Vamos Argentina
Efter en seg första halvlek tog sig Albicelestes framåt i andra och såg med några snabba mål till att förstöra kvällen för Peru. Vem, vad och vilka som låg bakom segern var tydligt och många med mig hoppas nu att Basile gör en ändring inför semifinalen onsdag natt.
När Hernan Crespo sträckte sig i samband med straffen mot Colombia försvann Argentinas och kanske hela turneringens vassaste avslutare. Få spelare i världen kan mäta sig med Crespo när det gäller förmågan att kunna förvandla inspel och inlägg till avslut i mål. Att Basile valt att ersätta honom med Diego Milito i de efterföljande matcherna är inte på något sätt kontroversiellt. Milito som den senaste säsongen slog in över 20 mål i spanska ligan är liksom Crespo ganska stor och stark i jämförelse med de andra anfallarna i laget och jag antar att Basile velat behålla sin spelidé med den lille Messi bredvid en större spelare i anfallet. Problemet med denna taktik nu när Crespo är borta blev för min del uppenbar under den första halvleken igår. Med de fyra mittfältarna, som vi kan kalla ”cuatro fantastico”, Mascherano, Veron, Cambiasso och Riquelme på planen samtidigt, förfogar Argentina över ett mittfält som saknar motstycke när det handlar om spelintelligens och passningsskicklighet. Problemet är att ingen av dessa egentligen är någon speedkula eller kantspringare vars främsta egenskap är att utmana sin spelare och komma runt på kanten. Samtliga, utom den uttalat defensive Mascherano, är spelare som är dukiga på att driva boll från försvaret uppåt och slå en avgörande passning eller komma till avslut.
Med fyra sådana spelare på plan samt den något långsamma och aningen klumpige Milito på topp återstår bara en spelare att slå dessa fina bollar på och det är Leo Messi. I Crespos frånvaro blir det ett överflöd av spelare som kan slå den avgörande bollen, helt enkelt eftersom det inte finns så många spelare att slå den till. Javier Zanetti som huserar ute till höger är fullt kapabel att gå på offensiva utflykter, det visade han igår kväll med mycket lyckade resultat men det är värre ställt på den andra kanten. Cambiasso är ingen kantspelare och vänsterbacken Heinze är egentligen bäst som mittback. I förra årets VM-turnering hade vi den fullkomligt strålande vänsterspringaren Sorín på ena kanten, och det målfarliga yrvädret Maxi Rodriguez på den andra, och det gav en annan dimension i anfallsspelet jämfört med årets Copa America upplaga. Jag blev helt lyrisk när jag såg att Basile, till skillnad från vad alla experter och tidigare tränare uttryckt, valde att spela både Veron och Riquelme på plan samtidigt. Med den snabbe och ständigt löpande Crespo på plan fungerade detta men med Diego Milito som ersättare bredvid Messi blir det för stillastående och tempofattigt sista tredjedelen.
Att det blev liv i luckan direkt när Carlito kom in igår kunde alla som såg matchen vittna om. Med Messi och Tevez på plan samtidigt står Argentina med ett anfallspar så snabbt, tekniskt och irrationellt att det vattnas i munnen på en fotbollsälskare. Genast blev det svårare för Peruanerna att försvara sig och sättet som målen kom till på bevisade med all tydlighet hur Argentina bör spela i fortsättningen. Med mer rörelse och fart där fram kan vi också dra nytta av våra mittfältares kvalitéer och då finns det plats för både Veron och Riquelme. Det Tevez bidrar med i snabbhet förlorar vi visserligen i huvudspel jämfört med Milito, men å andra sidan; när gick Argentinas spel ut på långa höjdbollar mot en ensam forward? Att Tevez dessutom kan nicka såg vi prov på igår när han sköt i höjden på Zanettis fina inspel men dessvärre fick se bollen träffa ribban.
* * * * *
Argentina vann OS-finalen 2004 med ett väldigt ungt lag, men har efter det spelat tre turneringar där man tvingats lämna samtliga mycket, mer, eller ännu mer besvikna. I Copa Americafinalen 2004 ledde man mot Brasilien tills på övertid men lyckades inte hålla ställningen och Brasilien kvitterade. På de efterföljande straffarna blev Heinze och D’Alessandro de enda två som inte gjorde mål och Argentinarna fick lämna finalen som förlorare. Samma visa var det året därpå i Confederations Cup i Tyskland när Brasilien återigen vann finalen, den är gången dock på knock och 1-4 förlusten svider nog än idag för de spelare som deltog. Inte blev det bättre när det var dags för VM. Förra årets hjärtskärande förlust mot Tyskland ligger kvar som ett tungt moln över alla oss som förförts och förälskat oss i det sydamerikanska landet med de blåvitrandiga tröjorna. Efter Ayalas ledningsmål var vi 10 minuter från semifinal men en skadad Abbondanzieri, ett gäng osportsliga tyskar och två straffmissar av Ayala och Cambiasso senare, var Argentina utslaget. Synen av de förkrossade spelarna är än idag ett plågsamt minne.
I år har Alfio Basile, som ersatte José Pekerman efter förra årets VM, gjort tydliga förändringar i truppen och tagit med flera av de gamla storspelarna samt satsat på en hel del lokala förmågor och då främst från Boca Juniors. Harmonin i truppen ser läskigt bra ut och självaste Maradona har utryckt att detta manskap även borde ha fått förtroendet i Tyskland. Personligen hoppas jag att Basile blir kvar minst till 2010 och att han således får leda laget över nästa VM. På onsdag natt får vi se om Tevez får äran att spela från start och om Argentina kan ta sig till sin andra raka Copa Americafinal.
För övrigt….
.... kan spelgenierna Juan Roman Riquelme och Juan Sebastian Veron visst spela tillsammans
.... har jag aldrig sett Esteban Cambiasso slå bort så många passningar i en och samma match som igår, skärpning ”Cucho”
…. är det underbart att se glädjen hos avbytarna varje gång laget gör mål. Stämningen i truppen verkar vara på topp, även hos dem som inte spelar
…. blir man nästan tårögd av att se det gamla gardet med Ayala, Zanetti, Veron, Crespo & Riquelme åter storma fram tillsammans.
…. kan jag inte dra mig till minnes att jag hört publiken så enstämmigt vråla av förtjusning match efter match så fort samma spelare får bollen. Leo Messi är något utöver det vanliga och likheterna med ”el Pibe de oro” är skrämmande stora
…. blir det tredje gången gillt för Mexiko mot Argentina. I Confederations Cup 2005 vann Argentina på straffar. I VM 2006 vann Argentina efter förlängning. I Copa America 2007….
Vamos Argentina
