Säsongens bästa bandymatch
Jaha, då har man precis fått uppleva den bästa matchen hittills denna säsong på Grosvads is. Seriefavoriten Köping gästade Finspång där Faik bjöd upp till fartfylld och intensiv bandy, där Köping slutligen vann, även om matchutgången var långt ifrån självklar.
Seriens två poängmässigt och troligtvis spelmässigt bästa lag skulle denna eftermiddag göra upp om vilka som är kungarna över Mittettans rike. Köping får stå som förhandsfavoriten till seriesegern och enligt vissa uttalande i media från Köpings håll lovade man att komma till Finspång med en mycket offensiv uppställning. Detta löfte infriade de med råge. Inget motståndarlag har hittills i denna serie legat så högt upp i banan i sitt försök att störa Finspångs speluppbyggnad. Jag vet inte riktigt om man kan säga att deras taktik lyckades fulländat, men jag återkommer till det längre ned. Köping gör visserligen första målet efter 8 minuter, men Faik kvitterar några minuter senare där ”Dima” (Dimitri Tchernov) slår en mycket fin passning via sargen fram till Joakim Bonnevier som sedan lyfter in till Nic Haeffler som på tennis kvitterar.
"Täta på hörnan nu gubbar - aldrig, aldrig - den här ska vi ha nu" - citat Tedd Abrahamsson
Köpings höga press gör att utrymmet på Faiks planhalva reduceras och Faik har vissa svårigheter att skapa ytor för att bygga upp fart i sitt anfallspel. Man får lite en känsla av att rörelsen i finspångslaget inte är tillräcklig, med följden att passningarna inte kan sättas framför en spelare i fart. Intrycket blir att det inte riktigt kuggar i för Faik under första halvlek, och på så sätt måste ju ändå Köpingstaktiken betraktas som framgångsrik.
Efter ca 25 minuter tar Köping åter ledningen i matchen, men Faik kvitterar strax innan pausvilan genom Finspångs notoriske målskytt Tobias Wallberg.
I halvtid är Faiks upplevelse att man är minst lika bra som Köping, så man bestämmer sig för att gå ut och köra rejält i andra och låta Köping vara de som ska få hantera och ta ansvar sitt favoritskap. Troligtvis har Köping diskuterat på motsvarande sätt, för de chocköppnar i andra genom att klippa in 2-3 via en styrning och sen kort därpå leverera en projektil på en hörna till ställningen 2-4, och då har det inte gått mer än 10 minuter av andra halvlek. Där och då var jag benägen att lyfta på hatten och gratulera Köping.
I tur och ordning: Gustav Gising, Simon Bergström, Johan Gustavsson, Dimitri Tchernov, Rasmus Tell
Finspång ville dock annorlunda, och på något sätt verkade de två inledande målen tända faikarna rejält. Vi får uppleva en tydlig scenförändring i matchen. Faik taggar igång rejält, genom att vinna fler närkamper och får bra tryck i sitt styrspel där Alexander Johansson effektivt trycker ut Köpings spel åt kanterna där sedan våra yttermittfältare och halvor effektivt jagar ned de löpande köpingarna, återerövrar boll och ställer om spelet.
Succesivt trycks Köping tillbaka. Kanske att Köping i detta läge får äta upp sin offensiva inledning av matchen och helt enkelt inte orkar stå emot längre och fullfölja sin gameplan. Gustav Gising gör ett kraftmål efter 68 spelade minuter och kort därpå dunkar Robin Bruder in en hörna. Ställningen är 4-4 och Finspång har ett tydligt grepp om matchen. Faik vaskar fram den ena farligheten efter den andra, och någon av dessa borde ha förvaltats i mål. Märkta av matchens Finspångsdominans så tar Köping timeout och Faik bestämmer sig då för att fortsätta våga hålla boll och ha tålamod.
Jag och de flesta omkring mig på läktaren är övertygade om att vi i en slutforcering skulle få in en ytterligare boll då de sista 30 minutrarna av matchen dominerats så påtagligt av Finspång. Istället kommer ett misstag centralt i banan i den 87:e minuten som Köping förmår att utnyttja till 4-5, och trots att Finspång jobbar till sig både farliga frislag och hörnor i slutet så grinar motflytet faikarna rakt upp i nyllet.
Ett mycket lättat Köping kan kort därpå jubla vid slutsignalen.
Som sagt; årets bästa bandymatch på Grosvad denna säsong mellan två spelande lag, där jag med bestämdhet hävdar att Finspång var lite bättre än Köping sett till hela matchen. Men flest mål vinner. Den regeln går inte att bortse ifrån.
230 personer hade letat sig till Grosvad för att uppleva denna ”seriefinal”. Det är inte så pjåkigt. 230 kanske är en siffra man fnyser åt på sina håll och kanter i bandysverige, men med tanke på hur det sett ut på publiksidan den senaste tiden i Finspång så får man ändå säga att det är ett fall i rätt riktning. Man sålde till och med slut på korv i utomhusgrillen, och det tillhör inte vanligheterna.
Dagens huvuddomare Adam Jokinen var den bästa som gästat Finspång på bra länge, vilket också skapade förutsättningar för god bandy med kvalitet och underhållning. Han är välkommen åter!
Rödtjut gör även vi en hygglig match, främst i andra halvlek även om jag själv en stund där blev lite trött på ett i mina öron överdrivet påtalande om vad som utspelade sig på planen gällande fysiskt spel och vissa domslut.
Karaktäristisk stilstudie
Huvudtränare Peter Bonnevier var nöjd med det laget presterat under matchen även om han självklart önskat sig ett annat utfall, och att vi borde ha haft bättre koncentration i vissa avgörande situationer i andra halvlek. Han rustar nu för att möta Borgia i lokalderbyt i Norrköping på annandagen. En match som troligtvis kommer att ha en helt annan karaktär än den vi fått uppleva idag. Peter sätter en peng på att Borgia kommer att skocka ihop sig på egen planhalva och försöka spela på kontringar. Vad jag hört och förstått är det ett lågt odds på den satsade pengen.
I morgon kväll tänker jag sjunka ned i fåtöljen med en glögg och ”Snart kommer änglarna att landa” med förhoppningar om att julefrid över nejden råder, som det så vackert heter!
