Celik Zenica - Borac Banja Luka1 - 2
Smakstart för Gulsvart dagen då bandyn åter satte sin prägel på vår stad
Visslan ljöd. Nävarna knöts och armarna höjdes till skyarna - två poäng hade bärgats...
Det spelades åter bandy i Örebro. Det gladde många, i synnerhet denne diktare:
En sista supportersång om Restalundsgubben/Ölen dricks upp i all hast/På Kungen/ Den gulsvarta halsduken sätts stolt på/Nu ska vi stötta ÖSK/Förväntansfull vinterpromenad/-8 och sol ute/+8 inne/Svampen öser på/liksom ÖSK/Lasse Buskqvist fri/sprätter upp bollen/vackert/i burgaveln/efter några välriktade Knutsonskott/är öron borta/men njutningen och bandyglädjen/finns alltid där/har alltid funnits/kommer alltid att finnas/liksom klubbmärket/och den gula färgen/i evighet (Erickson, Lovsång till Gulsvart).
Lars Buskqvist, med en restriktiv roll i anfallet bakom Tomas Knutson, hade inga problem att förvalta Adam Wijks passning i djupled i matchminut ’2. Ur en 45-gradig vinkel från vänster kunde Buskqvist avsluta bakom Jimmy Karlsson i motståndarnas mål. Det inledande målet bekräftade vad majoriteten av de drygt 350 personerna på läktarna förutspått: En match där Örebro skulle dominera både chans - och målmässigt. En match präglat av ett David och Goliat-förhållande gällande maktbalans. Gustavsberg hade svårt att etablera något anfallsspel, utan de få chanser som skapades föranleddes av individuella prestationer – ofta signerade Niklas Norevik eller Robin Adolfsson. I matchminut ’8 var reduceringen nära: Bollen hamnade efter hörna i ett ingenmansland mellan Jacob Claesson och en motståndarspelare. Claesson återerövrade dock den vilseförda bollen och publiken kunde andas ut. Ett par minuter senare testade Lars Buskqvist återigen skott, men bollen gick utanför. I matchminut ’12 blev Martin Apelqvist omarkerad framför Karlsson i mål, och kunde styra in bollen i mål på den passning som kom från vänster i 90-gradig vinkel. Det fanns dock ett litet aber: Apelqvist var off-side, någonting som domare Kim Sunding noterade. Utökningen skulle dock komma. Tomas Knutson satte Tobias Erikssons hörna i matchminut ’15 och kanske det var embryot till en framtida skytteligaseger (?). Medan skytteligaseger förblir hypotetisk, kunde ingen ifrågasätta Knutsons distinkta skott som ställde både den defensiva muren och Karlsson i mål. I matchminut ’18 passade Gustavsberg på att testa Claesson med ett långskott – inga problem för hemmalagets målvakt att förutse antagonistens agenda. Istället mer offensiver från hemmalaget och medan Lars Buskqvist spolierade möjligheten att ytterligare addera ett mål i protokollet genom att bränna straff, kunde Tomas Knutson kompensera och sätta sin straff stenhårt i nätet under matchens 39:e minut. Niklas Norevik och Daniel Bergström fick frustrerat se på från utvisningsbänken. Den första halvleken fick ett abrupt slut då en rödvit spelare åkte av banan och landade i gränslandet mellan sarg och asfalt. Katastrofen blev ett faktum och spelaren fick transporteras in i omklädningsrummet på bår. Gulsvart till halvtidsvila med en komfortabel ledning, som kunde varit större än 4-0: Bl.a. hade Jimmy Berglund ett distansskott som Karlsson kunde rädda, och styra ut till hörna. Med Buskqvists brända straff, och Apelqvists uteblivna mål i åtanke, var känslan att marginalerna inte riktigt var på Gulsvarts sida denna friska, fräscha novemberdag.
Den andra halvleken blev sammantaget en ganska ostrukturerad historia där vi successivt lämnade struktur till förmån för oordning och kaos. Det bjöds på publikfrieri från båda lagen: Niklas Norevik utnyttjade frislaget i en fördelaktig position genom att lobba bollen över både Gulsvarts uppställda mur och en flygande Claesson som slutligen fick kapitulera. Bollen gick som en kulle i bana och mötte sitt öde i det motsatta krysset. Gulsvart svarade med ett delikat samarbete mellan Thomas Ahlström och Lars Buskqvist: Den förstnämndes lyft avslutades med Buskqvists volley, som i sin tur betydde 6-1 – slutresultatet i Behrn Arena denna premiäromgång av Allsvenskan.
Gulsvart står överlag för en gedigen, om än lite rutinmässig, insats. Tre av målen kom på fasta situationer med tydlig diskrepans mellan effektivitet: ca. 66% utdelning på straffar (2/3) i kontrast till ca. 9% utdelning på hörnor (1/11). Tomas Knutson visar att han (fortfarande) är kapabel hörn/fri/straff-skytt och kommenterade insatsen såhär: "En hörna och två straffar är inte mycket att säga om. Men det är bra att de sitter. Jag lär få förnyat förtroende som straffskytt när jag satte båda idag" (Brännmyr, NA 4/11/12 s.18). Om lagets totala insats var Knutson lite mer tveksam:
Långtifrån en toppeninsats. Visst, vi vinner, tar två poäng, men vi har långt kvar spelmässigt. Vi behöver bli coolare på motståndarnas planhalva, inte gå på mål i varje anfall. Det blev för många slarvpassningar idag... det kanske var premiärnerver. Det är nu det börjar gälla, kanske funderar man mer än man borde då. Förhoppningsvis släpper det framöver. [(Om nästa match borta mot Tellus:)] Ett lag jag inte kan så mycket om över huvud taget, det var ju ett tag sen jag spelade i den här serien. Men jämfört med idag behöver vi spela med större tålamod och ta vara på lägena när de kommer istället. Vi ska bara komma etta eller tvåa i den här serien och då måste vi vinna de här matcherna (Brännmyr, NA 4/11/12 s.18).
Defensivt står Erik Wallman för en genuin insats i form av säkra brytningar och vältajmade passningar. Wallman är också delaktig i det offensiva spelet i relativt stor utsträckning, utan att för den sakens skull ställa till det för det egna laget vid eventuella bolltapp. Libero Lars Edvartsen visar prov på stor pondus och höll ställningarna framför Jacob Claesson i mål. Gulsvarts målvakt stod för ett par kvalificerade räddningar och var antagligen skymd vid Niklas Noreviks ”fräcka” reducering. Tobias Eriksson och Adam Wijk på respektive halva gjorde det svårt för Gustavsberg att komma förbi på kanterna. Eriksson gav ett par gånger bort bollen, men stod för lika många precisa passningar. Adam Wijk träder in i rollen som Simon Folkessons efterträdare: Många bolltransporter från Wijks sida, nästan lika många med lyckliga slut. Ringa 20 totala utvisningsminuter hos Gulsvart och möjligen en indikation på att den generella fysiska statusen på Örebros spelare är hög, och inte tvingar spelare till att ta på sig onödiga utvisningar på grund av ren utmattning. Trots detta var tränaren Fredrik Johansson långt ifrån nöjd med lagets insats:
Vi föll ur ramarna. Att bollinnehavet är 50-50 är katastrof... det viktigaste är två poäng. Vi har inte råd att gå på några minor, men spelmässigt finns det mycket att fundera på. Vi föll ur ramarna jämfört med vad vi pratat om väldigt mycket, många saker var helt fel. Jag vet inte alls vad vi höll på med. Vi slängde iväg passningar som vi inte gjort på hela försäsongen. Vi var inte rädda om bollen på något vis. [(...)]. Vi styrde ingenting därute. På försäsongen har vi mött betydligt bättre lag och fått ned dem i säcken... Kanske känns det inte lika fint att åka och hota mot ett bottenlag? Spelarna vill lägga en avgörande macka direkt istället. Jag tappade räkningen på hur många passningar vi försökte spela framåt där vi tappade bollen... Vi hade inget spel på offensiv planhalva alls, endera skapade vi en målchans eller också slog vi bort passningen. [(Om nästa match mot Tellus:)] Det är ett rivigt, slitigt gäng som har ett jäkla hjärta i allt de gör. Det gäller att vi höjer oss ett snäpp om vi ska vinna där. Idag spelade vi på kanske 70 procent av vår kapacitet. Mot Tellus måste vi ligga på 100 (Brännmyr, NA 4/11/12 s.19).
I Gustavsberg imponerade ett par spelare:" [(De)] bästa Gustavsbergare var [(...)] Niklas Norevik och Lars Nykvist. Den senare med många fina pass som skapade lägen och hörnor" (Eriksson, www.oskbandy.se).
