Gripen kämpade sig till uddamålssegern
Gripen Trollhättan lyckades med något de sällan lyckas med när IFK Vänersborg står på andra sidan isen - vinna. 3-4 slutade matchen mellan ett extremt defensivt bortalag mot ett extremt ineffektivt och något segt hemmalag.
IFK Vänersborg kom till spel utan långtidssjuke Adam Herou Löf samt småsjuke Emil Viklund och småskadade Richard Wallin Kamperin. I mål stod Markus Johansson och anfallaren Mikko Lukkarila spelade högerhalv och Olle Berglund spelade vänsterhalv. Det var således en i stort sett helt nykomponerad backlinje IFK ställde upp med i dagens match, undantaget Pavel Bulatov som verkar ha lagt beslag på liberoposition.
Ganska tidigt stod det klart att Gripen tänkte ta sig an den här matchen med fysik, långbollar och ett mycket djupt försvarsspel. Det var också ganska effektivt, inte minst med tanke på domarteam Karlssons oförmåga/ovilja att stämma i bäcken tidigt, något som ledde till stundtals brutalt försvarsspel av Gripen. Det började med att Henrik Larsson viftade med sin klubba i ögonen på Nikita Ivanov när den sistnämnde åkte förbi i hög fart, och fortsatte med axeltacklingar i huvudet på Sergej Lomanov som under matchens gång sänktes en handfull gånger av Gripens spelare och med möda kunde fortsätta spela.
Jag förstår att domarna inte tar träningsmatcher lika seriöst som tävlingsmatcher, att de kanske tycker att det är bra att låta spelet gå och tillåta lite mer på försäsongen för att låta lagen spela bandy men det blir inte riktigt bandy om lagen tillåts att försvara sig med vilka medel som helst som Gripen idag. Med en normal domarnivå hade Gripen suttit 40-50 minuter på utvisningsbänken och haft 2-3 straffar mot sig bara i första halvleken. Istället tilldelades IFK:s Olle Berglund halvlekens enda utvisning när han tog ner en lyra med för hög klubba...
Att domaren inte satte nivån på en vettig nivå redan tidigt gjorde att det här blev en match där man som IFK-supporter i efterhand mest var glad att ingen blev allvarligt skadad. Oansvarigt domarskap.
IFK tog ledningen efter att Nikita Ivanov blivit neddragen i straffområdet och Joakim Hedqvist slagit in den efterföljande straffen. Dessförinnan hade IFK haft två hörnskott i ribban av Hedqvist och Lomanov. Medan IFK:s hörnor inte ville leta sig in lyckades Gripen efter två returer slå in sin första hörna i matchen i mål genom Viktor Nordmark.
Det var stundtals svårt för IFK Vänersborg att bryta sig igenom Gripens massiva försvarsmur, farten var lite för låg och passningarna lite för slarviga. Oftast var det via genombrott som IFK kunde ta sig fram till farliga lägen, men fastnade ofta i Gripens backlinje i den första halvleken. I den andra halvleken lyckades IFK komma till fler avslut men då träffade man antingen inte mål eller så träffade man stolpen (Lomanov igen).
Gripen å sin sida kom knappt till några skott men när de gjorde det så gick i de mål (ingen skugga ska dock falla över Markus Johansson som inte kunde göra något åt målen). 1-2 gjorde Adam Rudell på hörna direkt i andra halvlek och sedan följde massivt spelövertag av IFK som dock inte lyckades förvalta det i mål. Det var bara en sån dag, helt enkelt. När sedan Eetu Peuhkuri kom fri i misstänkt offsideposition och gjorde 1-3 la IFK i en högre växel och Gripen slog mest undan och försvarade sig.
Det dröjde till 84:e minuten innan Sergej Lomanov kunde hitta fram med en makalös kort lyra som friställde Joakim Hedqvist, som enkelt satte 2-3. Lomanov kvitterade sedan till 3-3 på hörna med 10 minuter kvar och det kändes som att IFK skulle ta hem segern då Gripen inte hade någonting i anfallsväg. Men då blev IFK måhända lite överoptimistiska i sin jakt på ett segermål, man tappade några enkla bollar och Gripen kunde kontra och från egentligen ingenstans - ett slumpinspel från kanten - kunde Adam Rudell ta ner bollen med ryggen mot mål och knacka in 3-4 i krysset.
Det blev matchens sista mål och oavsett vad våra grannar i söder säger så kan ingen säga att det var rättvist. Visst, Gripen försvarade sig bra, spelade fysiskt och var effektiva på de få skott de hade mot mål och IFK var tempofattigt, fantasilöst och relativt blekt, men med normal utdelning (och domare som inte åkte runt och fantiserade om badstranden istället för att döma) hade IFK:s kanonad av skott, hörnor och genombrott renderat i ett antal mål ytterligare och en handfull Gripenspelare på botbänken och då hade det kanske varit lite svårare för dem att stå emot IFK:s offensiv. Får man försvara sig hur man vill utan att förlora spelare på det är det inte så svårt att försvara sig.
Plus i IFK för Nikita Ivanov som alltid ger 100% och idag från en lite mer tillbakadragen roll visade fina kvaliteter som passningsläggare. Sergej Lomanov hade inte sin bästa match i karriären men var ändå nära att nästan på egen hand vända på matchen och det trots att han blivit brutalt behandlad och grinat illa ett antal gånger under matchen när han kommit i närkontakt med Gripens benknäckarförsvarare. Backlinjen skötte sig också helt okej, liksom Robin Lundqvist som under IFK:s forcering i slutet spelade halv med den äran.
