Året är 2020 - men också år 60
Maradona var stor för många, men inte bara som fotbollsspelare. Man kan med fog säga att han var lika stor som Jesus.
Jag är inte religiös, men jag tror på Jesus. Jag tror att han fanns och jag tror att han och många andra ansåg att han var Messias, Guds son. Sedan tror jag att några av hans bedrifter överdrivits med åren, även om flera historier säkert är något sånär sanna, och det finns nog en mer naturlig förklaring till varför Maria blev havande än den som anges i Bibeln.
Det är inte en särskilt stor skillnad på Jesus och Maradona. Maradona pratade ofta om sig själv som ett fenomen och som något närmast övernaturligt, vilket flera idrottare gjort genom åren. Just begreppet "Guds hand" är ett av många som han använde. I alla sammanhang som han visade sig i uppträdde han som att han var något större, vackrare och viktigare än sin omgivning. Det som upphöjde honom ännu mer var att det var oerhört många andra människor som delade hans uppfattning. Detta var Messias.
Jag är inte så gammal att jag kan säga saker som att Maradona var min idol i VM 1986, eller att jag minns hur alla pratade om honom inför VM 1994. De matcher jag sett med Maradona har jag sett 25 år senare. Majoriteten av texterna som skrivs om honom efter hans död handlar om att han var världens bäste fotbollsspelare när han var som bäst, och jämför honom med framförallt Pelé och Lionel Messi. Men Maradonas prestationer på planen menar jag är sekundärt. Jag kan gå så långt som att säga att det inte är relevant överhuvudtaget huruvida han var världens bäste någonsin, eller inte.
Om Lionel Messi eller Pelé hade sysslat med något annat än fotboll hade ingen vetat vilka de var. Det var väl aldrig aktuellt för Maradona att göra något annat än att spela fotboll, men hans karisma och hans stora tilltro till sig själv och sin förmåga hade hjälpt honom fram oavsett vad han sysslat med. Det är förstås ett hypotetiskt scenario men vad jag menar är att alla andra fotbollspersonligheter som gått att räkna till världens främsta spelare på planen, inte bara bleknar eller ställs i skuggan, utan försvinner helt i jämförelse med Diego Armando Maradona.
Den ende idrottsman jag på rak arm kan komma på som ens är i närheten av att ha varit lika betydelsefull och karismatisk som Maradona är Mohammed Ali. Han gav också hopp för många som hade det svårt världen över, och hade samma sätt att lyfta upp sig själv som ett fenomen under sin aktiva karriär. Sedan försvann det lite när han blev äldre, även om han aldrig förlorade sin humor. Skillnaden var att Maradona var Messias fullt ut, livet ut.
"El Diego" var en Robin Hood för vissa, en fuskare för andra. Han var missbrukare av diverse substanser. Han var en politisk ikon. Han var far och morfar, även om hans person ofta kom i vägen för just de rollerna. För väldigt många människor runt om i världen var han också en symbol för hopp och tro på en bättre framtid, och det finns massor av exempel på altare där man ber till ikoniska bilder av Maradona.
Det dröjde flera hundra år innan den kristna tideräkningen utgick från Kristi födelse. Kanske dröjer det lika länge innan man börjar räkna från Maradonas födelse. Hur som helst förlorade världen ytterligare en Messias den 25 november i år.
