Börja om från början…
….börja om på nytt, varför ska man sörja ”matcher” som har flytt? Karlstad och Boltic på besök i Finspång, och slog ihop denna lilla tillställning i ett litet rött paket och drog tillbaka till Sven-Ingvarsland med två poäng i bagaget.
Boltic! En gång i tiden darrade en hel bandynation inför det namnet. Ett av mina största bandyminnen från min ungdom inkluderar just Boltic. Jag är ingen kalenderbitare, men det borde ha varit runt 1985 och jag var i sådant fall 12 år. Platsen var Motala stadion, det var bister vinterkväll, och någon slags final. Jag och pappa hade åkt med Rune ”Sama” Samuelsson från Finspång och Rune baxade med sig en tom drickaback från bilen in på stadion. Det visade sig att jag skulle stå på den i publikhavet på läktaren så jag skulle kunna se något. Den där Rune hade varit med förr!
Jag minns att det var ett rejält tryck där inne på stadion och andedräkten stod som immiga plymer ur munnar och folkhav. Det var fest och bullrigt och storslaget, och inte blev det lugnare av att Motala tog kommandot och den roliga hejarklacksfarbrorn for runt isen med sin spark och blåa plåtmegafon och eldade på massorna. Sex gånger fick han sparka sig ned bakom ena målet och fyra av en raket, en för varje gång som Motala nätade. Efter den sjätte kom han garvande förbi oss och vrålade; -Nu får de inte göra fler för nu är raketerna slut!
Men det behövdes inte heller för jag tror att Motala vann med 6-1 den där aftonen. Jag vet inte hur det var med favoritskapet, men Boltic hade ju ”Pinnen” och han var ju något slags uppburen ikon och fick utrymme på Sportspegeln och i Buster. Därför var det så besynnerligt i mina 12årsöron när Motalaklacken sjöng ”Peta in en pinne i brasan, hämta ett par öl och revbensspjäll…” Det var nästan lite farligt utmanande på något sätt.
Det fanns ingen ”Pinnen” Ramström på planen i Finpång igår, men det fanns andra. Finspångs AIK inleder matchen på ett mycket positivt sätt. Ett tight försvarsspel och flera offensiva intentioner. Det är också Finspång som gör det första målet på hörna via liberon och veteranen Johan ”Gusten” Gustavsson. Man skulle kunna säga att de första 20 minuterna var riktigt trevliga sett ur ett Finspångsperspektiv.
Men så sker någon slags scenförändring i takt med att iskvalitén försämras på grund av det ytterst fina och mjälla duggregnet. Det uppstår en oskärpa i dragningar och passningar. Boltic ”kliver” förvisso högt på oss, men jag tycker nog att vi med vårt grundspel ändå kan byta lite kanter och skapa ytor, men det är som om farten på ytorna upphör. Det blir bolltransport och bollförlust av det hela. Boltic gör 1-1 och fortsätter sedan under andra halvlek att successivt trycka oss tillbaka på egen planhalva, och följden av detta blir ett rejält övertag i skapade hörnor för Boltics del. Simon Stark i Finspångsmålet är bäst i de röda denna afton tillsammans med innermittfältaren och junioren Alexander Johansson som underkastar sig ett grymt defensivt arbete över den centrala ytan.
Simon Stark
Alexander Johansson
Boltic gör både 1-2 och 1-3 och Finspångstaktiken övergår till längre lyft då man denna kväll inte förmår sig spela genom mittfältet och framåt, då passningskvalitén inte är i linje med vad man eftersträvar.
Lyften gör att Boltictrycket bedarrar då de oftare tvingas att snabbt backa hemåt. Problemet för vår del är att vi inte riktigt lyckas att suga in och nypa fast bollarna utanför Boltics straffområde så att vi kan komma i andravåg och dundra igenom, i alla fall inte i den här matchen, och det är i dessa lägen då vi övergår i det längre spelet som jag skulle vilja se att Tobias Wallberg lyfts upp i planen då han har en sällsynt förmåga att få tag i de där bollarna och antingen kan avsluta själv eller sätta andravågen i lägen.
Hur som helst så lyckas Adam Störe på volley sätta en reducering till 2-3 med bara några minuter kvar. Detta mål skapar en påtaglig stress i Bolticlägret och Finspång lyckas i de absoluta slutminuterna vaska fram ytterligare kvalificerade farligheter med bland annat en klockren träff i virket.
Tyvärr blev det stolpe ut, och var det surt i senaste matchen så var det ”ut i kindbenen” surt denna afton.
Ett snack med huvudtränare Mats-Olof ”Pricken” Hallmans efter slutsignalen bekräftar matchbilden från sidan. Nöjd med försvarsinsatsen men missnöjd med den offensiva viljan och förmågan. – Vi kan så mycket bättre än så här, sa Pricken, och jag är övertygad om att det uttalandets innebörd och alternativa lösningar har processat runt i hans huvud under natten, och att man redan till kvällens träning pratar om framtid och nya sätt.
Rödtjut har ännu inte kommit upp i matchtempo. Ett fall framåt från Surtematchen, men ännu inte bra. Vi behöver fler sångstarka bandyaner bort till ”sydvästra stå”. Det är baske mig lite krisbetonat i lägret om undertecknad skall behöva traktera trumman. Kom väl rätt någon gång i taktslagen i andra halvlek även om det mest betraktades som fussionsjazz-synkoper i klackkollegornas öron.
Men ett tack till Pricken och Tedda som anslöt på O´learys innan match och berättade om taktik och upplägg. Det får gärna bli en vana när ni har tid och lust.
Men nu sörjer vi som sagt inte den här matchen något mer utan blickar framåt. Tuffa holmgångar väntar i närtid. Lidköping borta på fredag kväll och Gripen hemma på söndag. Så det är bara att börja om och köra så det ryker!
