Trendbrott mot Boltic
Denna match spelades onsdagen 6/2, på ett snöigt Arena Grosvad i Finspång. Finspångs AIK hade varit inne i en tung period där försvarsspelet inte fungerat som man tänkt sig. Denna match fick man framför allt ordning på sitt anfallspel trots vädret, men hade fortfarande lite att slipa på gällande försvarsspelet. Finspångs AIK kunde till slut stå som segrare med de klara siffrorna 9-5 (5-1).
Det var en riktig bandykväll i onsdags. Den hade det mesta en utomhusarena i februari kan erbjuda. Kärva förhållanden, ett klassiskt bandylag på besök, en hel del krigande på planen, fullständiga satsningar, kraftfulla mål, en negativ formkurva som besegrades, en glad supporterklack med en värdelös trumslagare och ett lyckligt slut.
Ni som var där vet vad jag menar!
Det var inte helt enkelt att från sydvästra stå uppfatta alla händelser i snökaoset framför målet på den norra delen av bandyplanen under den första en och en halv perioden. Det var tur att Cratz och company inne i sekretariatet kunde vägleda oss. Men vi hade åtskilliga nätrassel och hur det hela faktiskt såg ut gick ej att tydligt urskilja.
Det som kan konstateras är att kapten Janssons utvisning tvingade fram en annan hörnläggare i form av Hugo, vilket skulle visa sig vara en lyckträff. Fyra hörnmål på vad jag tror var sju försök! En luttrad bandyan som jag tänker inte dra för stora växlar av det där, men gläds i stunden och hoppas innerligt att hörnförbannelsen nu släppt.
I brist på bra sikt gällande Faiks härjningar framför motståndarmålet är väl annars det starkaste intrycket från första halvlek det minst sagt besynnerliga grova matchstraffet på Bode. Vad var det som hände egentligen? Vad var det som linjemannen på ”Boltic-sidan” uppfattade som övertygade herr Pettersson att utdöma ett matchstraff. Linjemannen Birgersson på ”vår sida” ville inte kommentera det heller och jag skulle här kunna ge mig in i en diskussion gällande hur vissa domare vill bli uppfattade av spelare och publik, men… Det lite rörande i den situationen var väl annars avslöjandet av den långa relationen som verkar finnas mellan domarna och den rutinerade Hansen (nr. 27) i Boltic, då någon av domarna lackade ur på honom med uttrycket: -Nu får du fan skärpa till dig Hansen!
Sen fick vi vinden i ryggen, och sen spelade vi hem matchen som ett lag. Vi var rätt i positioner, vi jobbade för varandra och vi visade stundtals upp ett finurligt och vägvinnande passningsspel trots de minst sagt dåliga bandyförhållandena.
Jag minns inte vilket mål i turordningen som det var, men Södermans teknik, styrka och viljemål var så förlösande vackert och viktigt. Han gjorde en mycket bra match den gode Söderman! Jag var med kvarten kvar framme hos Störe och Bengan och deklarerade min ståndpunkt gällande matchens lirare, och att sekretariatet kunde dra ned mössan på sig själva om de inte tyckte som jag. Nu vet jag inte hur det hela slutade då jag var fullt upptagen med att banka på trumman och sjunga ”segern är vår”! Så här i efterhand vet jag att priset mycket välförtjänt gick till Mattias.
I min jakt efter en snöhögslekande dotter i första periodpausen sprang jag även på två lirare i blågula halsdukar som jag välkomnade till Grosvad. Grabbarna var inte helt bekväma i att stå där och socialisera med mig, som den "motståndare" jag var i deras ögon, men jag fick i alla fall ur dem att de åkt Saab, att vägen varit ok, att det varit lite svårt att hitta till Grosvad, att Färjestad är ointressant, att Hansen är bäst i Boltic, att de denna kväll var besvikna på sitt lag och att de absolut inte ville komma bort och hänga med Rödtjut!
Hoppas att de tog sig säkert hem i vilket fall, och för den delen även spelarna i Boltic, i det bistra vinterväglag som rådde denna afton!
