Si! ¿Qué? ¿Cómo? Defensa gör mål, Rosario ångar på och Gastón Fernández missar
Ännu en helg har passerat och med den har ytterligare en omgång spelats. Vi har nu faktiskt spelat en tredjedel av säsongen. Crazy eller hur? Här ska jag försöka mig på en genomgång av helgen som var.
I förra ”Si! ¿Qué? ¿Cómo?” fokuserade jag väldigt mycket på försvarsspelet eller bristen på det hos många lag. Idag ska jag inte vara lika tråkig utan fokusera på det härliga och mer entusiasmerande som finns i den andra delen utav planen, nämligen anfallsspelet.
Ett lag som charmat mig väldigt mycket i inledningen av säsongen och som jag nästan har blivit smått besatt av att ta upp i dessa artiklar är Defensa y Justicia. Laget har skrapat ihop tio poäng på fem omgångar. Man har på dessa matcher gjort 13 mål framåt, ett snitt på 2.6 mål per match. Med det är man det bästa laget offensivt såhär långt in på säsongen. Men är det då inte bara en massa ”ängalag” som man mött såhär långt tänker ni? Båda ja och nej. Helgens seger över Aldosivi med 4-0 får anses vara väldigt stark. Jag tycker Aldosivi är ett välfungerande lag som har kvalitéer, kanske främst offensivt. Även bortasegern mot Tigre med 2-0 i omgången innan var stark. Så nog tycker jag att det finns fog för att se Defensa som något hållbart och imponerande såhär långt in på säsongen.
Ni som följer mig på twitter har säkert märkt att jag blivit lite småkär i Fabián Bordagaray. Anfallsspelaren i Defensa som anslöt inför säsongen ifrån ecuadorianska Caracas har verkligen imponerat. Kvalitéerna som han har visat upp borde ha väckt intresse hos större klubbar. Han är snabb, har bra teknik och ett väldigt behärskat avslut. I helgen blev det mål igen och med det är han nu uppe i fyra mål totalt. Lägg därtill att han har stått för tre assists. Det gör att han i överlägsen stil toppar poängligan.
Vad är det då som fungerar så bra i Defensa y Justicia? Framförallt har man hittat rätt konstellation i anfallstrion Bordagaray-Stefanelli-Isnaldo. Trion har tillsammans stått för nio utav dom tretton mål som Defensa gjort. Både Bordagaray och Isnaldo har dom egenskaperna som en ”wing-forward” ska ha. Snabba, tekniska och kan göra sin gubbe. På mittfältet har Fredes gjort väldigt bra ifrån sig. Hans dagsverk i helgen kröntes med en oerhört vacker frispark. Det som talar för Defensa i det långa loppet är att man inte enbart förlitar sig på en spelare. Kollektivet fungerar på ett bra sätt just nu och jag tror man kan komma bland dom fem bästa lagen i sin zon när säsongen avslutas. Om man lyckas hålla sig någorlunda skadefria ska tilläggas.
Omgången inleddes i fredags med matchen Newell’s Old Boys mot Unión de Santa Fe. Newell’s som haft en minst sagt turbulent säsongsinledning. Känslan är att man tagit vid precis där man avslutade säsongen med ett väldigt svajigt försvarsspel och stundtals ett extremt ineffektivt anfallsspel. Det tog också bara några få minuter innan Unión hade tagit ledningen. Mauricio Martinez gav gästerna ledningen efter frispark. Efter det tog Newell’s över matchen och när kvitteringen kom tio minuter innan halvtidsvilan så kändes det absolut inte oförtjänt. Känslan var att Newell’s skulle gå av planen med alla tre poäng men så blev inte fallet. Matchen slutade 1-1 och problemen fortsätter för Rosario-klubben. Den nye tränaren(Diego Osella) har, av förklarliga skäl, inte hunnit sätta sin prägel på laget än. Förhoppningsvis för Newell’s del så får man in mer stabilitet i spelet och kan med det också klättra i tabellen.
Eftersom jag inte skulle nämna försvarsspel i denna artikel så går vi faktiskt inte alls in på matchen Estudiantes mot Argentinos Juniors. Vi kan helt enkelt bara konstatera att Estudiantes vann med 4-1.
På lördagskvällen var det dags för omgångens ”Clásico”. Derbyt mellan Atlético Huracán och San Lorenzo på Estadio Tomás Adolfo Ducó skulle visa sig bli ett väldigt tillknäppt och chansfattigt sådant. Den första halvleken fortskred med bara ett enda skott på mål. Man kunde skönja att San Lorenzo hade spelat en tung bortamatch i Copa Libertadores i veckan. Benen såg tröga ut och laget hade inte riktigt samma utväxling i anfallsspelet som man haft i tidigare matcher. Men trots detta så tog San Lorenzo ledningen ganska exakt tjugofem minuter in i den andra halvleken. Fernando Belluschi gjorde sitt första ligamål för San Lorenzo(han gjorde som bekant ett mål i Supercup-vinsten mot Boca Juniors) och gästerna såg ut att gå mot ytterligare en tre poängare. Men i de sista skälvande sekunderna av matchen, med en man mindre, lyckades Huracán få in en kvitteringen genom den notoriska målskytten Ramón Ábila. 1-1 blev slutresultatet och det var givetvis snöpligt för San Lorenzo att tappa ledningen så sent i matchen. Starkt av Huracán med tanke på att detta var deras blott andra match på två veckor.
Den match som jag faktiskt såg mest fram emot inför helgen var mötet mellan Colón de Santa Fe och Rosario Central. Två lag som inlett säsongen bra men där Colón fått sig en ordentlig näsbränna i förra omgången mot Godoy Cruz. Rosario Central är det enda laget som såhär långt har känts ”på riktigt”. Med det menar jag att man har visat upp en stabilitet och övertygelse i sitt spel. Det är ingen slump när man gör saker utan det finns en tanke och massvis med kvalité i laget. Det skulle också visa sig att denna kvalité var direkt avgörande igår mot Colón. Faktum är att det var nästan kusligt tydligt att Rosario Central just nu är på en helt annan nivå än övriga lag. Marco Ruben och Marcelo Larrondo spelar i en tydlig symbios med varandra och ser ut att trivas utmärkt ihop. Den senare utav dessa två gick dessvärre av planen igår med vad som såg ut att vara en sträckning i baksida lår. Mittfältet är väldigt välfungerande också. Lo Celso blommar ut mer och mer för varje match som går – Cervi har briljans och teknik i det mesta han gör(lämnar dessvärre i sommar för Benfica) och sen har vi Montoya som skiljer sig lite på det sättet att han är mer ”rejäl” i sitt spelsätt. Dessa tre kompletterar varandra på ett utmärkt sätt där alla täcker något område. Detta kan räcka oerhört långt för Rosario Central och jag skulle inte bli förvånad om dom vinner ligan i vår.
Vi måste väl nämna våra kära nykomlingar ifrån staden San Miguel de Tucumán också en dag som denna? Atletico Tucumán har inlett säsongen på ett strålande sätt och igår kväll var faktiskt första gången som jag såg en av deras matcher i år. Spelet imponerade väl inte överdrivet mycket men man kändes stabila bakåt. Rafaela hade väldigt svårt att ens skapa någon målchans. Sen har man matchvinnare längst fram i bland annat Cristian Menendez som stått för tre mål såhär långt. Han syns inte så mycket i spelet men finns alltid längst fram och petar in bollen. Tucumán har tagit tolv av femton poäng och bland dessa hittar vi t.ex. segrar mot Boca och Racing. Kanske är man att räkna med ett tag framöver? Jag ger det dock några omgångar till innan jag inkluderar dom i titelkampen.
Racing Club tog en oerhört viktig seger när man igår besegrade Boca Juniors på hemmaplan med 1-0. Roger Martinez fick chansen från start igen och gjorde nog inte tränaren Sava besviken när han sköt in 1-0 efter tio minuter. Ärligt talat så vet jag inte riktigt vad jag ska tro om något utav dessa lag. Deras räddning i år kan vara att alla lag, mer eller mindre, tappar poäng från och till. Boca är fortsatt väldigt ineffektiva och Tevez försvinner på tok för mycket i matcherna. Oavsett så går det inte att fortsätta tappa poäng för avståndet till toppen börja växa. Dessutom är säsongen kort så det gäller att börja plocka poäng snart om inte titeldrömmen ska vara krossad redan efter halva säsongen.
Med det sagt ska jag avrunda denna artikel och säga att i veckan fortsätter de argentinska lagen sina respektive resor i Copa Libertadores. Bland annat har Rosario Central en mycket tuff uppgift när man reser till Brasilien för att möta Palmeiras.
Veckans..
Si! – Rosario Central. Trots en tuff match i Copa Libertadores i veckan så lyckades man avstyra Colón på ett imponerande sätt. Inget snack om att man just nu är seriens bästa lag.
¿Qué? – Gastón Fernández, Estudiantes. Den gode Gastón har inte varit min favorit tidigare och inte stärkte han sina aktier i lördags när han på något mirakulöst sätt lyckades runda målvakten två gånger utan att göra mål. Nonchalant eller bara uselt? Uselt säger jag.
¿Cómo? – Argentinos Juniors och Atlético de Rafaelas försvarsspel. Ja, jag vet att jag lovade att skippa försvarsspelet i denna artikel men jag kan bara inte låta bli. Hur är det möjligt att spela ett sådant fruktansvärt uselt försvarsspel som både Argentinos Juniors och Atlético de Rafaela gjorde i helgen? Faktum är att Estudiantes kunde vunnit med 8-1 om man bara skärp sig mot Argentinos, det säger allt. Detta var inte ens ett försvarsspel att tala om. Tränare Carlos Mayor kunde tagit ut alla sina försvarsspelare och satt in fyra anfallare. Det kunde omöjligt ha blivit sämre. Dessvärre hade han som bekant bara tre byten.
