En surrealistisk kväll
En del matcher innehåller allt, andra ingenting. Denna match innehöll allt och lite till.
Prick klockan nio slog jag mig ner i soffan för att se matchen mellan Quilmes och Temperley. På förhand kändes det som en intressant match där framförallt Quilmes varit väldigt formstarka på slutet. Det blev ingen match att skriva hem om. Det hände i stort sett ingenting under 90 minuters fotboll. Trots att Quilmes vid flertalet tillfällen i princip rullade bollen till Temperley-spelarna i friläge så verkade det ändå omöjligt att få se ett mål. Det hjälpte inte heller till att anfallarna i bägge lagen verkade föredra chippar, i alla möjliga lägen, istället för ett vanligt vristskott.
Men så passerade klockan elva och det var dags att skruva om TVn till en toppmatch istället, Gimnasia de la Plata mot Boca Juniors. Två formstarka lag som båda legat i den övre delen av tabellen en lång tid. Men när man precis genomlidit en sådan fruktansvärt intetsägande match, som jag precis gjort, så är det svårt att ställa om tänkesättet till att "detta blir en bra match". Det blev det också, en bra match alltså.
In på ett närmast fullsatt Estadio Juan Carmelo Zerillo stegade 22 spelare när klockan precis hade passerat elva. Tränaren i Boca Juniors, Rodolfo Arruabarrena, såg sammanbiten ut i intervjun innan matchen. Högst medveten om vad denna match hade för betydelse. Tre poäng och man skulle ha en chans att rycka i nästa omgång när man tar emot San Lorenzo på hemmaplan. En poäng för att kanske bli passerade av just nämnda San Lorenzo dagen efter och tvånget att vinna nästkommande match. Noll poäng och olyckskorparna skulle kraxa att det blir inget guld detta året heller.
Efter en intensiv inledning med fysiskt spel från bägge sidor gick det tillslut över styr i den 22:e minuten. Gimnasias vänsterback Paz Benitez kom in i en situation med två sträckta ben och utvisningen var det inget snack om. Reducerade till tio man och med mer än två tredjedelar kvar av matchen att spela, så såg det ut att bli en jobbig kväll för hemmalaget. Men detta var ingen vanlig match. Trots massivt spelövertag och flertalet farliga målchanser så lyckades inte Boca Juniors få hål på Gimnasia innan halvtidsvilan.
Vi hade inte hunnit många minuter in i den andra halvleken innan första målet skulle komma. En fin boll av Mendoza till Nicolás Mazzola, med en lätt vrickning rundade han Orion i bortamålet och dunkade in 1-0 till hemmalaget. Två minuter efter Gimnasias ledningsmål åkte Jonathan Calleri i Boca Juniors på en utvisning och genast var det tio mot tio. På knappt fyra minuter hade matchen slagit runt på ett osannolikt sätt. Här skulle jag ha kunnat använda mig av förra helgens rubrik "konsten att göra det svårt för sig". Men jag är mer nytänkande än så. Dessutom skulle det visa sig, när vi senare summerade kvällen, att Boca Juniors inte var dom som gjorde det svårast för sig själva denna sena lördagkväll.
Efter utvisningen fortsatte Boca att trycka på. Knappt tio minuter efter utvisningen kom också kvitteringen. Ett skott som fastnade på Lodeiro blev till en perfekt passning. Avslutet från Lodeiro var det heller inget fel på och kvitteringen var ett faktum. Om ni trodde att sista halvtimme skulle fortskrida lugnt och sansat. Då trodde ni helt fel,
Några minuter efter kvitteringen var det dags för nästa huvudlösa tackling. Denna gång signerad av hemmalagets Maximiliano Coronel, som även han hoppade in med två sträckta ben. Om han hade studerar sin lagkamrat i första halvlek vet jag inte. Men hela utförandet var slående likt. Gimnasias andra röda för kvällen och nu var Boca en man mer igen. Med endast åtta utespelare på plan fick Gimnasia, högst förståligt, svårt att ens skapa några ordentliga anfall under den sista delen av matchen. Målchanser saknades inte för Boca Juniors. Men när klockan började närma sig den 90:e minuten så kändes det som att matchen skulle sluta oavgjort. Då kom ledningsmålet. Ett lågt inlägg från höger och en framstormande Chavez i straffområdet gav Boca Juniors ledningen. Tveksamt ingripande av både försvararna samt den, genom matchen ständigt, maskande målvakten Navarro. Glädjen hos Arruabarrena gick inte heller att ta miste på. Hans skuttande längs sidlinjen vittnade om hur viktiga dessa tre poäng var.
Detta var en surrealistisk match på alla sett och vis. Den innehöll allt. Den bytte skepnad så många gånger att jag tappade räkningen. Gimnasia gjorde det onödigt svårt för sig genom att dra på sig två utvisningar. Efter matchen intervjuades en till synes lättad bortatränare, vetskapen om vad som väntar i de kommande två matcherna gjorde nog att segern igår gav honom lite arbetsro. För nästa helg väntar San Lorenzo och helgen därpå River Plate i "Superclásico". Två matcher som sätter realismen på prov. Men det är då det. Nu kan Arruabarrena och hans spelare få pusta ut en stund.
