Gubbväldet regerar!
En fredagskväll i tidig mars. Kanske en av bandysäsongens sista höjdare och mentala vattendelare. Skall Jerry Ekstrands föredettingar och i vissa fall ålderstigna bandynoviser klara av elddopet i att mönstra motståndet i ett fullfjädrat ungdomslag? Suspensoarer i taskigt och uttjänt gummiband skall möta ungdomlig spänst och framtidstro.
Nu skall alla träningstillfällen vid torsdagskvällars sena timma under Ekstrands ivriga pipa slutligen få komma till sitt rättmäte för de gamle. Det är dags att bekänna färg.
Vissa är nervösa och gör flertaliga besök på bekvämlighetsinrättningen samtidigt som coach Ekstrand försöker dela ut matchtröjor och redogör för en taktik som vi inte ens snuddat vid under våra torsdagsövningar den gångna vintern.
Vi möter en tränad och taktiskt kunnig motståndare i vårt till dagen förstärkta 15års lag. Ungdomarna har stereo med tidsenlig musik på hög volym i sitt omklädningsrum. Vi har sammanbitna miner och en påse ”Bilar”.
Förra året tog vi en uddamålsförlust mot kidsen, men i år växer tanken om en stoltare vår.
Undertecknad tilldelas en halvposition, som i sista stund ändras till ett backuppdrag i väntan på att Pelle skall dyka upp efter en sendragen arbetsdag.
Isförutsättningarna är inte optimala, då vi har en 10 grader plus och en ihållande sydan, så man kan inte mycket annat begära. Isen känns mjuk, och för ett ålderstiget gubbgäng som tränat en hel vinter på krympt isyta känns nästan planen som ett oöverstigligt dansgolv i premiärnerver som hos en Glen Hysén med svettiga händer i Let´s dance.
Matchen om 2x30 minuter tar sin början, och man märker direkt att detta är en batalj som ungdomen har för avsikt att sopa hem. No mercy, från början och jag tittar nervöst på resultattavlan efter 15 spelade minuter och otaliga centimeter-fredade situationer i eget straffområde. Kidsen radar upp situationer, men med tur och skicklighet och en klippa i målet i form av Arvid Strömberg så håller vi oss täta.
Där och då, trodde jag aldrig att vi skulle kunna gå från planen med högburet huvud.
Men gubbjävlar kan! Vi spelar matchen utifrån de resurser vi besitter. Det är inte vackert, det ska gudarna veta, men vi håller ihop laget, tar ett gemensamt defensivt ansvar och ställer, om inte blixtsnabbt, men dock så snabbt vi kan, om till kontring.
Vi har en 2-0 ledning i halvtid och med disciplin och jävlar anamma kan vi slutligen i mer eller mindre sargat skick saktmodigt glida av planen med en 2-1 seger efter slutsignalen.
Jag tror till slut att den kassa isen var till vår fördel!
Ungdomarna var dock bättre, och de försöker att spela bandy, med klassiskt uppbyggnadsspel, vilket de skall ha all heder av, men denna kväll tillhör de äldre seniorerna, när det gäller disciplin och tålamod.
Det är en ynnest att få mönstra planen med lirare som Janne, Jerry, Steffe, Pasi, Pelle, Peter, Christoffer, Mange, Erik, Jon och Arvid en kväll som denna.
Själv blir jag påmind om att detta troligtvis är den svåraste boll- och lagsport som man kan ägna sig åt, och respekten växer till följd av detta till de som faktiskt har någon form av talang att utföra de sportsliga bravader som krävs, på ett hedersamt vis!
Shine on you crazy diamonds!
