Kattens lek med råttan
Återigen fick vi belägg för hur viktigt det är att fler bandyhallar byggs i landet. Ett Edsbyn med enorm isvana fullständigt körde över ett Vänersborg som för första gången den här säsongen steg ut på fullstor is.
I den första halvleken så hade Edsbyn stora bekymmer med sin speluppbyggnad på egen tredjedel, dåliga släpp och långsamt bolltempo gjorde att tempot i matchen var rätt lågt. Att målen ändå trillade in med jämn ström (6-0 i paus) berodde en hel del på att Vänersborgs försvar var allt annat än lysande. När Edsbyn väl bestämde sig för att kliva upp ett snäpp i plan och lägga speluppbyggnaden åt sidan så hittade man gång på gång luckor i Vänersborgs försvar. Den raka på bollen efter isen ofta från någon av halvorna Kimmo eller Daniel ”Popa” Jonsson hittade flera gånger än man kan räkna in mellan Vänersborgs back och ytterhalv in bakom Vänersborg där Byns forwards hade en rolig kväll. Detta koncept var lyckosamt matchen igenom och en fröjd för ögat att se. Det ska bli spännande att se om det är något som kommer att återkomma under helgen eller om det försvinner då motståndet blir tuffare.
Edsbyns bästa period i matchen är de första 20 minuterna i andra halvlek då man sätter riktigt bra fart på matchen. Detta kan även bero på att Vänersborg blir lite bättre och försöker att få in om ändå ingen fot i matchen så väl en nagel. Och det krävs ju två för en tango. Under den här perioden sätter man hög och aggressiv press, man vinner boll högt upp i planen och vänder spelet otroligt bra från kant till kant. Man äger bollen högre upp i planen än i första halvlek, så spelet till största del fördes runt eget straffområde. Detta medför att Vänersborg får slita oerhört för att försvara sig men kräver även att man är oerhört fokuserad och noga då risken för att åka på kontringar ökar ju högre upp i plan man är med laget. Och det var ytterst få gånger som Vänersborg fick möjlighet med detta vilket tyder på att Byn var riktigt bra den här perioden. Man skapar också mängder med chanser, att sedan inte effektiviteten är lika hög i andra som i första beror nog på att matchen är avgjord och intresset för att göra fina mål har tagit över. Detta är nog något som motståndarlaget ska vara glada över då slutresultatet stannar vid 11-1 och inte bär iväg till något målrekord.
Att sedan Edsbyn fortfarande har en bra bit kvar till fjolårets spel bekräftar även att Edsbyn är ett otroligt bra bandylag även i år annars vinner man inte med 11-1. Det säger även en del om vilka krav de senare årens framgångar har ställt på laget. Man inte är riktigt nöjd med en match som Edsbyn är så fullständigt överlägsna i, utan man ser det som att Vänersborg är otroligt dålig. En stabil defensiv med Fredrik ”Tårtan” Åström som ny och stabil libero, skönt att se att han tar sig an uppgiften att axla Lampinens mantel på ett bra sätt. Lucas Lund i kassen gör det bra de få gånger han får något att göra. Halvorna "Popa" och Houtelin var lysande. Hedqvist andra halvlek var riktigt vass, det var inte den första. Mickelsson ser riktigt bra ut som forward, betydligt bättre än han sett ut på mitten. Och att man skapar så otroligt med målchanser i matchen är fruktansvärt bra!
