Lagbanner
En riktig femetta mot Boltic

En riktig femetta mot Boltic

En härlig seger med 5-1 mot Boltic och en historisk beskrivning om varför drabbningarna mellan ÖSK och Boltic är så känslomässigt laddade. Dessutom ett minne av en annan 5-1 seger mot Boltic för över 30 år sedan.

En riktig femetta mot Boltic
En härlig seger med 5-1 blev det mot Boltic. Segrarna mot Boltic är de skönaste segrarna man kan få som ÖSK supporter. Vad beror det på? Kanske någon frågar. Ja, svaret finns i många dimensioner. Till att börja med så får man gå så långt tillbaka som till 1976. Boltic som spelade i division 2 hade gjort den spektakulära värvningen av Bempa Ericsson och satsade på att ta sig upp i Allsvenskan. Samtidigt så hade BK Forward fått ihop ett slagkraftigt lag och även de satsade mot Allsvenskan. Båda lagen låg i samma division 2 grupp spektakulärt nog. På den tiden bestod andra divisionen av hela 8 grupper med 8 lag i varje. Det blev en strid in på mållinjen mellan Örebros andralag och Boltic. I sista omgången så möttes lagen på Tingvalla i Karlstad. Forward var tvungna att vinna men matchen slutade oavgjort och Boltic tog kvalplatsen och avancerade upp till Allsvenskan. ÖSK hade ett kanonlag i början av 70-talet, men man hade inte fått ut så mycket av det. 1973 förlorade man SM-finalen mot Västerås och 1974 när man var favoriter att vinna SM, så föll man i semifinal mot Katrineholm efter att snöpligt ha tappat en trygg 4-2 ledning till 4-5 i slutminuterna hemma och borta även där lett in i slutet, då med 2-1 men tappat till 2-2 och på så vis missat SM-finalen. 1975 hade man börjat bygga för en ny SM-final med sikte på 1977, men då kom Värmlandskometen Boltic upp och ryckte ÖSK:s två bästa forwards Pinnen Ramström och Lasse Ångström. Man fick börja bygga om. När sedan Boltic som nykomling placerade sig före ÖSK i tabellen så var det inte så glada miner i Närke. Man kan ju fundera på hur bandysverige hade sett ut i slutet av 1900-talet om Forward hade petat in den där avgörande bollen och på Tingvalla och tagit den Allsvenska platsen i stället.
Agget mellan Boltic och ÖSK fanns där redan från början, det finns ju alltid en rivalitet mellan Värmland och Närke, värmlänningarna känner sig väl kanske som en skitig lillebror och det får de gärna göra, så länge vi sitter i förarsätet. Men skulle de någon gång ta sig förbi, då gillar man inte läget, som närking. Nu tog sig Boltic förbi ÖSK under 80-talet, man radade upp SM-guld och var stundom bäst i världen. Därför var och är det så extra skönt varje gång man kunde tvåla till dem. Att inte Boltics supportrar agerarar ”på ett för bandyn traditionellt vis”, d.v.s. beter sig som vanliga hyggliga bandysupportrar som man kan sitta och ta en öl med, gör ju naturligtvis också antipatin mot Boltic ännu värre.

Nu till onsdagens match. Laddningen på Östers krog var gigantisk. Krogen var helt fylld av Svampar och andra ÖSK-supportrar som förväntansfulla tog sig ett par öl och kanske någon Jäger. Bandysnacket var härligt och den omsjungna gubben som bor på Restalundsvägen fick sin skål.
Vandringen till Vinterstadion var inte lika organiserad som på premiärdagen men vi tog oss dit i små grupper. Boltic fansen höll polisen på betryggat avstånd så de fick inte störa oss nämnvärt. Boltics supportrar fick nästan halva ena långsidan till sitt förfogande, trots att de bara var ett 30-tal. Detta innebar att det blev härligt trångt på den andra halvan och känslan att det var väldigt mycket folk blev på så vis given. Bra tryck i publiken blev det också på så vis. ÖSK tog tag i taktpinnen direkt och ett härligt frislagsmål fick vi se redan efter fem minuter. 1-0 stod sig länge men till slut klappade ÖSK in en hörna och 2-0 var ett faktum. Känslan var att 2-0 var lite i underkant i halvtid. ÖSK hade bollen och spelet i säkert 75 % av tiden och 4-0 hade kanske mer speglat matchen då. I andra halvlek började även ÖSK ganska bra men efter ca 10 minuter så började Boltic ta över mer och mer. En två måls ledning är inte mycket att luta sig mot och när 2-1 målet kom så började man bli lite skakis. Men efter en time out av ÖSK så tog man tillbaka initiativet och när sedan Filip Bergman åkte zick zack mellan Boltic försvararna och sprätte upp bollen i nättaket då började man ana vart det hela skulle ta vägen. ÖSK:s hörnskytte har blivit fantastiskt mycket bättre på sista tiden och först fick vi se en riktig rökare i ribban, kanske ett av de hårdaste skotten i år från ÖSK:s sida. Jag vet inte vem det var som sköt om det var Sebastian Eriksson eller Janérs men hårt var det. Hörnan därpå satt i alla fall och man kunde andas ut. Segern var bärgad. 5-1 stod brödraparet Sjölander för och nu får spelarna ta julledigt. Nästa match blir förstås på Annandag jul, bandyns heliga dag. Eller den riktiga julafton, om man så vill. I ett nytt derby väntar Katrineholms konstellationen KVBS på bortaplan. Tre bussar med glada bandyvänner från Örebro blir det.

En seger mot Boltic måste naturligtvis firas och ett glatt gäng tog sig till Östers krog och skålade i en sista öl för kvällen. Jag drog mig då till minnes en annan match när ÖSK och Boltic möttes. Året var 1988 och i premiären i Allsvenskan skulle ÖSK ta sig an Boltic på Vinterstadion. Boltic kom dit som svenska mästare och ÖSK hade tappat lite av sin forna glans och var duktigt nedlagstippade. Dock gjorde ÖSK en riktig kanon match och slutresultatet skrevs till 5-1 till ÖSK. Alltså identiskt med resultatet av onsdagens match.
Precis som i går gick vi ett gäng glada ÖSK:are ut på krogen för att fira segern. På den tiden var vårt stamlokus en krog som hette Gränden och låg på Drottninggatan. Där hade Svampen egna ölsejdlar som var något större än de ordinarie men som köptes till samma pris. Matcherna på den tiden spelades oftast på söndagseftermiddagar och då var bandyfantasterna tämligen ensamma på krogen efter matcherna. Denna premiär spelades på en annan dag, det var nog en fredag tror jag, och när vi kom upp till Gränden så var det mycket folk där. Det var också livemusik av ett band som uppenbarligen inte var från Örebro. Svampen hade som vanligt många låtar på sin repertoar och när bandet spelade en låt som vi hade en bandytext till, så reste sig alla bandyvänner och sjöng med. Dock inte i den text som bandet sjöng utan med vår bandytext. Vi var segerrusiga och alla höll upp våra halsdukar när vi sjöng. Bandledaren frågade då vad denna stora manifestation betydde. Svaret kom från oss bandysupportrar i en ramsa som handlade om att vi älskar bandy. Ett härligt minne från en annan 5-1 vinst mot Boltic.

God jul alla bandyfantaster och jag önskar alla en trevlig Annandag.En riktig femetta mot Boltic
 

Robert Erickson2022-12-23 10:09:00
Author

Fler artiklar om Örebro