Rayo Majadahonda - Alcorcón2 - 0
Anti-klimax i Behrn Arena - Första poängförlusten mot Rättvik
Dr. Jekyll och Mr. Hyde. En passande allegori över Gulsvarts uppträdande under matchen mot Rättvik: En stark upphämtning med fyra Gulsvarta mål under matchens andra halvlek, föregicks av en smått bisarr första...
Underläge med 0-4. Snön föll därute, men inte skulle väl Örebro följa samma öde i sitt bandynäste? Gulsvart tryckte på i inledningen av den andra halvleken, och Adam Wijk snappade upp en hörnretur och lyckades spreta upp bollen i nättaket, innan den passiva muren hann forcera fram. Gulsvart hade bråttom fram, och Rättvik kunde ha alla spelare på defensiv planhalva då de hade en trygg ledning att bevaka. Det såg mörkt ut för hemmalaget. Men då Robin Folkesson föll, och Hampus Åkerman utvisats, kanske det ändå skulle gå att öppna luckor i Rättviks försvar. Men utvisningen fick motsatt effekt och Tomas Hellberg utökade Rättviks ledning till 5-1 i matchminut ’57: ”Med halvtimman kvar bombade [(…)] Rättviks Tomas Hellberg, upp en hörna i första krysset till 1-5” (Rispoli-Helling, NA 28/11/12). Det såg om möjligt ännu mörkare ut. Nio minuter senare: Örebro får hörna och bollen slumpar sig in i mål, emellan benen på målvakten Måns Lundvall. Okänd avsändare, och målet dokumenterades som ”självmål”. Rättvik sticker fram och får till ett par chanser på lika många minuter – målet stod vidöppet då Jacob Claesson dessförinnan rundats, men skottet gick utanför. Örebro hängde kvar med en hand i linan. Stress orsakade många bolltapp, och Claesson tvingades till långa utkast för att Örebro skulle få en chans att göra mål. Lyror var ett annat beprövat medel, men en blåvit spelare stod emellan avsändare och mottagare. Timeout med tjugo minuter kvar av ordinarie tid verkade onekligen ha önskad effekt: Redan ett par minuter efteråt testade Tomas Knutson skott på hörna men Lundvall i vägen. Revanschen kom bara några ögonblick – Knutson styrde en chansartad boll in i Rättviks målområde upp i nättaket. Ett tillslag och inga konstigheter – ställningen nu 3-5. Adam Wijk, Robin Folkesson och Robin Olsson försökte med ett par individuella initiativ under matchen, men ofta blev de alltför isolerade mot blåvita spelare innan de kunde få iväg ett adekvat avslut. De få gånger bollen nådde ändå fram till mål, var Måns Lundvall ett hinder. I matchminut ’88 hade Wijk en soloraid som avslutades med ett skott i yttre burgavel. Således skulle det dröja ända till övertid innan bollen skulle få slås i mål: Martin Apelqvists ihärdighet resulterade i reducering. Apelqvists klubba han före alla andra klubbor i det folkhav som bildades framför Lundvall, som dessförinnan i sin tur släppt retur. Skulle det ändå gå att vända?
90 minuter tidigare: Det var återigen dags för bandyfest i Behrn Arena, den första matchen av två, i den som av media fått smeknamnet ”Bandyveckan”. 320 personer hade sökt sig till Behrn Arena och en majoritet var antagligen tacksamma över att bandy spelades inomhus just denna dag, med tanke på de rådande yttre förhållandena. Spelet var till en början koncentrerat till mitten av plan, och helt i linje med Gulsvarts uttalade ambition om att ”… komma ihop i defensiven” (Scherman, NA 27/11/12). Rättvik tillämpade också en tillbakadragen bandy med blygsam defensiv, och det skulle behövas ett misstag för att bryta dödläget: ”… Adam Wijk ([blev]) övermodig i uppspelsfasen och bjöd gästerna på en spelvändning. Det utnyttjade Emanuel Sundqvist och placerade säkert in ledningsmålet” (Rispoli-Helling, NA 28/11/12). Sundqvist kom in diagonalt från vänsterkanten och placerade skottet i motsatt burgavel. Redan två minuter senare var det dags för Sundqvist igen, och ställningen 2-0 för Rättvik. Gulsvart hade också sina lägen men effektiviteten var i motsatsförhållande till Rättviks; någonting som Adam Wijk noterade: ”Vi skapade några lägen också men de satte allt. Vad fan hände?” (Rispoli-Helling, NA 28/11/12). Örebro använde sig ofta av lyror till en väntande forward i Lars Buskqvist. I matchminut ’9 kunde Buskqvist så när plocka ned bollen för att skapa ett friläge med Måns Lundvall, men den sistnämnde var före på bollen. Robin Folkesson försökte med inspel från högerkanten, men därinne tilläts inte bollen vara länge innan en blåvit spelare slog bort den. Istället blev det utökning av bortalagets ledning i matchminut ’12: Från vänster planhalva kunde Tomas Hellberg sätta 0-3 i och med att slå in bollen i motsatt burgavel. Gulsvart stressade fram sina anfall och Folkesson slog en lyra som målvakten Lundvall inte hade några problem med. Lars Buskqvist såg allt mer frustrerad ut och skakade uppgivet på huvudet. I matchminut ’20 fullbordade Erik Lundin sensationen med att göra 4-0 för Rättvik. Resten av halvleken tillhörde i huvudsak Gulsvart, och hemmalaget radade upp en mängd chanser: Tomas Knutson hade friläge som Lundvall blockerade, Martin Apelqvist hade skott utanför, Lars Edvartsen sköt en boll som Lundvall räddade och i matchminut ’32 trodde nog de flesta att Örebro skulle spräcka nollan. men Knutson sköt både skott och retur på Lundvall i mål. Ironiskt nog var det Rättvik som skulle komma närmast ett mål: I matchminut 33’ hade Rättvik en högerhörna som sånär gick in – endast ett klubblad skiljde bollen från att passera mållinjen. Med fem minuter kvar av den första halvleken var det dags för en till bjudning: ”… Erik Wallman gav bort ett friläge. Oattackerad som siste man lyckades Wallman på något märkligt vis fippla fram bollen till en överrumplad motståndare, som dock lyfte bollen över ribban” (Rispoli-Helling, NA 28/11/12). Erik Lundin hade precis innan halvlekens slut ett par halvchanser, men skotten gick utanför. Ställningen 4-0 för gästerna i halvtid, och Jacob Claesson kommenterade: ”Jag hade släppt in fyra mål innan jag ens rört bollen… vi slarvade och deras mål gjorde att vi tappade energi” (Rispoli-Helling, NA, 28/11/12).
Tilläggstid i Behrn Arena: En imponerande upphämtning, men den kom för sent – Claesson envisades med långa utkast, men motståndarna lyckades vilt slå bort bollarna. Då slutsignalen ljöd hann de blåvita spelarnas jubel överrösta den. Någon lade sig platt på isen av glädje (och utmattning?) och en annan sträckte båda armarna i skyn. Den trogna skaran bortasupportrar visade plötsligt drastiska tecken på liv och förenades till slut med sitt lag.
En match med två ansikten där Rättvik spelade smart efter sina resurser och varvade sällsynta offensiver med ett stabilt försvarsspel. De hade ingenting att förlora, och lyckades ”stjäla” två poäng från Gulsvart. Den första halvleken fick epitetet ”Mardrömsstarten” av media, men enligt Adam Wijk var det inte fråga om någon arrogans: ”Vi gick lite för rakt på mål och skapade inte tillräckligt med chanser. Rättvik var bättre än jag trodde men vi förlorar absolut inte på någon underskattning. Det kuggade bara inte i” (Rispoli-Helling, NA 28/11/12).
