Åtvidaberg - Eskilsminne0 - 2
Storpublik på Backavallen när verkligheten kom ikapp Örebro
Verkligheten kom ikapp Örebro och denna match blev en smärtsam förlängning av det som antyddes i drabbningen mot Västanfors – efter att bollen slutat rulla och skridskoskären upphört hade KVBS hunnit med att vinna med 8-3, efter 5-0 i den andra halvleken…
Parkeringsplatsen utanför Backavallen var fylld till max och människor i stora skaror vallfärdade mot entrén. Det var inte rött och svart som mötte våra ögon, utan den nya bandyunionens färger i rött och blått – eller Red N’ Blue – som också råkar vara namnet på supporterklubben positionerade rakt framför örebroarnas dito. Gratis är gott och den stora stenläktaren fylldes faktiskt ganska väl – antagligen förhöjde massorna de rödblåa spelarna ytterligare och gav en annan dimension till deras självförtroende och motivation. Det var som upplagt för en bandyfest och de yttre förhållandena – vindstilla, någon plusgrad och utebliven nederbörd – utgjorde tacksamma förutsättningar för både spelare och publik. Örebros trettonde (Läs: otur) match för säsongen kunde börja…
Matchbilden i matchens inledning kan jämföras med den i Västanfors för 5 dagar sedan: Örebro inledde som det dominerande laget i fråga om bollinnehav och spel på den offensiva planhalvan: Robin Olsson tystade – i alla fall tillfälligt – Backavallen då han i den fjärde minuten kom runt på kanten och lade in bollen i mål. Björn Buskqvist serverade Olsson. 2 minuter senare och Gulsvart får en hörna som Tobias Eriksson slår: Många örebroare uppställda, redo att skjuta, men det är till slut hos Simon Folkesson som bollen hamnar – 2-0 till Örebro ett faktum då bollen letar sig förbi både mur och målvakt. Men sedan börjar lång dags färd mot natt för Gulsvart – KVBS demonstrerar en snabb, rak och framförallt effektiv bandy som till slut blir överväldigande – Niklas Eriksson får både reducera och kvittera till 2-2 i matchminut 24. Sedan är det dags för ett väldigt snyggt bandymål på ett frislag precis utanför straffområdet: Gustaf Larsson gör precis som Kenneth Andersson gjorde mot målvakten i Brasilien under VM 1994 i fotboll; han lobbar över både spelare och målvakt och på något sätt så hinner den slinka in under ribban. Ett smärre konststycke! Jacob Claesson lite för långt ut och malplacerad i sin utgångsposition men det är inte Claesson som skall lastas för detta. Ett par minuter senare tar örebroarna kommandot igen och Robin Olsson kommer fri mot målvakten och väljer att släppa bollen i 45-gradersvinkel till terra inkognito men Thomas Ahlström fyller till slut tomrummet då bollen varit ute i ingenmansland och avslutet är hårt och bestämt in i mål. Målet var vidöppet då Katrineholms målvakt Anton Lloyd låg på backen efter att ha blivit grundlurad av Olsson. 3-3 och det var dags för ett break…
Den andra halvleken var inte gammal då KVBS hade dubblerat sin målskörd till 6 stycken, i relation till Örebros 3 mål. Vad som sedan följde var ett Örebro SK som försökte och försökte få in en reducering, men som också blev alltmer frustrerade. Detta fick en konkret innebörd i ett par onödiga utvisningar: Backarna Johan Sandh och Erik Wallman drog på sig 10 minuter var och det gav naturligtvis KVBS ett spelmässigt övertag. Detta crescendo kulminerade i att Simon Folkesson drar på sig utvisning och orsakar straff. Mårten Andersson i KVBS gör mål och ställningen 7-3 till hemmalaget. Densamme Andersson fick sedan avrunda målskyttet med att ta sats från egen planhalva och köra en soloåkning genom det gulsvarta försvaret, för att sedan lägga in den bakom Claesson. Det var verkligen ett häpnadsväckande mål och någonting utöver det vanliga; rödblåa spelare firandes på plan och extasen bland hemmapubliken i kraftig kontrast till örebroarnas uppgivenhet. Det skall sägas att Örebro också hade sina chanser men Buskqvist var off-side lite för ofta, skotten i stolpen eller ribban och samtidigt storspelade Anton Lloyd i motståndarnas mål. Då domaren blåste av matchen var det många gulsvarta spelare som begav sig till omklädningsrummet direkt; kanske ett alarmerande tecken som visar på besvikelse och frustration. Örebro tog sin time-out ganska sent in i matchen, men någon egentlig spelidé tycktes aldrig riktigt etableras. Lars Buskqvist har gått mållös från planen i 2 matcher i rad – när hände det senast? En annan faktor som avgör till KVBS fördel är alla de utvisningsminuter Örebro tar på sig – några av dem onödiga. Johan Sandh, Erik Wallman och Simon Folkesson är en trio som drar på sig alldeles för många utvisningsminuter: Sandh har 90 minuter, Wallman likaså och Folkesson 55 minuter. Sandh och Wallman ligger på en andraplats, respektive en tredjeplats i busligan och det säger en del om vilka proportioner vi talar om. De måste spela smartare och inte låta känslorna ta över…
Då Andreas Broberg är skadad finns det nu ett fysiskt tomrum att fylla: KVBS vann många närkamper på mittplan och de gulsvarta såg i många stunder fysiskt underlägsna ut; de rödblåa spelarna större och starkare. Andreas Broberg hade med sin atletiska natur kunnat utgöra en motvikt till detta, men nu blev Gulsvart överkörda på mittfältet. Robin Olsson fyller Brobergs tomrum gällande passningar ganska bra, men det behövs en spelare som ersätter Brobergs fysik – vi snackar om en tung pjäs på 90+ kilo. Filip Skoog var tillbaka men utmärkte sig inte nämnvärt, utan höll låg profil genom hela matchen.
Örebro slog Uppsala/Näs med 13-3 i Behrn Arena Vinter. Men det var 2011. Nu är det 2012 och verkligheten är att Örebro kommer från en förlustmatch, medan Uppsala/Näs kommer från en storseger mot Finspång (10-5). Dessutom har UNIK ett ess i rockärmen: Mikael Jacobsson spelade sin femte match mot Finspång och gjorde 4 mål...
