Independiente - Ett bortglömt mästarlag?
Trots att Independiente vunnit Copa Libertadores flest gånger av alla samt nyligen blev nedflyttade för allra första gången någonsin är det få som känner till "De röda djävlarna" från Avellaneda.
Fullständigt namn: Club Atlético Independiente
Smeknamn: Rojo (De röda), Diablo (Djävlarna)
Grundad: 4 augusti 1904
Stad/Delstat: Avellaneda/Buenos Aires
Hemmaarena: Estadio Libertadores de América (52 853)
Hemsida: clubaindependiente.com
Legender: Jorge Burruchaga, Ricardo Bochini, Daniel Bertoni, Gabriel Milito, Arsenio Erico,
Kända i Europa: Sergio Agüero (Manchester City, England), Esteban Cambiasso (Inter, Italien), Germán Denis (Atalanta, Italien)
Stjärnor idag: Ernesto Farías, Leonel Galeano, Daniel Montenegro, Eduardo Tuzzio
Rivaler: Racing Club, Arsenal de Sarandí, Boca Juniors, River Plate, San Lorenzo
Hemmaställ: Röda tröjor, blå byxor, blå strumpor
Bortaställ: Vita tröjor, vita byxor, vita strumpor
Tredjeställ: Röda tröjor med vertikala vita ränder, röda byxor, röda strumpor
Titlar
Primera División: 16, 1922 (Amatör), 1926 (Amatör), 1938, 1939, 1948, 1960, 1963, 1967 Nacional, 1970 Metropolitano, 1971 Metropolitano, 1977 Nacional, 1978 Nacional, 1983 Metropolitano, 1988–89, 1994 Clausura, 2002 Apertura
Copa Libertadores: 7, 1964, 1965, 1972, 1973, 1974, 1975, 1984
Interkontinentalcupen: 2, 1973, 1984
Copa Sudamericana: 1, 2010
När man ber någon här i Europa att nämna en argentinsk fotbollsklubb kommer de allra flesta först att tänka på Boca Juniors. Ber man om en klubb till blir det oftast River Plate, men sedan blir det knepigare. Många känner till Newell's Old Boys med tanke på alla stjärnor klubben fostrat och Maradonas tid där. En del har hört talas om Argentinos Juniors som ju är El Diegos moderklubb, samt kanske Estudiantes och Vélez Sársfield som varit två av de mest framgångsrika klubbarna i landet på senare år. Men få nämner den klubb som historiskt sett har varit den mest dominanta på den internationella scenen, nämligen Independiente från Avellaneda.
Independiente har dock rötter från distriktet Monserrat i huvudstaden Buenos Aires där en grupp unga lagerarbetare grundade klubben som en utbrytning från Maipú FC, där enbart aristokratiska medlemmar fick spela medan arbetarna tittade på. Namnet Independiente markerar just att man var fristående från Maipú FC och klubben har behållit det sedan dess. Lagerarbetarna beslöt sig för att starta en egen klubb den 4 augusti 1904, men det första officiella mötet hölls inte förrän den 1 januari året därpå, och under våren blev Aristides Langone vald till klubbens första president. Langone hade tidigare styrt en klubb som hette United Plate FV men som tidigt upplöstes, och han lät nu Independiente spela i deras helvita ställ. Klubbens första match spelades den 15 januari 1905 mot Atlanta, en klubb som numera återfinns i den argentinska andradivisionen, i en batalj som förlorades med 1-0.
Det var först år 1907 som Independiente flyttade till hamnstaden Avellaneda och samma år spelade man sin första match mot blivande ärkerivalen Racing Club. Trots att Racings supportrar varit stora i orden inför matchen och spådde en enkel vinst lyckades Independiente skrälla med en 3-2-seger. El Clásico de Avellaneda är det näst största lokalderbyt i Argentina efter El Superclásico mellan Boca och River och det är bara några hundra meter mellan de båda lagens hemmaarenor. I en match från 1961 blev domaren tvungen att utvisa fyra spelare ur vardera lag sedan det uppstått slagsmål på planen. 2006 utspelades en ny skandal med slagsmål på läktarna på Independientes hemmaarena där Racings supportrar attackerade polisen. Matchen avbröts, Independiente tilldömdes segern och det argentinska fotbollsförbundet förbjöd bortasupportrar i samtliga matcher i landets fyra högsta divisioner. Även Arsenal de Sarandí är från Avellaneda men rivaliteten med dem är inte lika stor, främst av två anledningar. För det första är Arsenal en mycket yngre klubb än de båda andra, och för det andra tog de sin ljusblå färg från Racing och sin röda från Independiente, vilket givit ett neutralt intryck.
År 1908 bytte Independiente sina ställ och började spela i helrött sedan president Langone inspirerats av den engelska klubben Nottingham Forest. I samband med detta tog klubben sitt fullständiga namn Club Atlético Independiente och skulle senare bli kända som "Diablos Rojos" (sv. De röda djävlarna) under amatöreran i mitten av 1920-talet. Under den tiden tog man hem ligan två gånger (1922 och 1926). På 1930-talet infördes en professionel liga och Independiente vann decenniets två sista mästerskap då bland annat den paraguayanske anfallaren Arsenio Erico fanns i truppen. Erico har än idag rekordet för flest mål i argentinsk klubbfotboll med 295 mål i officiella matcher och ett snitt på 40 mål per säsong.
En mycket viktig del av Independientes klubbhistoria är de sju segrarna i den finaste sydamerikanska klubbturneringen av dem alla, nämligen Copa Libertadores. 1964 vann man som första argentinska lag någonsin och året därpå upprepade man bedriften. Mellan åren 1972-1975 dominerade Independiente klubbfotbollen totalt i Sydamerika och tog hem Libertadores fyra år i rad, mycket tack vare toppduon med Daniel Bertoni och Ricardo Bochini. 1973 blev klubben dessutom världsmästare efter att ha besegrat Juventus från Italien med 1-0 i den Interkontinentala cupfinalen. Även 1984 vann Independiente både Libertadores och Interkontinentalcupen, men den gången var det Liverpool som fick duka under, även det med 1-0. Framgångarna i Copa Libertadores genomsyrar klubben i så stor grad att man döpt sin hemmaarena till Estadio Libertadores de América. Inget annat lag har vunnit turneringen sju gånger.
Sedan 1980-talet har det dock varit tunnsått med framgångar för Rojo Diablo. 2010 tog klubben hem Copa Sudamericana och tillsammans med 2002 års Apertura är det den största titeln sedan millennieskiftet. Efter att ha underpresterat en längre tid i ligan åkte Independiente till slut ur för första gången någonsin efter att ha förlorat med 0-1 hemma mot San Lorenzo i den näst sista omgången den 15 juni i år. Klubben är nu i en situation som liknar den River Plate hamnade i för ett par år sedan. Förhoppningarna är att tiden i andradivisionen inte blir långvarig och att man studsar upp direkt. Dock har Independiente, till skillnad från vad River hade, inte tillgång till en David Trézéguet längst fram. Men kanske går det vägen trots avsaknaden av stjärnglans?
