En trist söndag
Det bästa med bandymatchen mot Boltic var laddningen på Östers krog. Lite bättre efektivitet vid hörnorna hade nog behövts till att börja med.
En trist söndag
ÖSK hade gjort flera bra matcher innan söndagens, man hade gjort en drömmatch mot Rättvik. Östers krog var full till sista plats och stämningen var bra. Att det även var en högriskmatch som det alltid är när vi eller något annat lag ska möta Boltic hör kanske inte dit. Eller också gör det kanske det om man ska rannsaka sig själv. All denna polisbevakning gjorde ju faktiskt att det kändes att det var något stort på gång. Å andra sidan så är det ju bedrövligt att detta busgäng som kallar sig Boltic bluse och som drar land och rike runt och kostar samhället och motståndarklubbar massor av pengar ska få hålla på år efter år. Det sägs att bandyföreningen Boltic har brutit relationerna med sin supporterklubb, men vad betyder det i praktiken?
När vi tågade från Östers krog efter några härliga öl, en plankstek och flera peppande sånger så visste vi inte att det roliga för dagen då redan var över. En liten omväg fick vi ta, därför att polisen hade spärrat av stora delar av trottoaren längs Rudbecksgatan, så att vi över huvudlaget inte skulle behöva komma nära packet från Karlstad. Den omvägen gjorde man gärna.
Väl inne på arenan var fortfarande stämningen hög och matchen började i ett vansinnigt tempo när först Boltic hade ett nästan friläge och sedan ÖSK hade det samma och sedan fick Boltic en straff som de brände och därefter gjorde Boltic 1-0 på sitt nästa läge. Allt detta hände på matchens första fyra minuter.
Det var Boltic match från början till slut, det kan jag bittert konstatera så här efteråt, därför är det ingen idé att lägga så mycket krut på att beskriva matchen, visst hade ÖSK några hyfsade lägen men Boltics försvar gjorde att ÖSK var tvungna at ta avsluten i lite sämre lägen än vad de annars brukar och just att avsluten kom just i lite sämre lägen så var det lite lättare för Boltics målvakt att rädda och det gjorde han med bravur. Sen tycker jag nog att bröderna Folkesson som brukar lyfta laget och visa attityd var ovanligt bleka, Simon kämpade väl på men det gick trögt. När det brinner för Folkesönerna så brukar det lyfta laget. Sedan kan man ju undra varför inte Jimmy Jechinsky var med i den här matchen, han hade behövts, han är ju just en sådan spelare som genom sina kämpatag kan få med sig de andra. Att Boltic hade fem hörnor som man gjorde två mål på och ÖSK hade 13 hörnor utan att göra något mål på dessa, både speglar en del om hur matchen såg ut och även hur effektiviteten var när chanserna kom. Jag hörde att Boltic hade fifflat lite med numren också. En korrekt laguppställning ska lämnas in en timme före matchstart. En minut före matchstart kom en ledare från Boltic till matchsekretariatet och ville ändra på numren på tre spelare! Man hade tydligen missat att man lämnat fel nummer på alla dessa tre! Så får det inte gå till, ÖSK har ju lagt upp en plan på vilka man vet att man ska rusa på vid hörnor t.ex. Har man lämnat fel nummer så kan ju den planen spricka. Egentligen skulle Boltic ha lämnat de felaktiga uppgifterna till matchledningen och då hade man förmodligen åkt på någon typ av straff. Om detta förfarande var avsiktligt från Boltics sida vet jag inte men omöjligt är det inte och nu kom man loss med det.
Någon matchrapport eller bandyartikel blir det sällan nu för tiden i NA, och kommer det några ord så kommer det ju två dagar efter matchen på grund av det tidigare presstoppet. På tisdagen kom det dock en lång bandykrönika, den första för säsongen. Som vanligt var det Lasse Wirström som skrev och som vanligt tog han upp sin misslyckade bandykarriär där han bara fick en enda match i ÖSK:s A-lag. Den taggen måste sitta väldigt hårt inne i stackars Lasses hjärta. Därför verkar han villa ta alla chanser att smutskasta ÖSK bandy. Alla knep verkar vara tillåtna i Lasses arsenal. Lögner, felaktigheter och negativa insinuationer allt går för sig när Lasse drar igång. Han börjar med att med ackurates påpeka att ÖSK tog sitt sista SM-guld 1967 och stryker under att han absolut inte menade det senaste. Ja, man brukar ju säga att det är svårt att sia och då framförallt om framtiden. Att ÖSK ska stå överst på bandytronen känns inte så troligt efter en 0-7 förlust på hemmaplan, men ÖSK är ändå i nuläget ett topplag i andra divisionen och då är inte steget så överdrivet långt. Vem hade trott att AIK som låg och harvade som bottenlag i bandyns tredje division år efter år skulle resa sig och ta sig via Allsvenskan upp till Elitserien och spela SM-final 2021, exakt 90 år efter deras senaste bandyfinal. Vem hade trott att GAIS skulle starta en bandysektion och ta sig till Elitserien. Vem hade trott att Haparanda skulle bilda lag ihop med den finska grannstaden och inte bara ta sig upp i Elitserien, utan etablera sig där under några år och nästan ta sig till slutspel som bäst. Alla dessa händelser har hänt i närtid och om någon hade sagt att det skulle hända tio år före det hände så skulle alla skrattat. Att ÖSK skulle ta ett SM-guld igen känns betydligt troligare än de övriga tre sakerna och dessa hände ju faktiskt. Lasse hade tydligen också en för liten garderob för att kunna klä sig ordentligt för bandy, så han frös om lilla näsan och det måste ju naturligtvis raljeras om, tur då för Lasse att han fick komma upp i ÖSK:s kansli och värma sig där. Han saknade tydligen också lyrspelet från de matcher han sett, eller den han deltog i på Vinterstadion. Det är lite svårt att spela lyrspel när ett lag kryper hem som Boltic gjorde, gör man ett försök så kan spelaren som bollen är ämnad för ha tre spelare runt omkring sig, men det kan ju vara lite svårt att förstå om man inte förstår sporten så bra. Som slutkläm i Lasses krönika där han förstås hoppas att bandyn snart ska försvinna från Örebro så skriver han att det inte kommer något underifrån. Om man inte vet något om det man ska skriva om så kan man ju allt försöka ta reda på lite ändå. Den lilla detaljen har nog Lasse helt missat. ÖSK:s ungdomsverksamhet är bättre nu än var den varit på över tio år. Vi har ett U17 lag som jag själv var nere och såg i en match som är otroligt bra. De vinner varje match med runt tio mål och det som gladde mig mest; det är inte bara ett par spelare som går igenom och gör mål. Jag måste säga att hela laget var inblandade i anfallen. Det var en fröjd att se laget slå Västerås SK med 14-0. Klubben har ett eller två lag i varje årsgrupp neråt efter 17 årslaget och dessutom har vi ett U-lag i division 2 som toppar sin grupp utan poängförlust. Så här mycket underifrån har det inte funnits på väldigt länge och det är roligt att kunna konstatera. NA skriver väldigt lite om bandy och varför skrev inte Lasse en krönika efter att ÖSK för två omgångar sedan slog Rättvik med 10-1. Rättvik spelade i Elitserien ifjol så det är en väldig bedrift att vinna så stort mot dem och spelet var bland det bästa jag sett ÖSK spela på många år. Så även om just matcherna mot Boltic är de matcher man allra helst vill vinna så andas Sportklubben verkligen morgonluft, men det har visst inte Lasse Wirström förstått eller också vill han inte veta av det, hans egen bandykarriär slutade ju efter bara en match, så egentligen är det nog mest synd om stackars Lasse.
