Överraskningens tid är inte förbi
Man tror man vet hur saker ska bli, hur bollen ska studsa eller när den inte ska göra det. Man tror man vet exakt i vilken del av matchen som bollen kommer plockas ur nätmaskorna. När sanningen ska fram vet vi egentligen ingenting.
Ni har alla varit med om den känslan, man går till stadion för att se sitt lag spela en match mot ett på förhand enkelt motstånd. Man är så extraordinärt uppumpad med självförtroende och självsäkerhet att man rycker på axlarna åt att fyra ordinarie spelare sitter på bänken. Man tar en dricka innan match, snackar lite med sin stolsgranne om alldagliga saker. Denna match ska ändå bara spelas hem. Allt är klappat och klart. Man tänker, varför är jag ens här? Detta är ju så självskrivet.
…BANG…
Sen var den verkligheten förstörd. Motståndarna tar ledningen och genast byts din självsäkerhet mot panik och ångest. Genast är drickan utspilld, stolsgrannen vansinnig och hela världen upp och ner. Resten av matchen upplevs i någon form av parallellt universum som kan liknas med att få njurarna utslitna genom struphuvudet.
Hur blev det då såhär fel? Detta som skulle bli en klassisk ”walk in the park”. Var inställningen fel? Var startelvan fel? Var gräset för högt, eller kanske för lågt? Sken solen för mycket eller kanske för lite? Var nu mittbacken så obotat korkad igen, att han tog på sig höger benskydd före det vänstra?
Frågorna är många.
I måndags spelade River Plate hemmamatch mot San Martín de San Juan. En match som majoriteten, inklusive undertecknad, trodde skulle bli en tämligen enkel sådan för Buenos Aires laget. Det skulle visa sig bli raka motsatsen. Efter en kavalkad av missade målchanser, brända inspel och förtvivlade instick som inte gick fram, så stod tillslut San Martín som segrare efter ett mål i början av den andra halvleken. River Plate hade förlorat och ingen, knappt ens San Martín spelarna själva, kunde förstå vad som hänt.
Som om detta inte var nog så åkte kvällens andra storfavorit på en tung förlust. Rosario Central hade rest till Quilmes för att haka på i toppstriden. Det hjälpte inte att Marco Ruben gav gästerna ledningen tidigt i matchen. Quilmes vände och vann i andra halvlek med 3-1. Kvällens andra favorit hade också fått se sig slagna mot ett, på pappret, sämre lag.
Så vad har vi lärt oss? Vårt konstanta letande efter en förklaring till varför en match slutade som den gjorde tar nog aldrig slut. Det ligger i vår natur att vilja veta, leta och gneta. Men ibland ska man kanske bara luta sig tillbaks, plocka upp den där drickan som spilldes ut, lugna ner sin stolsgranne och inse att överraskningens tid inte är förbi.
