör att de behärskar taktiken både med och utan boll. En detalj som jag tidigare inte lagt märke till men som ger svar på en del frågor angående den ifrågasatta backlinjen. Frågan är dock om Burdisso och Heinzes kvalitéer överskrider Miltios och Coloccinis? Det ska bli intressant att se om Pekerman fortsätter på det inslagna spåret eller om han ändar om mot Serbien/Montenegro.
En annan fråga som vi fick svar på igår var den angående Riquelmes form. Vart står spelgeniet i dagsläget? Klarar han verkligen av pressen som den stora speluppläggaren i VM? Själv var jag orolig för att motståndarna (dvs. Elfenbenskusten) skulle punktmarkera honom till den grad att han inte skulle låtas spela ut, lite som Arsenal gjorde i Champions League. Svaret är väl ganska solklart: de lyckades inte. Visst hade Riquelme mycket folk runt omkring sig, men det som gör honom så unik är att han inte går att markera bort. Trots ivorianernas hårda bevakning, så lyckades han gång på gång få fram passningarna och skapa ytor och målchanser för medspelarna. Passningen fram till Saviola vid 2-0 talar sitt tydliga språk och bör tysta alla som tvivlar på Riquelmes förmåga att leda Argentina till vårt tredje VM-guld. På tal om Riquelme så ska man också komma ihåg två spelare som gör en stor del av arbetet i det tysta: Cambiasso och Mascherano. Deras eviga löpningar och brytningsförmåga skapar en stor del av den yta som Riquelme behöver för att briljera på mitten och de ska ha all heder för sin insats igår.
VM-premiären är alltså slutligen avklarad och det bådar som sagt mycket gott inför de kommande matcherna. Det argentinska folket kan andas ut då det här utan tvekan var ett styrkebesked från det lag som av många tippas som slutsegrare i världens största sportevenemang.
