Det grinar emot oss
Ibland hittar man liksom ingen vettig ingång till en artikel. Det kan vara svårt att få grepp om bilder och upplevelser. Jag kan inte hävda att Tranås seger över oss under gårdagen var orättvis, men inte helt rättvis heller.
Supporterklubben Rödtjut har väl inte direkt rosat marknaden denna säsong så här långt, och förhandsrapporterna gällande engagemang och deltagande inför matchen lovade inte någon större förändring på den fronten. Men det fylldes på runt borden på O´learys och stämningen höjdes successivt. Sen måste jag åter igen ge en eloge till ”Pricken” och Tedda som kommer bort och berättar om sina tankar inför matchen. Jag gillar skarpt deras på något sätt självklara förhållningssätt att dela med sig, och viljan att förklara så att alla ska kunna förstå. Upplevelsen blir på det sättet så mycket större när vi sen kommer till skarpt läge.
Laget kommer från två erövrade poäng borta på Otterstrand i torsdags. Två poäng som bärgades genom en brilliant första halvlek och en mer krigande andra där man lyckligtvis lyckades att stänga igen matchen, även om det kanske blev onödigt spännande på slutet.
Med detta i ryggen tog man nu sats för att göra en bra insats även mot Tranås, som man vet är ett skridskostarkt och bollskickligt gäng, och som nu en bit in i serien verkar ha fått ordning på sina grejer och kommer senast från en stark seger mot Jönköping. Finspångstaktiken kändes igen från tidigare matcher mot på förhand lite starkare lag. Fokus på defensiven och att komma ihop bra i fallinjen och undvika att bjuda på för stora ytor mellan spelarna. Gott så.
Denna höstsäsongs eviga duggregn kunde inte hålla sig borta denna eftermiddag heller vilket numera i sedvanlig ordning skapade hyggliga isförutsättningar den första kvarten i respektive halvlek.
Tranås klev på rejält i inledningen och vaskade fram en rad farligheter och slutligen även ett mål, men Finspångarna viker inte ner sig och äter sig successivt in i matchen genom ett distinkt och fysiskt fightande. Det fanns inte utrymme för något skönspel. Finspångs kvittering är på något sätt symptomatisk för spelet. Adam Störe krigar in bollen i mål på ett för honom så karaktäristiskt sätt. Jag har nämnt Adams inställning tidigare, och jag kommer med säkerhet nämna den igen.
När vi går till pausvila och 1-1 på resultattavlan har jag en ganska hygglig känsla i kroppen inför andra halvlek.
Bild från mötet Faik-Tranås Bois. Joakim Bonnevier i Faik. Bild från Norrköpings Tidningar www.nt.se
Visserligen gör Tranås 1-2 relativt tidigt i andra men sen återgår matchbilden till den som präglat första halvlek. Fingspång jobbar hårt och kollektivt och ur detta kommer ett mycket fint anfall där Gustav Gising sätter bollen på en avancerande Axel Fredriksson som mycket elegant förpassar bollen i mål i målvaktens övre och bortre.
Men marginalerna är som bekant inte så stora i bandy ibland, och det kan svänga ohyggligt fort. Istället för att vi skulle ha haft uppenbar fördel av en solklar fasthållning på Joakim Bonnevier i Tranås straffområde så vänder spelet och renderar i en tveksamt dömd straff för gästerna i vårt. 2-3 och mental uppförsbacke som på något sätt bereder väg för 2-4 kort därpå.
Bittert, men på något sätt typiskt denna säsong. Kanske även på sitt sätt lite logiskt då många lag i södra allsvenskan detta år har en liten dimension mer än oss, och det är kanske på detta sätt som skillnaden visar sig.
Rättvist? Ja kanske, men ändå inte.
Mina bästa minnesbilder från matchen i övrigt blir Marcus Espings fina nedtagning och direkta volleypass in i banan till en framrusande Axel Fredriksson. Magnus Jebsens starka räddningsserier och ”Gustens” obevekliga liberoagerande.
Jag hann inte få något snack med ”Pricken” efter matchen då jag var tvungen att rusa till nästa evenemang, men jag fick en kommentar från Jocke Bonnevier när han hängde upp rören inne i materialrummet efter matchen.
- I dag Jeppe, fanns det fan inte mer att plocka ut!
På något sätt är den kommentaren mycket talande för matchen. Det kämpas och det slits i 90 minuter, men det grinar liksom emot oss i matcherna mot de lite bättre och mer erfarna lagen. Men jag gillar inställningen som förmedlas både från bänken och från planen. Vi ska ha minst två lag bakom oss när vi summerar den här serien, och den resan kanske inte alltid blir så vacker som fylld med svett och kamp. Jag tycker att Finspångs rådande statistik på försvarande hörnor symboliserar detta på ett mycket tydligt sätt.
På tal om inställning så reser sig även Tjutet denna match. Det känns gott. Enligt vissa ej här namngivna lagledare och slipare på Finspångsbänken skall samstämigheten mellan sång och trumma stundtals låtit ankskit, men det tar vi ingen notis om. Vi kör med det läktarmaterial vi har under devisen ”inställning slår ibland klass”.
I övrigt är det fruktansvärt tätt med matchandet just nu. Redan på tisdag åker laget ner till Vetlanda och den ytterst viktiga matchen mot Skirö/Nävelsjö och på lördag tar vi emot fartfantomerna Nässjö här hemma.
