Från stjärna till gud – via ett VM-guld
Gästkrönika från Mattias Lundqvist som säger tack, tack och åter tack Maradona.
Jag var inte fyllda fjorton när jag hörde om honom för första gången. Läste om en sjuttonårig som sent gallrades bort ur den kedjerökande coachen César Luis Menottis trupp inför hemma-VM 1978. Ingen kan säga att Menotti gjorde fel då Argentina vann sitt första VM-guld – förvisso ett propagandaguld för den styrande terrorjuntan men fansen i det fotbollsgalna Argentina tänkte inte så. Det gjorde heller inte sjuttonårige Diego Armando Maradona som väldigt sent, kanske aldrig riktigt kom över att han inte fick vara med och bärga sitt älskade Argentinas första VM-guld.
När det var dags för VM igen fyra år senare i Spanien var Maradona redan superstjärna. De högt uppskruvade förväntningarna blev kanske för mycket för den unge Maradona. Han gjorde en riktig stormatch när Argentina körde över Ungern med 4-1 var Maradona planens kung och gjorde två mål.
Efter förluster mot Italien och Brasilien fick Maradona lämna VM i Italien på det nesligaste av sätt. I andra gruppspelsvändan förlorade Argentina först mot Italien och sedan mot Brasilien i en match där Maradona tvingades lämna planen med hängande utvisad efter en spark mot en Brasilianare – vill minnas att det var Batista.
Man kan anta att sorgen över att inte fått vara med 1978 nu var ännu större. 1982 kändes Argentina som en nation som var väldigt långt från en världsmästartitel. Den känslan var minst sagt fel. Mellan VM-turneringarna 1982 och 1986 bytte Maradona klubb från Barcelona – där han var stjärna – till Napoli – där han skulle komma att bli Gud. Men först skulle ett VM-guld bärgas.
Mexico-VM 1986 var helt och hållet Maradonas. VM-guld, fem mål och inte minst inblandad i i stort sett alla Argentinska mål. Bäst minns vi kanske kvartsfinalen med England. Maradona gjorde då i en och samma match två av fotbollshistoriens mest omtalade mål. Först slog han in ett mål med handen – Eller var det Guds hand? Eller är Guds hand och Maradonas hand månne samma hand – och sedan gjorde han målet med stort M.
Från egen planhalva tog han sig förbi hela det engelska laget som såg ut som statister i ett anfall som faktiskt inte var något annat än Maradona mot England. Ett mål han mer eller mindre kopierade i semifinalen mot Belgien. En fotbollsvärld var förstummad. Vad som sedan nästan glömts bort att i finalen – där Västtyskland besegrades med 3-2 – låg geniet Diego Armando Maradona bakom alla Argentinas tre mål även om det inte var han som gjorde dem.
Som kapten fick han sedan äntligen lyfta VM-bucklan mot himlen. Sannolikt var det först då han helt blev fri från frustrationen att ha blivit ratad åtta år tidigare. Efter VM hann Maradona spela hem två ligatitlar – klubbens enda – till Napoli.
Två VM-turneringar till hann han spela. 1990 i Italien skulle nästa guld spelas hem inför publiken i hans nya hemland. Så blev det inte. Argentina fick nöja sig med silver efter finalförlust mot Tyskland. Ett av historiens tråkigaste VM fick en besk avslutning då Argentina – med kapten Maradona i spetsen – visade upp ganska dåliga förlorarmentaliteter efter att tyskarna gjort matchens enda mål på straff i matchens absoluta slutskede.
Mot alla odds dök en utdömd Maradona upp i VM i USA fyra år senare. En rejäl övervikt hade tränats bort och Maradona inledde turneringen lysande tillsammans med sin nya radarpartner Claudio Caniggia. Nå, Maradona hade inte varit Maradona om inte ännu en storm blåst upp. I ett dopingtest hittades efedrin i Maradonas urin. Avstängning, utträde ur VM och skam fick avsluta Maradonas internationella spelarkarriär.
Ytterligare ett kapitel skulle ändå komma att skrivas. 2010 var tanken att Maradona skulle göra det Mario Zagallo och Frans Beckenbauer mäktat med. Att vinna VM både som spelare och förbundskapten. Givetvis blev det en del drama redan innan VM. Maradona var som sagt Maradona och innan VM valde han till allas förvåning att inte ta ut Argentinas kanske då – tillsammans med Lionel Messi -bästa spelare till turneringen. Esteban Cambiasso – då firad stjärna i Inter – ställdes utanför truppen och Maradonas motivering var att Cambiasso inte var en ”skön snubbe”.
Turneringen började bra. Argentina van sin grupp enkelt, Mexico avfärdades i åttondelsfinalen. Sedan tog det stopp. I kvartsfinalen drabbades Maradonas Argentina åter av Tysklandsspöket. Tyskarna förnedrade sydamerikanerna med 4-0 och Maradonas tid som förbundskapten var över. Själv kan jag ändå inte erinra mig någon mer karismatisk förbundskapten – Nej Lars Lagerbäck, inte ens du – än den gode Diego. Han levde om på sidlinjen som om han fortfarande var en av spelarna på planen. Fan vet om han inte hade önskat att han var det.
De sista åren i Diego Maradonas liv har präglats av sjukdomar, missbruk, en suspekt vänskap med Fidel Castro och annat märkligt. Det väljer vi att glömma idag. Idag hyllar vi. Argentinarna sörjer, napolitanarna sörjer, en hel fotbollsvärld sörjer. Vi tackar Diego Armando Maradona för allt. Jag känner mig ganska säker på att han nu äntligen får äran att skaka Guds omtalade hand. Eller om det är Gud som får äran att skaka Maradonas hand. Det känns oklart just nu.
Vad som är helt klart däremot att det från och med nu spelas magisk fotboll i himlen. Tack, tack och åter tack Maradona.
