En galen fredag
ÖSK är tillbaka i Elitserien Äntligen får vi jubla på Närkeslätten
Nu ska jag försöka berätta om den mest fantastiska fredagen i hela mitt liv, en känsla som jag vet att jag delar med många örebroare, exilörebroare och alla andra som jag vet brinner för ÖSK-Bandyn.
Äntligen hade vi kommit fram till den dagen då ÖSK kunde gå upp i Elitserien igen. Nu gällde det att få till logostiken. Normalt sett så städar jag och även handlar ibland på fredagseftermiddagarna, detta gick ju inte för sig denna magiska fredagen den 29:e januari 2021. Det fanns helt enkelt inte tid, så städning och inköp fick skötas på torsdagen. ÖSK:s avgörande bandymatch mot Gripen skulle starta klockan 19:30 och från början såg det ju ut att vara gott om tid, man skulle bara packa ihop sina grejor, äta lite och sedan ge sig iväg till Kubanernas lokal på Älvtomtagatan, inte mer en ca en kvarts gångväg från där jag bor.
Nu är ju inte livet alltid så enkelt som man kanske kan tro ibland. Det som krånglade till det hela var att Sverige sensationellt tagit sig till VM semifinal i handboll. En match som man inte ville missa. Som tur var började handbollsmatchen klockan 17:30 så om det nu inte skulle bli förlängning i handbollen så skulle det kunna funka att se båda matcherna i sin helhet.
Jag och min kamrat Stephan hade bestämt att vi skulle se handbollen ihop hemma hos mig och därefter gå till Älvtomtagatan. Matfrågan löste min kära hustru Susanne genom att först handla på torsdagen och sedan laga en helt underbar gryta, färdig att serveras när Stephan anlände. Han som jobbar i Karlstad (av alla ställen) kunde inte komma till avkast i handbollsmatchen, utan skulle komma att missa ca 20 minuter. Första pusselbiten var lagd, Stephan slapp åka hem först, utan kunde åka direkt hem till mig, genom att det serverades mat här till handbollsmatchen.
Det enda jag behövde sköta innan handbollen drog igång var att se till att allt var packat, så vi kunde sticka iväg direkt efter handbollsmatchen. Packa, vadå packa, säger kanske någon som inte har varit med om att ens favoritlag är på gång att göra något stort. Jo, det skulle packas en papperskasse med guldhattar (om nu det otroliga skulle komma att hända…), i ryggsäcken skulle det finnas lite extra varma kläder (det är kallt att stå och vänta på en buss en vinternatt), öl som skulle räcka till mig + en 3-4 extra om det skulle ta slut för någon kamrat, två flaskor champagne (här sparas det inte på krutet), en specialdesignad T-shirt (ett ord som jag nu har lärt mig stava till) med texten ”Vi är tillbaka, Örebro SK bandy”. En t-shirt som trycktes upp för 15 år sedan, när vi gick upp 2006, den har legat och väntat oanvänd i min garderob i 12 år! Dessutom den stora ÖSK flaggan som alltid har burits i triumftåg när vi har tagit steget upp i högsta serien i bandy. Sedan måste ju åtminstone två stora gulsvarta flaggor med skaft ställas redo för den stora festen.
Handbollsmatchen startade, Sverige spelade fantastiskt precis som de gjort under hela VM-turneringen. Stephan anlände i tid och vi kunde börja äta den goda grytan. Handbollen var spännande, Sverige ledde med 2-4 mål hela tiden och man undrade om inte fransmännen skulle göra som de brukar i andra halvlek, rätt som det är så stänger de igen bakåt och bara springer förbi i målprotokollet, men nej, det franska rycket kom aldrig. Sverige vann med fem mål och var i VM-final för första gången på 20 år. Vilken fantastisk uppladdning inför den stora matchen!
Stephan och jag bytte om i all hast och tog vårt pick och pack och började gå mot Älvtomtagatan i januarikylan. När vi kom till lokalen hade vi missat ca 2 minuter av matchen, ett 20-tal Svampar var samlade (de flesta av dem hade redan haft covid 19 så vi hade uppnått flockimmunitet). Nu var det bara ett problem, vi fick inte upp bilden på väggen. Det var något strul med datorn. Många satt och följde matchen i sina mobiler medan Benjamin jobbade febrilt med att få fram en storbild. Till slut lyckades han, dock med det lilla abrett att det var inte en rullande bild på väggen, det var ett antal stillbilder som kom fram. Man såg ju att det var en bandymatch som utspelades men mer var det inte. Vi samlades i klungor runt de som hade de bästa mobiltelefonerna medan Benjamin slet sitt hår. Johan W tog dock saken i egna händer och tog sig med hjälp av en behjälplig kamrat som kunde köra bil hem till sig för att hämta sin dator. Med ca 10 minuter kvar på första halvlek så fick vi börja se matchen på riktigt. Vi slapp alltså se hur Gripen gick upp till en 4-1 ledning. Visst några av oss hade sett det på mobilen, men bandy på mobilen, nej det är inte att rekommendera.
Stämningen i rummet var så sval så man kunde känna en vindpust från Ljusdal, men så gjorde ÖSK i alla fall mål och reducerade till 2-4. Reportern sa att det var bra för matchen för annars hade nog Gripen rusat ifrån… Det sista som hände i första halvlek var att ÖSK fick hörna och klippte in den. Vilken avslutning på första halvlek trodde vi. Alla i rummet var övertygade om att det var mål, men det blev inget mål, vi såg ju hur ÖSK-arna jublade, men nej, halvtidsresultatet stod sig 4-2 till Gripen.
Stora diskussioner i halvtid i vår lilla lokal, 4-2, det går att vända och förresten behöver vi ju bara oavgjort. Jo, jo, men spelet såg inte så bra ut och det hade knackat ganska betänkligt mot Nässjö i förra matchen också.
Andra halvlek drog igång och den är som en saga, där prinsen får sin prinsessa och halva kungariket och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.
Kan en bandyhalvlek i en avgörande match bli mer underbar en den som utspelades mellan Gripens BK och Örebro SK fredagen den 29:e januari 2021. Förutsättningen är förstås att man är ÖSK:are och det är man ju förstås.
Det började med Engströms straff bara ett par minuter in på halvleken (denna underbara skärgårdsgrabb tryckte upp den med ackuratess, stenhårt i nättaket. Gripen spelarna blev kanske rädda efter denna vilja som han hade att bara klippa till, ingen pardon. Sedan följde det ena ÖSK målet efter det andra. När det stod 4-4 fram till att det stod 4-7 så var man duktigt nervös. Några av oss vågade knappt titta ett tag, men ÖSK lät inte Gripen ha bollen över huvud taget denna förtrollade halvlek, men ville inte heller att alla gulsvarta hjärtan skulle sitta i halsgroparna, man bara körde över Gripen, som en ångvält som ska platta till nylagd asfalt. Gripen fick komma upp tillslut och göra ett tröstmål till men vad gjorde det, denna fredagskväll var ÖSK:s.
slutresultatet skrevs till osannolika Gripens BK- ÖREBRO SK 5-11 (4-2)
En liten anekdot i sammanhanget är att det var just Gripen som krossade ÖSK:s dröm om att etablera sig i den högsta serien 2006. ÖSK hade hamnat i negativt kval, något som vi borde ha undvikit, vi hade 3 matcher på slutet av serien där det räckte att vinna en för att slippa kval, men vi misslyckades med det och hamnade i kval med storsatsande Gripen, en kvalserie där bara vinnaren gick upp. När Gripen kom till Örebro kunde de döda serien genom att vinna. ÖSK:s chans var att vinna och helst med flera mål. Gripen vann enkelt och en bit in på andra halvlek vecklade Gripen supportrarna upp en banderoll där det stod ”Svampsäsongen är över”. Fyndigt får man säga, men i fredags kanske vi skulle ha kunnat ha haft med oss en banderoll med texten ”Gripen har störtat igen” om vi hade fått komma in på arenan vill säga. Stephan sa till mig under kvällen, tänkt dig vad märkligt, ÖSK har chans att äntligen gå upp i högsta serien och vi är inte där. Tänk om någon hade sagt det till oss för 3 år sedan, det är ju nästan bara egen begravning som skulle kunnat ha stoppat oss. Men det finns en sak till: covid 19 och dess medföljande restriktioner.
När matchen var slut var det långt kvar till bussen med spelarna skulle anlända till Örebro, dock gick dessa timmar fantastiskt fort, det hela inleddes förstås med ett stort kramkallas, champagnekorkarna i taket och ett antal segerbilder. Därefter fortsatte det med att man satt i smågrupper och pratade gamla bandyminnen och diskuterade vilka spelare vi skulle kunna plocka in för att bli ett slutspelslag nästa år. Många av oss var överens om att vi inte skulle behöva ta in speciellt många spelare, vi borde inte göra det heller. Två nya som höjde nivån ytterligare borde vara lämpligt att plocka in i denna segermaskin. Sedan avlöstes det hela ibland med att någon höll tal. Madelid höll två fina tal till minne av två fantastiska svampar som gick bort alldeles för tidigt. Bror Loelv som var en av oss som var med och bildade Svampen och Leif Svensson som var en hängiven Svamp och ÖSK-are. Bror var för övrigt den första som erhöll priset ”Årets bandybaddare”.
I god tid började vi ta oss mot Restalundsvägen för att möta spelarbussen. Det blev dock inte det karnevalståg som jag hade drömt om, folk tog sig dit på lite olika sätt. Huvudsaken var ju att vi var på plats när spelarbussen kom och det var vi. Ytterligare ett drygt 30-tal ÖSK:are hade samlats och när bussen kom så var det ren eufori. Bengaler, sång och flaggviftning. När spelarna kom ut flög ytterligare några champagnekorkar i luften och vi jublade tillsammans allihop. Festen fortsatte sedan i omklädningsrummet och som vanligt sa jag fel namn till någon spelare. Det är inte så lätt att hålla reda på dem när de inte har sitt nummer på ryggen. Jag fick skämmas lite men vad gjorde det en sådan här kväll. Nu är det klart:
Vi är tillbaks i Elitserien!
Se upp nu ni andra för här kommer Örebro SK!
