Reste sig på nio
Jag hade redan börjat fila på min fiasko-krönika. Detta VM skulle ta slut fortare än det hunnit börja. Men mittbacken Marco Rojo ville annat och här sitter jag istället och skriver om en hjälte.
Allting såg bra ut för Argentina i halvlek. Laget ledde matchen med 1–0 och hade bud på 2–0 med Messis stolpträff som bästa målchans. Men precis som hela VM varit för Argentina hittills så skulle nästa käftsmäll dyka upp runt hörnet. Domaren pekade på straffpunkten efter att Mascherano lagt handen på Nigeria-spelaren och denne fallit till marken. Billigt kan man tycka men icke desto mindre så blev det straff. Fram steg Victor Moses och retfullt kyligt lade han in bollen i mål.
Men Argentina tog sig samman och tog åter över kommandot i matchen. Faktum är att Argentina i mångt och mycket gjorde sin hittills tveklöst bästa match i detta VM-slutspel. Draget att gå tillbaka till ett 4-4-2 (emellanåt blev det 4-3-3) och köra Messi högre upp var precis det laget behövde. Istället för att Messi gick ner och hämtade boll på egen planhalva så befann han sig precis utanför straffområdet, där han av förklarliga skäl är betydligt farligare. Att spela Banega från start visade sig också bli en positiv injektion, han var planens tveklöst bästa spelare i första halvlek och passningen till Messis ledningsmål var lika delikat som genialisk. Armani gjorde en bra match i målet också och kändes stabilare än Caballero gjort, trots att detta var hans landslagsdebut.
Trots att mycket var positivt så kunde allt slutat på ett hela annat sätt. När Rojo dyker upp i straffområdet och gör 2–1 i den 87:e minuten så är det bokstavligt talat en skänk från ovan. Argentina lyckades pressa ner Nigeria och när dom hamnade för lågt så blev tillslut pressen alldeles för kraftig och då orkade man inte stå emot. Att det just blev Rojo som avgjorde alltihop var det nog inte många som trodde. Bara en liten stund tidigare så kunde han ha blivit hela Argentinas syndabock om den turkiske domaren valt att blåsa straff när bollen tog på hans arm. Men historien ville inte att detta scenariot skulle bli verklighet. Istället hördes Rojos jubel enda till Buenos Aires där människorna rusade ut på gatorna, fyllde lungorna med luft och skrek lika euforiskt. Rojo sa efter matchen att han sagt till sina medspelare tidigare i veckan att han skulle avgöra matchen mot Nigeria. Dom hade skrattat och sagt att det aldrig kommer ske. Men det blev alltså verklighet. Rojo avslutade sedan med att säga att det inte fanns på kartan att man skulle åka ut eftersom detta är Argentinas VM.
Men faktum är att Argentina var nere för räkning och domaren skulle precis resa Nigerias arm i luften när Rojo reste sig själv och hela Argentina. Detta landslag har fler liv än en katt och frågan är om det finns några kvar till matchen mot Frankrike på lördag. Fram till dess kan Rojo och landslaget njuta av att rest sig på nio, att VM inte är över och att drömmen om att VM-guldet kommer hem fortfarande lever. Rojo själv, ifrågasatt som han varit, kan njuta åt att vara hela nationens hjälte. Åtminstone fram tills lördag.
