En poäng är ju alltid bättre än två
Ja, det blev bara en poäng för ÖSK i bortamatchen mot Falu BS. Resultatet får dock ses som rättvist i en match där lagen ägde varsin halvlek. Artikeln handlar också om ett vansinnigt förslag om att ta bort bandyhörnorna.
En poäng är ju alltid bättre än två
Ja detta är ett citat från någon fotbollstränare som i all hast vände lite fel på siffrorna. Citatet finns med i en sammanställning av fotbollsfloskler och felsägningar som jag läste en gång. Jag tyckte det passade som rubrik på en dalaresa, där vi bara skulle åka upp till Falun och hämta hem två poäng och sedan få kyssa isen som vi Svampar alltid gör när vi har vunnit i Falun.
Det blev inget kyssande av isen, det blev inte ens en tumvante om man säger så, det blev bara en ynka pinne.
Resan började hur som helst väldigt bra. Storbuss (23 manna), vi hade räknat med 15 personer men vi blev bara 10. Sjukdomar, utlandsresor och kanske någon som blev lite less efter den stora förlusten mot Boltic. Det gjorde att vi bara satt 10 stycken i bussen när den rullade från Södra station i Örebro. Vi 10 hade dock en mycket trevlig resa upp med härligt snack och lite musik. Det känns alltid lite speciellt när man passerar dalatunneln. Vi har faktiskt oftast vunnit när vi är i Dalarna. Ett år tog vi lika många poäng i Dalarna som vi tog på hemmaplan i Örebro, d.v.s. sex poäng. Vi höll oss kvar det året beroende på starkt bortaspel.
Det har varit lite svårt att hitta en bra restaurang i Falun. Vi har ju stampubar i de flesta bandystäder men just i Falun har vi inte hittat någon. Nu hittade vi en kinarestaurang som var riktigt bra. Genom att vi var 10 personer så blev vi hänvisade till ett runt bord med plats för just 10 personer. Perfekt för oss, kinamat går alltid ner och så blev det ju en Mariestad som är den öl som de flesta kinarestauranger har av någon anledning.
Lugnet i Falun är en lugn plats, jag tror inte jag har sett tillstymmelse till en hemmaklack sedan jag var där första gången. Då var det en kvartsfinal mellan Falu BS och ÖSK. Det var 1977, ÖSK förlorade då, men vann sedan omspelmatchen.
Vi satte upp våra flaggor och inväntade våra spelare. När spelarna kom in noterade vi att ÖSK saknade flera spelare. Elias Sandholm, Robin Folkesson och Isak Andersson saknades. Man undrade varför om de var sjuka eller så. Hoppas att de är med mot Kungälv på lördag, det lär behövas.
Spelet drog igång och redan efter 2, 5 minuter gjorde Falun 1-0. Det händer inte i varje match, men betydligt oftare än i varannan. Åtminstone känns det så.
ÖSK kvitterade förvisso men sedan gick en gubbe som heter Emil Alvin och som jag aldrig har hört talas om fram och började skjuta hörnor för Falun. På mindre än 10 minuter hade den gubben klippt in tre raka hörnor och förvandlat ett dåligt resultat till ett helt skrämmande. Falun ledde med 4-1 och man hade ett friläge som Lundgren räddade och det var ett superfarligt läge till i straffområdet där Lundgren tillslut fick tag på bollen.
ÖSK gjorde absolut den sämsta halvleken hittills i år och 4-1 till Falun var nästan i underkant. Det kunde ha varit 6-1 och då hade säkerligen uppförsbacken varit för brant för de gulsvarta. En utvisning på en ÖSK:are kom som ett brev på posten, just före paus och halvtidsläget såg tvärmörkt ut. Jo tilläggas måste också att när Falun hade gjort 4-1 så blev den lilla Falupubliken lite yviga. De körde faktiskt en ramsa, de ropade Falu BS och sedan klappade de tre gånger, de körde den till och med ett par gånger, kors i taket.
I andra halvlek så kan man väl inte precis påstå att ÖSK kom ut som ett helt nytt lag, men de spelade i alla fall betydligt bättre än i första och fick in den viktiga 4-2 reduceringen redan efter tre minuter, men sen drog de på sig ytterligare en utvisning och det är ganska svårt att trycka på framåt med två man kort.
När vi äntligen blev fulltaliga så började man dock att trycka på, uppbackade av Svampenklacken som bestod av 14 man, genom att våra fyra dala ÖSK:are också var med.
Äntligen lyckades vi göra mål på hörna efter 13 missade mot Boltic och fem missade i första halvlek mot Falun. Det var Matias Lehtonen som klippte till och så stod det 4-3. Inte långt efter så får Bergman en kanonträff även han på hörna och så var det oavgjort. Bra att Bergman fick göra mål, det behövde han efter några missade straffar i tidigare matcher.
I det läget inte bara hoppades utan man trodde verkligen att vi skulle få kyssa isen igen, men då kom den så förargliga utvisningen, som delvis förstörde möjligheterna till ett segermål för ÖSK. Dock var det ÖSK som låg på mest på slutet för att avgöra, men man lyckades inte riktigt hitta någon stor möjlighet till ett segermål. I stället kom Falun upp i en kontring och hade ett bra läge på slutet, men Lundgren räddade som tur var. Summa summarum så blev det ett ganska rättvist slutresultat och en poäng är ju alltid bättre än två…
Synd för Falu BS att laget inte har någon supportergrupp, men trevligt bemötande är det alltid där uppe, man blir ofta stoppad av någon som vill prata lite bandy så visst finns det bandyintresse i Falun, de vill bara inte heja och sjunga.
Till sist en liten notering. Märkligt nog så får ofta galna förlag om förändringar inom bandysporten stora rubriker på bandypuls, nu senast kom den gamla stormålvakten Andreas Bergwall med det knäppa förslaget att man skulle ta bort bandyhörnorna. Anledningen skulle på något sätt vara att det skulle främja publikintresset. Varför då? Hörnor är ju just ett spänningsmoment som snarare främjar publikintresset. Det är också ett sätt för ett lag som dominerar en match mot ett lag som bara kryper ner runt målet. Då kan det offensiva laget få ut något av sitt spel och på så vis straffa det defensiva laget. Jag tycker hörnorna är något helt fantastiskt som vi har i bandyn. Det var nog bra att man tog bort att det kunde bli hörna på hörna, men som det nu är så är det väldigt bra. Och det där med fem sekunders regeln som man körde ett tag blir ju bara ett irritationsmoment både på plan och på läktaren. Låt hörnorna ta den tid det tar om man inte använder sig av ren maskning förstås.
Jag kommer ihåg när jag var bandytränare för småpojkar i Vivalla för ett antal år sedan. Det bästa de visst var när vi tränade hörnor. När vi tränar hörnor så känns det att det är på riktigt som en pojke sa.
