Moralens seger och lösryckta OS-funderingar
"Åka karusell och äta karamell och fröjdas hela dagen uti Nora…" Rent bandymässigt blev det frustrerat spännande ända in på målsnöret, där Finspång hade uppenbara svårigheter att få till ett ordnat spel i första halvlek på en regn- och snöhärjad bandyplan, men där väderleken, underlaget och spelkvalitén slutligen log mot oss. Vi alla kunde sen slutligen vända hem till Östergötland med två tunga poäng i bagaget
Söndag 2014-02-09 och vi är nu på rull i Punghomobilen; åkare Lundgrens luxuösa turnébuss. Champagnefrukost, jo då!
Färden går på riksväg 51 norröver och vi har i skrivandets stund den exakta tidsangivelsen 10.20. Jag har på känn att det finns baktankar med att Rödtjut åker en hel timme innan ens laget påbörjat samma resa. Att åka till Nora bör vara överstökat på ett par timmar och med tanke på att vi har avrak 15.00 så…
Reseledare Lundgren har mer än en räv bakom örat.
"Punghomobilen" - Rödtjut på turné
Det är olympiska tider och störtloppsbacken såg under morgonens tv-sändning ut som rena självmordet. Storhövding Putin kalkylerar så klart med omfattande propagandatriumfer under detta spel samtidigt som omvärlden gör sitt bästa för att påtala de omfattande missförhållanden som råder i moder Ryssland. Men en järnhand är en järnhand, och nog med storpolitisk diskussion i denna krönika.
Många hade nog dock hoppats att bandy nu faktiskt skulle göra en slags mindre entré på os-programmet när spelen kommit hem till den stora bandynationen. Jag minns även en alldeles förträfflig dokumentär på svt för några år sedan under namnet ”Bandyfarsan”, där en pappa i ett ungdomslag i Hammarby gav sig ut på en egen mission under bandyns fana. Han drevs av en passion om att göra bandyn viktig igen; att lyfta artisteriet, skådespelet och kampen. Han var i Ryssland, han uppvaktade Lennart Johansson, han fick ut Patrik Nilsson på en nästan bortglömd bandyplan någonstans i mellansverige för att lära hans egen son känslan av den perfekta träffen mellan klubba och boll. En fantastisk dokumentär om passionen för bandyn.
Men ännu har ej bandyn fått göra sin entré under de fem ringarna, trots allt. Men det är klart att vi istället behöver sjuttielva olika alpina grenar. Självklart är det viktigt med os-grenen ”Big air-slope style” eller vad det nu heter, för det är ju något vi alla kan förhålla oss till. ”780-twin-grab-nose-back-flipp-flopp-twist en shout”. Det är ju brett och folkligt och något som vi flesta ägnar oss åt när vi ställer oss i en skidpist. Eller att vi allt som oftast vi åker pulka med dödsförakt, liggandes på en för liten kälke med rakt utsträckta ben 140 blås.
Jag värderar inte den idrottsliga prestationen i mitt något ironiska anslag. Jag är full av beundran inför prestationen och den träning som ligger bakom allt det där, men om man ska försöka hålla en slags diskussion om att eventuellt utestänga bandy från en vinterolympiad utifrån ett perspektiv av antal utövare, utbredning, folklighet eller popularitet så blir det klurigt. I alla fall för mig. Men det kanske har med det som cabarédirektören utropar i Moulin Rouge – Spectacular, Spectacular!
Bandyn kanske i den stora allmänhetens ögon inte är tillräckligt spektakulär.
Från det stora till det något mindre, samtidigt som Pålsboda passeras utanför bussfönstret. Tänk att det gick järnväg från Finspång hit upp en gång i tiden. Nästan lite svindlande!
Snart halvvägs till Nora. Jag undrar vilket humör Knutsson och Lerberg i Nitro/Nora är på i dag. Humöret på Rödtjutshärket är i vilket fall i gryende. Det hörs från bussens främre regioner!
Denna krönika gör nu en halvhalt för att återkomma med dagens idrottsliga bandyprestation som utspelar sig ca 340 mil från Sotji.
Världen ter sig ibland som liten. Pizzeriainnehavaren i Nora var minsann bror till en av husläkarna på Finspångs lasarett. Åter igen Finspång; världens navel och mittpunkt.
"Ni får gå till brorsan i morgon om ni blir magsjuka", sa pizzabagaren!
Nu till bandyn; den huvudsakliga orsaken till denna artikels tillblivelse.
Finspångs AIK - för dagen i vitt bortaställ
Förutsättningarna för ett spelande lag som Finspång var i första halvlek inte direkt gynnsamma. Om man får benämna en is som kass vill jag använda det ordet i kubik. Vi kom inte till vår rätt och hade dessutom på grund av sjukdom och skador tvingats stuva om i laget rejält. Dessutom tryckte förstavalet på målvaktssidan Magnus Jebsen sönder sin ena ljumske på uppvärmningen och Simon Stark fick snabbt göra sig redo mellan stolparna. Detta skulle med facit på hand trots allt bli mycket lyckosamt. Starken är Finspångs bästa spelare under första halvlek med ett par riktigt svettiga ingripanden, då laget har uppenbara svårigheter att få till ett ordnat spel. Inte för att Nora är så mycket bättre men de har ett effektivare och farligare lyrspel och Nora kan också gå till halvtidsvila med en 1-0 ledning.
I halvtid spolas isen blank vilket i slutändan får betraktas som en arrangörsmiss, för vi får se ett Finspång som succesivt hittar tillbaka till sitt egentliga jag när isförutsättningarna ändras. Vårt grundspel sätter Nora i gungning, och efter en grym framspelning från Robin Bruder till Tobias Wallberg på kanten kan Finspång rättvist kvittera med cirka kvarten kvar att spela.
Finspång håller sig till sin gameplan och fortsätter att nöta på, och efter otaliga hörnor och lika många förbannelser så kommer slutligen Finspångs segermål i 88:e minuten, eller något liknande.
I slutsekunderna får sedan Nora ett besynnerligt frislag i direkt dödande läge, men vi står åter igen täta och tighta och kan spela av matchen till lagets och Rödtjuts stora lättnad.
Rätt lag vann, men jag vill ändå lyfta Noras täta försvar matchen igenom samt det trevliga bemötande som vi mottogs med från samtliga på Swedice arena denna eftermiddag. Jag tror nästan att vi i supporterklubben gjorde deras dag denna eftermiddag i Nora
Jag minns att Svennis efter Kenneth Anderssons nick-kvittering mot rumänerna i förlängningen i den berömda 94-kvarten utbrister något i stil med; -Där ser man vad moral betyder i ett lag!
Jag låter Svennis kommentar bli ett slags slutord även för Finspång denna dag.
Segerns sötma; här gestaltad i Peter Forstén som på många sätt är lagmoralen personifierad
Ett sista tack riktas till Robert ”Pungho” Lundgren som ciceron för denna ypperliga bortaresa i Närkes inland.
