Hemma kanonbra och borta kanonmat
ÖSK:s 10-1 på Annandagen förvandlades till 4-4 ett par dagar senare, märkligt vilken skilnad det är på hemma och bortaspel. Krönikan handlar om mycket runt 4-4 matchen men också om krönikörens besök på nyårsmatchen i Gustavsberg och en liten analys om vilka lag i Elitserien som har överraskat positivt och negativt.
Hemma kanonbra borta kanonmat
Det är väl lite att ta i men hur kan en kross med 10-1 på Vinterstadion förvandlas till ett oavgjort resultat i Katrineholm bara ett par dagar senare. Ja, det är en gåta. Skulle ÖSK spela så bra som de gör på Vinterstadion även på bortais, så skulle vi soppa hem serien med ackuratess. Skulle vi å andra sidan spela lika dåligt hemma som vi gör på bortaplan, då skulle vi förmodligen ramla ur. På ett sätt är det ju bra för alla de som bara ser hemmamatcherna, de får se den ena toppmatchen efter den andra, men vi som aldrig ger upp och fortsätter att åka på alla bortamatcher vi har det tufft.
Vi körde en storbuss som inte var helt full men vi var rätt många ändå. I Torsborg stannade vi och hämtade upp Sam som nog aldrig har åkt på så många bortaresor något år som i år. Stämningen var som vanligt bra och vi siktade in oss på den nya restaurangen som ligger alldeles bredvid Backavallen (man kan ju inte skriva Backahallen, för det är ju någonting annat det.) Där hamnade jag bredvid en Värmbol supporter som inte var KVBS fan. Han sa att han gick och tittade på deras matcher därför att han gillade bandy, men något fan till den nya klubben det var han inte. Det dog när Värmbol försvann. Så är det med dessa evinnerliga sammanslagningar. Man tappar sin identitet och sin historia. Hade man bara låtit tiden ha sin gång så hade förmodligen Värmbol varit åtminstone där KVBS är idag och KSK med sin dåliga ekonomi hade i bästa fall spelat i division 1. Jag tror att Katrineholmsbandyn hade vunnit på det, och om KSK hade varit nere i division 1 några år så hade de kanske kunnat konsultera sig där och sedan genom spelare i de egna leden fått upp ett bra lag igen.
Vi tog oss mot arenan och det är alltid väldigt vänligt bemötande i Katrineholm, dock hade de för dagen infört absolut väskförbud. Buss-Janne sa att ”jag har alltid haft min portfölj med mig, ända sedan jag började gå på bandy och det ska jag ha idag också.” Men det var stopp denna gång. Vakterna bad om ursäkt och de tyckte själva att det var ett löjligt beslut, men de var tvungna att ta hand om Buss-Jannes portfölj. Dock fick han ta ut sin termos och ta med den in och det var ju bra. Naturligtvis fick Janne tillbaka sin portfölj efter matchen. Själv hade jag tagit ut våra läktarflaggor och bar dem under armen. Storväskan hade jag lämnat i bussen.
Spelarna kom in på isen och märkligt nog så skulle de ställa upp sig på rad och en kvinna kom in och sjöng nationalsången. Jag gillar nationalsången och jag tycker absolut att den ska sjungas inför SM-finalen och inför landskamper, men inför en vanlig seriematch? Det tycker jag är att överutnyttja vår nationalsång. Att hon som sjöng den sedan sjöng den så långsamt så att det måste ha varit någon typ av världsrekord gjorde inte saken bättre. Det går inte att sjunga den långsammare än vad hon gjorde, det blev nästan lite av ett löjes skimmer över det hela. Men det kanske är på modet att göra allting så långsamt som möjligt. Tomas von Brömsen satt väl också nytt rekord att läsa Tennisons dikt på nyårsafton, den har väl aldrig lästs så långsamt.
Nåväl till slut kom matchen igång och den började nog på det sämsta möjliga sätt. ÖSK tog nämligen ledningen efter mindre än en minut. Det är väl bra att få ett tidigt mål kanske många tänker, men jag säger: Nej, det är det inte. Om man gör ett tidigt mål så måste man nog göra ett par till om det ska vara bra. Om motståndarna kvitterar så har oftast vinnarkänslan gått över till dem. Framförallt när ÖSK kom från ett 10-1 resultat mot samma motstånd och sedan gör ett snabbt mål så kan det lätt få effekten att man slår sig till ro och tänker att det här vinner vi lätt. Så blev det och även om ÖSK spelade ganska bra i början så lyckades man inte få in ett mål till utan Katrineholm kvitterade och det genom att två ÖSK:are åkte ihop när de skulle få undan bollen och den rann rakt igenom och nr 40 i Katrineholm Gustav Matsson kom helt fri och gjorde mål.
Att denne Gustav Matsson åkte fram till Svampenklacken och fånade sig efter målet, istället för att fira inför sin egen klack var väldigt onödigt och när han sedan gjorde det en andra gång, när KVBS gjorde sitt andra mål, då borde någon av domarna ha observerat det hela och gett honom en utvisning. Visst, man måste tåla en del när man är bortaklack, men man kan inte heller som spelare bete sig hur som helst.
Underläge i halvtid, men man trodde på något sätt att det hela skulle ordna upp sig ändå till slut. ÖSK hade faktiskt haft mest av spelet och vi bör ju vara ett klart bättre lag än KVBS. Det kändes som om klockan gick dubbelt så fort i andra halvlek, ÖSK malde och malde men det blev inte många klara chanser. Dock ett snyggt skott från vänstervinkel som tog i ribban. Till slut kom ändå kvitteringen, det var Isak Andersson Sunnemalm som fick göra sitt första mål i A-laget. Jag skickar ett stort grattis till honom. Det var ett mycket välriktat skott som Katrineholms duktige målvakt inte hade en chans på.
Över 20 minuter kvar, nu skulle väl ändå ÖSK kunna få in en boll och vinna matchen. Då hände det som inte fick hända. KVBS tog ledningen igen. Ridå? Nej, ÖSK kämpade på och på övertid fick vi en straff som f.d. Katrineholmaren Linus Doktare klippte in. På den lilla tid som sen återstod av matchen lyckades både KVBS och ÖSK skapa var sin jättechans. ÖSK:s målvakt, Lundgren räddade deras chans. ÖSK:s chans såg jag på lite närmare håll och det var extremt nära när två ÖSK:are stod fria framför mål och bollen spelades in men den som avslutade fick inte upp den tillräckligt i höjd och Katrineholmsmålvakten sprattlade till och lyckade få upp ena näven och rädda. Tänk om vi hade fått in den där sista chansen, då hade inte överskriften på denna krönika varit så som den nu blev och då hade jag nog hängt med det gäng som gick ut på Kvarteret vid framkomsten till Örebro och firat.
Nu får vi summera detta bandyår som klart sämre än väntat, men det kommer alltid nya bandyår och vi är nu redan inne i 2024. Vi får ta en match i taget så får vi se hur högt upp i tabellen vi kan komma.
Den tidiga delen av Nyårsafton firade jag genom att se den omtalade och allt mer omhuldade nyårsmatchen i Gustavsberg. Det var verkligen roligt att komma till Gustavsberg igen och tillsammans med över 1 200 åskådare se Gustavsberg ganska enkelt besegra gamla storlaget Skutskärs IF. Tillsammans med mina bandykamrater AIK och IFK Sollentuna fantasten Jocke och Skutskärsfantasten Risto tog jag avsked av bandyåret 2023. Vi hann med en öl både innan och efter matchen och även träffa lite andra bandyfantaster. Ett väldigt fint arrangemang av Gustavsbergs IF och en tradition som bara verkar växa för varje år.
Till sist tänkte jag nämna lite om Elitserien. Jag har ju skrivit om vilka lag jag tycker har överraskat i Allsvenskan och nu vänder jag mig mot Elitserien. Den stora överraskningen måste väl vara IFK Vänersborg. Jag kunde inte tänka mig att de skulle ha samlat ihop så många poäng som de har gjort hittills. Nu har de ju fått stor hjälp av lånet från ÖSK; Sebastian Brandt som väl gett dem åtminstone två poäng, men de har gjort det väldigt bra även utan honom. Det andra stora överraskningslaget måste förstås bli Sandvikens AIK. De flesta tippade kolsäckarna på nedre halvan och jag måste erkänna att även jag gjorde så. Nu ligger de på en ganska trygg fjärde plats, fantastiskt. Även på det negativa planet har jag två kandidater med en utmanare. Sirius hade jag väntat mig mer av och Edsbyn trodde jag nog skulle ha spelat till sig fler poäng även om det har sett bra ut på slutet för båda dessa. Även IFK Rättvik hade jag nog trott på lite mer. Det är klart att man förstod att de skulle få det svårt men att bara stå på tre ynka poäng så här långt in i serien är inte mycket. Nu måste man faktiskt ge Rättvik att de har varit med långt in i de flesta matcher och det är inte många gånger de inte har haft ledningen någon gång. Dock som jag påpekat i en tidigare krönika, hade Michelsson anslutit tidigare så hade nog poängskörden varit betydligt högre.
Nu återstår det bara att önska mina läsare en god fortsättning på det nya året och jag uppmanar er att skriva en kommentar. Jag öppnar alltid kommentarsfältet till mina krönikor och bland alla er drygt 600 som alltid läser mina krönikor så måste det väl finnas fler som tycker något om dem. Jag svarar också gärna på eventuella frågor. Tänk också på att kommentatorsfältet brukar inte vara öppet längre än 3-4 dagar.