Vi hittade vinnarspåret igen
En betraktelse av ÖSK:s sista match i årets grundserie, en liten historisk berättelse om lördagens motståndarlag Mölndal och en kommentar till en märklig insändare i lördagens NA.
Vi hittade vinnarspåret igen
En seger i sista omgången mot Mölndal krävdes för att ÖSK skulle hamna i slutspelgruppen i stället för nedflyttningsserien. Vi var som vanligt ett härligt gäng som satt och laddade på Östers innan matchen. Jag överdriver om jag säger att jag var väldigt nervös inför serieavslutet, men under denna säsong har det ju visat sig att man aldrig riktigt kan gissa åt vilket håll ÖSK:s matcher ska gå.
Mölndal har en lång tradition av bandyspel. Redan på 1880-talet spelades det bandy på sjöarna runt staden. Bandy i lite mer organiserad form kom igång när Fässbergs IF startade en bandysektion och strax därpå gjorde IF Fellows samma sak. Dessa två föreningar turades om att vara bäst i staden och 1925 deltog de båda i Långedragsserien, en serie där även de lite mer kända Göteborgsklubbarna Örgryte IS och Redbergslids IK deltog.
1973 beslöt de båda Mölndals klubbarna att gå samman och bilda en förening och det gjorde man under det lite ”bångstyriga” namnet Fässberg/Fellows.
Det blev succé direkt man vann västkustens division 3 serie och gick upp i tvåan. Dock blev det respass direkt tillbaka till trean från en tuff serie där bland annat IFK Vänersborg, Gripens BK och Lidköpings AIK deltog. Året därpå var man dock seriesegrare igen, då man vann trean på bättre målskillnad än Sunvära SK. Efter att ha konsulterat sig ett par år i den andra division så kom säsongen 1977/78 ett år av fantastiska mått för klubben. Fässberg/Fellows vann division 2 och fick kvala till Allsvenskan! Seriesegern tog man för övrigt på målskillnad med ett måls marginal ner till IFK Vänersborg. Kvalspelet startade succéartat för Mölndals klubben. Man började med att slå storfavoriten Vetlanda BK hemma med 3-2 inför en begeistrad hemmapublik. När sedan F/F först förlorade borta mot Karlstads Göta och sedan spelade oavgjort borta mot Motala så hade laget allt i egna händer. Efter halva kvalserien så stod samtliga fyra kvallag på 3 poäng och Fässberg/Fellows hade två av de tre sista matcherna på hemmaplan.
Det gick dock inte som man hade hoppats från Mölndals håll. Laget räckte inte riktigt till och trots tre jämna matcher så tog man inte någon mer poäng och slutade sist i kvalserien.
Efter det har man inte varit nära att gå upp i bandyns högsta serie och varvat säsonger i den näst högsta och den tredje högsta serien.
Jag har ett minne från säsongen 1992/93 då ÖSK värvat de båda ryska landslagsstjärnorna Viktor Shakalin och Yuri Lachonin. Vi siktade på att gå upp i Allsvenskan (då högst i seriepyramiden) och i premiären mötte vi Mölndal Bandy som föreningen då hade bytt namn till. Mölndal var nykomlingar det året och vi var ett gäng som tog tåget ner för att se matchen. Jag sa då det som jag har fått äta upp så många gånger ”Jag har aldrig varit så säker på seger när jag åkt till en bortamatch”. Mölndal tog ledningen med 2-0 och ÖSK:s kvittering kom i slutet av matchen och mer än oavgjort fick vi inte. Den förlorade poängen var för övrigt den enda poäng som ÖSK förlorade i serien det året.
Vis av mitt över 30 år gamla misstag så sa jag ingenting när jag tillsammans med ett gäng Svampar tågade mot Vinterstadion. ÖSK spelarna hade dock vaknat på rätt sida och man behöll skärpan genom hela matchen. Mölndal stod dock upp bra och jag skulle bli mycket förvånad om de i slutet av denna säsong tvingas lämna Allsvenskan för en lägre serie. Ett litet orosmoment smög sig in i början av andra halvlek då Mölndal gjorde två raka mål. Men vips hade ÖSK gjort ett par och tillslut slutade det med en tvåsiffrig seger med 10-4 för ÖSK.
I halvtid passade jag på att besöka borta läktaren, vilket jag brukar göra ibland och hälsa bortasupportrar välkomna till Örebro. Dagen till ära hade Mölndal med sig två prydliga supportrar som stod där med sina Mölndalsmössor. Ett trevligt par som var föräldrar till en av spelarna i laget. Jag köpte också den fantastiska nyutkomna boken om Mölndals bandyns historia. ”Från vita tomtar till blåa kämpar” heter boken och den hade Mölndalslaget med sig upp till Örebro på min begäran. En mycket fin bok som varmt kan rekommenderas.
Det finns en del dårar inom vår konkurrent klubb Örebro Hockey. Det vet vi sen gammalt och en av dessa gjorde sin röst hörd i en insändare i NA i lördags. Naturligtvis inleder han sin insändare med flera saker som gör att man förstår att han inte har det minsta koll på vad det är han skriver om. Att bandyn har ett starkt följe och att det är fullt tryck på hemmamatcherna och alltid en supporterbuss till bortamatcherna tror att ganska många örebroare känner till, dock inte denna skribent. Att han tycker bandy är tråkigt att titta på får ju naturligtvis stå för honom. Är man analfabet så kan man nog tycka att det är ganska tråkigt att bläddra i en bok. Sedan framför han det som man har hört flera gånger från anhängare av denna hockeyklubb. Han vill att bandyn ska överlåta sin anläggning till hockeylaget. För läsare av dessa rader som inte bor i Örebro kan detta verka vara rader skrivna av en dåre som inte alls är på något sätt representativ. Men det är faktiskt så att man stöter på detta då och då från anhängare till denna hockeyklubb. Till råga på allt har de påhejare på NA:s sportsida. Ja, man är så less på att höra detta. Egentligen borde man väl inte ta dessa knäppgökar på allvar. Vi vet ju att bandyhallen är den näst mest använda idrottshallen i Örebro efter Gustavsvik. Här spelar naturligtvis inte bara ÖSK:s herrar sina fantastiska bandymatcher. Ungdomsbandyn i Örebro har inte varit så framgångsrik och omfattande som den är nu på väldigt många år. Dessutom finns det de som tränar för skridskosporten och framför allt en väl tilltagen tid för allmänhetens åkning och för skolklasser som vill åka skridskor.
Det märkligaste av allt i hockeydårarnas fula klagosång är att de vill ha just det utrymme där ÖSK bandy spelar sina matcher. På just den plats där ÖSK har spelat sedan 1963. Det vill säga 27 år innan ens den där ishockey föreningen bildades.
Vi är ÖSK familjen och även bland de flesta av dem som kanske föredrar att gå på någon annan ÖSK sport än bandy så börjar måttet nu vara rågat. Ärligt talat så tror jag inte att det finns någon ishockeyklubb som är så illa omtyckt bland så många i sin egen stad, som just Örebro Hockey. Att dessa 3-4 000 åskådarna som hockeylaget har på sina matcher på något sätt skulle utgöra en majoritet av Örebros 150 000 innevånare faller på sin egen orimlighet.
Att Örebro Hockey är så illa omtyckt bland många i Örebro, beror just på detta dryga sätt att se på tillvaron. Ödmjukhet vet man inte vad det är utan man går på som en ångvält. Moderföreningen borde naturligtvis snabbt gå ut med en insändare
och dementera och förklara att man absolut inte står för det som insändar skribenten har gett uttryck för. Vi har sett liknade insändare förut, någon dementi från Örebro Hockey kommer alldrig. Det säger allt.
Om Örebro Hockey vill bygga något nytt så kan de ju bygga det i Marieberg eller någon annanstans. Vinterstadion är av tradition och hävd mark där det ska spelas bandy.
Nu sitter jag och alla ungdomar i Supporterklubben Svampen och väntar på ny lottningen i den Allsvenska slutspelsserien det ska bli spännande att få se den.
