Inför: Challenge Cup
Imorgon är det dags. Challenge Cup drar igång, med åtta länder fördelade på två grupper som borgar för många intressanta drabbningar där vi kommer att få svaret på frågan vilken nation som kvalificerar sig för det Asiatiska Mästerskapet i Qatar nästa år.
Det här året avgörs Challenge Cup i Sri Lanka, ett land som hamnat i blickfånget för de interna striderna emellan regeringsstyrkor och de Tamilska befrielsetigrarna och nu senast det omtalade presidentvalet emellan den sittande Mahinda Rajapaksa och utmanaren Sarath Fonseka, ett val som sedermera Rajapaksa vann med sina 57% av rösterna. Valet har dock kantats av oroligheter, där den klassiska frågan om valfusk dragits upp. Nu hoppas man att Challenge Cup skall svepa över det depraverade landet med förfriskade vindar och sprida optimism.
14 av 16 matcher avgörs på Sugathadasa Stadium, i huvudstaden Colombo, som rymmer 25 000 människor och bland annat var spelplats för de Sydasiatiska Spelen (eller South Asian Games om du så vill) år 1991 och 2006. Fotbollsklubben Ratnam Sports Club använder Sugathadasa Stadium som hemmaplan, en klubb som vanligtvis ikläder sig rollen som ett topplag i den inhemska ligan.
Grupp A
Tadzjikistan
Bangladesh
Myanmar
Sri Lanka
Spelschema, Grupp A.
(Alla matcher avgörs på Sugathadasa Stadium i Colombo, Sri Lanka, med undantag mötet Tadzjikistan – Myanmar och Turkmenistan - Kirgizistan [i Grupp B] som avgörs på CR & FC Stadium, också beläget i Colombo.)
16:e februari
Tadzjikistan – Bangladesh
Myanmar – Sri Lanka
18:e februari
Sri Lanka – Tadzjikistan
Bangladesh – Myanmar
20:e februari
Tadzjikistan – Myanmar
Sri Lanka – Bangladesh
Tadzjikistan
Tveklöst en av de stora favoriterna att vinna turneringen, något som inte särskilt underligt trots allt. De aldrig kommit sämre än tvåa på sina två försök och lär vara ordentligt intresserade av att äntligen delta i det största Asien har att erbjuda i fotbollsväg. Till skillnad mot förr har många andra länder höjt sin nivå, vilket visserligen också tadzjikerna har. Truppen som tränaren Pulod Kodirov har tagit ut är väntad, då ett flertal rutinerade typer som varit med förr i form av Rahmatullo Fuzailov, Yusuf Rabiev och Numondzhon Khakimov blandats med unga talanger i en sannolikt perfekt kompott som kan bära riktigt långt.
Den generationsväxling som är under process i landslaget kunde inte ha kommit mer lägligt, vilket skulle kunna innebära underbara saker för nationens fotboll om de tog sig hela vägen till det Asiatiska Mästerskapet då landets yngre förmågor får en ytterligare möjlighet att skaffa fundamental rutin på den internationella scenen. Detta innebär givetvis också en hel del press, men än så länge har inga spår av detta fenomen gått att skönja baserat på tidigare resultat. Vi kommer att få se ett landslag med mycket styrka, anfallsvillighet och fysik som sannolikt vinner sina två första matcher i stor stil för att sedan få en tuffare uppgift då Myanmar väntar i den tredje omgången. Ett bra resultat där och vägen ligger vidöppen till Qatar.
Nyckeln till framgång: De äldre får inte visa någon underskattning och behöver visa vägen för de yngre.
Bangladesh
Det är svårt att precisera nationernas styrka i komplett perfektion, att Bangladesh är ett av turneringens sämsta lag känns dock tämligen säkert på förhand, även om de nyligen vann guld i SAG (South Asian Games) tidigare under februari månad, när Dhaka var spelplats. Då testade de sina krafter gentemot andra sydasiatiska lag, i Challenge Cup handlar det om en helt annan nivå på kombattanterna. Det skall emellertid inte förringa insatsen och äran titeln i SAG gav.
Något som dock spär på den negativa sidan av vågskålen är att Zoran Djordjevic klev av sin position som förbundskapten för landslaget under föregående helg, ett otroligt tungt avbräck som kan skapa stort huvudbry i truppen, en trupp som är allt annat än slagkraftig. Vem som tar över landslaget permanent är än så länge osäkert, men tills vidare tar Saiful Bari Titu över och delegerar arbetet under Challenge Cups gång. Han kommer att förfoga över en trupp där den största stjärnan är anfallaren Mohamed Jahid Hossain Emily som spelar sin klubblagsfotboll för toppklubben Mohammedan SC i den inhemska ligan. Han är tvungen att prestera bättre än normal förmåga för att hans landsmän skall få något att hurra över, frågan är hur sannolikt det egentligen är. De kommer säkerligen att kunna konkurrera med Sri Lanka, men i övrigt kan det bli mycket tufft.
Nyckeln till framgång: Det kan vara svårt för spelarna att hastigt och lustigt bli av med sin omtyckte serbiske tränare, men de är tvungen att göra det bästa av situationen.
Myanmar
Det finns ett antal länder på världens karta som nästan alltid blir förknippade med förtryck och uteslutande negativa händelser. Myanmar är ett sådant, även om sanningen inte sällan förvrids i den ofta erbarmliga västerländska pressen. Fotbollen har sedan länge varit ett outforskat område i detta land, men på senare år har ett stort arbete pågått för att etablera ett desto mer kompetent fotbollsförbund med resultatet att den inhemska ligan gått ifrån att ha varit en amatörsmässig liga baserad i den förra huvudstaden Yangoon (från och med mars månad år 2006 heter den officiella huvudstaden numer Naypyidaw), till att bli en landsomfattande professionell liga som ser ut att hålla relativt god klass sett till klassen som exponerats så länge.
Klubben Yadanabon FC, baserade i staden Mandalay, är för närvarande landets bästa och innehåller en hel del intressanta spelare som tveklöst håller landslagsklass. Vad som förbryllar är att tränaren Tin Myint Aung inte valt att plocka ut en del givna kort, vad detta har att göra med är osäkert. Något som däremot är klart är att försvararen Moe Win och den offensive mittfältaren Tun Tun Win är med och det är nog för att skrämma de övriga lagen i Challenge Cup. God disciplin tillsammans med ett rappt anfallsspel är nog för att ta sig långt. År 2008 kom de fyra och sedan dess har de bara blivit bättre, kan en pallplacering vara i görningen?
Nyckeln till framgång: Essentiellt att de är kompakta och att deras spelare inte viker ned sig emot fysiskt starkare centralasiater.
Sri Lanka
Favören av att spela på hemmaplan kan göra de sämsta av lag bättre. Sri Lanka är på många sätt en av turneringens sämsta deltagare, men att spela inför tusentals lankeser som driver sina landsmän framåt måste ha en positiv effekt, särskilt med tanke på att det inte existerar någon påtaglig press på ön att avancera. Alla poäng är en bonus och med en massiv publik i ryggen kan det gå överraskande bra, med lite tur vill säga. På den alltid lika kontroversiella FIFA-rankingen befinner de sig på en 151:a plats och därmed näst sämst inom detta område utav de deltagande länderna i Challenge Cup (endast Kirgizistan på en 158:e plats är sämre).
Något som kommer att bli enormt viktigt för Mohamed Amunulla (förbundskapten under Challenge Cup) är att han kan ingjuta motivation i sitt lag och få spelarna att prestera som om det vore deras sista match. Kan han det så kan kollektivet höja sig till den nivå som är behövlig på denna nivå. Kasun Jayasuriya var en starkt bidragande orsak till att Sri Lanka vann sin kvalgrupp för Pakistan och spelare i stil med Mohamed Izzadeen, Channa Ediri Bandanage och Thuwan Raheem har länge varit framstående i landslaget. Orosmolnet är att det ser tunt ut på ungdomsfronten, något som i sin tur gör den stundande turneringen till ett ypperligt läge för unga lankeser att visa sina framfötter. Sri Lankas chanser att avancera till semifinal är små, men de är inte obefintliga.
Nyckeln till framgång: Glädjen av att spela på hemmaplan utan press måste höja spelarnas normala nivå.
Grupp B
Indien
Kirgizistan
Nordkorea
Turkmenistan
Spelschema, Grupp B.
17:e februari
Indien - Kirgizistan
Nordkorea - Turkmenistan
19:e februari
Kirgizistan - Nordkorea
Turkmenistan - Indien
21:a februari
Indien - Nordkorea
Turkmenistan - Kirgizistan
Indien
Ingen press, en chans för de yngre att slå sig fram samtidigt som du kan studera dina motståndare inför framtiden. Enkelt sammanfattat är det vad indierna har framför sig då den folkrika nationen redan är kvalificerad för det Asiatiska Mästerskapet nästa år och således inte har lika mycket att spela för som de övriga länderna. Bob Houghton, som säkerligen många äldre läsare känner igen, har varit Indiens förbundskapten sedan år 2006 och var den som förde fram riket till segern år 2008. Han kommer inte att leda indierna denna gång. Varför? Jo, därför att Indien valt att skicka sitt U-23 lag, vilket därmed betyder att U-23 tränaren, Sukhvinder Singh, är den som styr och ställer. Hans lag innefattar en hel drös av förhoppningsfulla spelare som önskar att slå sig in i Houghtons A-lag. Ett perfekt läge för engelsmannen att kika närmare på framtida landslagsspelare.
En spelare som redan har känt på spel under Houghtons styre är Sushil Kumar Singh som är en stark och osedvanligt lång (med indiska mått) anfallare med potential att röra runt hos motståndarlagens straffområden. Eftersom det inte är Indiens A-landslag som åker, kommer inte matcherna de deltar i att räknas som en godkänd internationell landskamp, vilket spelar mindre roll då alla lag måste besegras för en slutgiltig titel. Kan Indien försvara sin titel? Tveksamt. Kan de skrälla? Tveklöst.
Nyckeln till framgång: Att kunna spela avslappnat utan press kan skapa en väldigt harmonisk stämning i truppen.
Nordkorea
Det är på många sätt mystiskt att nordkoreanerna inte väljer att skicka sitt bästa lag. Den officiella anledningen är att den blivande landslagstruppen har fullt upp med att förbereda sig inför VM med diverse träningsläger. Är det således skäl nog att kanske sjabbla bort en till synes enkel resa till Qatar? Vi vet inte hur resonemanget går och kan därför bara vänta på att se pass engagerade de är när det väl gäller. Det är dock inte bara ungdomar som plockats ut, även en del VM-aspiranter i form av Choe Chol-Man, Sin Yong-Nam och Pak Song-Chol kommer att medverka och säkerligen vara nyckelspelare. En intressant målvakt med namn Ju Kwang-Min kommer också att delta, vilket blir intressant då han definitivt är ett namn för framtiden. Laget kommer inte att styras av den duktige ordinarie förbundskaptenen King Jong-Hun under turneringen, istället kommer Cho Tong-Sop att leda laget.
Det sannolika är att nordkoreanerna spelar på ett liknande sätt som sina äldre landsmän, det vill säga med en fantastisk defensiv kryddat med ett hårt lagmaskineri. Den klass som truppen till Challenge Cup håller är givetvis inte lika hög som det framtida VM-laget, men de är utan tvekan en guldkandidat till att plocka hem titeln. År 2008 tog de hem ett meriterande brons då Myanmar krossades med 4-0 i bronsmatchen, dessförinnan hade de blivit utslagna av Tadzjikistan i semifinalen. En repris på det mötet vore inte alls osannolikt, men denna gång i finalen.
Nyckeln till framgång: Den tunga maskin som Nordkorea är måste rulla på fläckfritt.
Kirgizistan
Det senaste året har fler och fler kirgizer tagit sig utomlands och nått framgångar som för bara ett par år sedan tycktes vara omöjliga. Anton Zemlianuhin har flyttat till Kairat (vissa källor hävdat Taraz) i Kazakstan, Mirlan Murzaev till Lokomotiv Moskva i Ryssland, Azamat Baimatov till FK Ventspils i Lettland och Davron Askarov till franska Toulouses ungdomslag. Det är mycket goda tecken och det är ett bevis på att klassen stiger i Vysshaja Liga. Förbundskaptenen Anarbek Ormonbekov har plockat ut alla dessa fyra utlandsproffs, tillsammans med en kärna spelare ifrån Dordoi och Abdish-Ata, har han därtill kryddat till det hela med försvararen Sergey Chikishev och anfallaren Aibek Orozaliev (båda representerar Sher-Ak-Dan Bishkek) samt försvararen Kursanbek Sheratov (Kant-77).
I sin helhet finns det inga speciella överraskningar, det är ett förhållandevis starkt lag som kommer att representera Kirgizistans flagga, men gruppen de hamnat i är svår och det är väldigt tveksamt om de lyckas ta sig vidare. Det är mycket viktigt att de inte väljer att vara för ambitiös inledningsvis, för att sedan dala rejält emot slutet. Kvalet till Challenge Cup var mycket svagt ifrån Ormonbekovs gäng, vilket innebär att de har mycket att bevisa när de tar sig an Indien på onsdag. När det väl klickar så brukar det emellertid klicka ordentligt.
Nyckeln till framgång: Murzaev måste visa vägen.
Turkmenistan
Av många tippas turkmenerna vara en utmanare till titeln, laget är inte det bästa, men det innehåller nog mycket kvalitet för att skapa stor oreda. En ny tränare med namn Ýazguly Hojageldiýew har tagit över och har inte fått särskilt mycket tid på sig att formera laget på det sätt han möjligtvis skulle vilja. Lagets mittpunkter, de så kallade nyckelspelarna, är dock alla uttagna och kommer stärkta av att inte vara i frontfokus inför turneringen. Samtidigt som strålkastarljuset skiner över tadzjikerna, indierna och nordkoreanerna kan turkmenerna bida sin tid och ladda ordentligt inför turneringens inledning. Det är på intet sätt omöjligt att de tar sig vidare ifrån gruppen, det är inte heller omöjligt att går på pumpen. Vi får helt enkelt vänta och se vad de har att erbjuda.
Truppen består till stor del av spelare ifrån toppklubbarna MTTU Ashgabat och FC Ashgabat, tillsammans med flertalet utlandsproffs, speciellt ifrån den uzbekiska ligan där inte mindre än sex turkmener spelar sin klubblagsfotboll. Laget litar till stor del på att Pavel Kharchik presterar solida insatser i buren samtidigt som Berdi Samyradow skall producera nätrassel. Ett Turkmenistan i form är inte att leka med för något lag på den här nivån.
Nyckeln till framgång: Hojageldiýew behöver visa pondus och stort ledarskap både på och utanför planen.
Uppdateringar kommer givetvis att produceras under turneringens gång, med kompletta resultat och intressanta företeelser som sker. Härnäst väntar en avslutande artikel inför turneringen imorgon bitti, då redaktionen får sällskap i en så kallad panelartikel.
Känner du dig intresserad av att läsa mer om Challenge Cup, klickar du HÄR.
