Krönika: Därför är förbundets serieförslag slöseri med tid
Svenska Bandyförbundet har presenterat ett förslag till en ny serieomläggning som nu gått ut på remiss. Här är fem anledningar till varför deras förslag är ett slöseri med tid.
När förbundet presenterade sitt förslag till serieomläggningar inom svensk bandy, innehöll det en drastisk minskning av antalet lag i så väl elitserien (10 lag) som allsvenskan - som dessutom omvandlas till en rak serie istället för dagens indelning i norr och söder. Förslaget ledde till en, med bandymått mätt, hetsig debatt i sociala medier och förklaringen är att det på många sätt inte är ett särskilt bra förslag - åtminstone inte bantningen av serierna.
Här följer fem anledningar till varför det vore dåraktigt att minska antalet lag till blott 10 stycken:
- - -
1. Kontrasterna blir för stora. Med 10 lag i elitserien blir det fortsatt lag 1-8 som går till slutspel, medan lag 9 kvalar och lag 10 åker ut. Skillnaden mellan framgång (slutspel) och katastrof (nedflyttningskval) blir på tok för liten. Det är orimligt att ett lag som eventuellt missar slutspel på målskillnad ska straffas för det med att riskera att åka ur högsta serien. Det måste finnas ett mellanting.
2. Risk för dålig geografisk spridning i elitserien. Hälsingland i all ära, men det finns ingen breddbandy i den regionen. Det vore förödande om nästan hälften av elitserielagen kommer från en region där ytterst få spelar bandy, samtidigt som den stora bandyregionen Göteborg och viktiga Norrbotten riskerar att helt försvinna från elitseriekartan. Elitserien är bandyns skyltfönster, allsvenskan lockar ytterst litet intresse, och blir den geografiska spridningen av elitserielagen för begränsad finns en risk att viktiga bandyregioner långsamt tynar bort. Den risken finns givetvis ändå men blir större ju färre lag det blir i elitserien.
3. Skillnaden mellan allsvenskan och elitserien ökar. Ett av målen med att banta elitserien är att höja kvaliteten på allsvenskan, men risken blir att avståndet snarare ökar. Istället för att de allsvenska lagen nu måste konkurrera med lag 11-14 i Sverige så måste de nu konkurrera med Sveriges 10 bästa lag för att etablera sig i elitserien. Att försöka göra allsvenska lag bättre genom att minska antalet elitserielag är inte lösningen. Problemet just nu är inte att det är för många lag i elitserien utan att de allsvenska lagen saknar resurser för att konkurrera med elitserielagen då intresset för allsvenskan är för lågt - och jag har svårt att se hur färre lag i elitserien ger större intresse för allsvenskan.
4. 36 matcher är för många och dödar intresset. Förbundet vill i sitt förslag spela 36 matcher och låta lagen mötas fyra gånger per säsong. Fler matcher är förvisso bra, men att möta varje lag fyra gånger är ingen höjdare. Förutom att resekostnaderna nästan fördubblas, så riskerar man att urvattna derbymatcherna. Dels försvinner en del av spänningen när man vet att det kommer ett antal derbyn till inom kort, och dels lär supportrarna tröttna med publikbortfall som följd.
5. Indirekt hallkrav stänger elitserien. Skulle förslaget om 36 matcher gå igenom kommer det mer eller mindre krävas bandyhall eller, som förbundet så fint slätat över det hela, "tillgång till hall" då det kommer krävs en kraftigt förlängd säsong för att få in så många matcher. Det skulle betyda att det i dagsläget är ett dussin lag som har möjlighet att spela i elitserien och om två år. Där kan man prata om att stänga serien och marginalisera en stor del av bandysverige.
- - -
Det största problemet är dock att det nu läggs tid på att diskutera, utreda och göra om ett förslag som med största sannolikhet aldrig kommer bli verklighet (eftersom 10 lag är en dålig idé). Den tiden kunde istället användas till att utreda viktigare frågor - som hur man höjer allsvenskans status, om det borde vara en rak serie eller fortsatt en norr-söderuppdelning, hur upp- och nedflyttning ska fungera och hur man kan få till ett spelschema med fler matcher som inte tar död på intresset, urvattnar derbymatcherna eller direkt eller indirekt leder till ett hallkrav i elitserien.
- - -
En bloggare på tidningen Idrottens Affärer hyllar förbundets förslag och gör följande förutsägelser om framtiden för bandyn om förslaget skulle gå igenom:
Publiken ökar med 70 procent dels genom knappa 40 procent fler matcher och genom intressantare motståndare. Snittpriset per såld biljett ökar med +20 procent.
Övrig arenakonsumtion ökar med 50-100 procent beroende på hur man klarar av att ta hand om publiken och erbjuda rätt tjänster.
Exakt vad han bygger dessa antaganden på nämns givetvis inte, men värt att ta i beaktande är ju det faktum att möter du samma lag fyra gånger per säsong så blir motståndet inte intressantare, utan snarare mer ointressant. Låt oss hoppas att bandyförbundet lyssnar mer på de som kan sporten och känner vibbarna från supportrarna, snarare än idrottsekonomer som trollar fram siffror ut hatten lite som de vill.
- - -
Allt i förslaget är givetvis inte dåligt. Grunden är den motion som IFK Vänersborg och IFK Motala lade ifjol, och jag tyckte lät vettig. Problemet är att den motionen inte innehöll en bantning av elitserien utan det är något som lagts till i efterhand av någon arbetsgrupp och helt tar fokus från motionens kärna - hur man stärker allsvenskan och på så sätt svensk bandy. Det borde varit det som förbundet fokuserade på i sitt förslag, istället hamnade elitserien i fokus lik förbannat trots att vi har en fungerande och jämn elitserie.
Varför lägga energi på att försöka laga något som inte behöver lagas istället för att lägga allt fokus på det som behöver åtgärdas - de lägre divisionerna?
- - -
Mitt förslag till nytt seriesystem skulle se ut som följande:
12 lag i Elitserien, där lag 1-8 går till slutspel, lag 9 hamnar i ingenmansland, lag 10-11 hamnar i kvalserie med lag 2-3 i Allsvenskan. Allsvenskan bantas till två serier, norr och söder, med 8 lag i varje enligt den gamla modellen för Elitserien (som ju då hette Allsvenskan). Efter halva serien delas de allsvenska lagen in i en Superallsvenska och en Allsvenska där de fyra bästa lagen från norr och söder möts och gör upp om en (1) direktuppflyttningsplats och två kvalplatser.
Anledningen till detta är att även om en rak serie vore bra för Allsvenskan, så tror jag inte att det är ekonomiskt hållbart för många allsvenska lag att åka från till exempel Småland till Haparanda. Resurserna för att göra den sortens resor flera gånger per säsong finns inte hos de flesta allsvenska klubbar idag, varför en fortsatt norr-söderindelning bör vara att föredra.
- - -
Hur som helst så är det bra att bandyn vågar diskutera utveckling, även om jag ibland känner att man kanske måste ta ett steg tillbaka ibland och vara nöjda med det man har och inte alltid försöka förändra lite här och där i jakt på publik och pengar. Risken finns att man pillar en gång för mycket och så rasar allt samman.
