Nya bandyboktips från Örebro red.

3 bra klubb böcker om bandy

.
Mitt förra inlägg på svenska fans kallade jag ”Bandy i bollen”. Det påpekades då att det var titeln på Nicke Bergströms bok om sin karriär. Självklart känner jag till det. Boken är för övrigt en mycket trevlig bok och det föranleder mig till att tipsa om några klubböcker i bandy som jag gillar. Ur mitt bandybibliotek plockar jag tre av mina favorit böcker.

1 Bandy i bollen av Nicke Bergström, Förlag: Argus Eksjö Utgivningsår 1957
Boken är egentligen en självbiografi av författaren Nicke Bergström men den sammanfaller precis med en fantastisk storhetsperiod som Nickes klubb Nässjö IF hade i slutet av 40 och hela 50-talet. Vi får vara med om Nickes första stapplande skär på isen, han bodde alldeles bredvid bandystadion så det var snarast en självklarhet att han skulle bli bandyspelare. Den fantastiska ”Sagofinalen” 1949, då Nässjö IF spelade sin första SM-final, den mot Edsbyn är naturligtvis något av bokens höjdpunkt och får ta stor plats. Finalen spelades på den lilla sjön Perstorpsgölen utanför Eksjö. Sjön ligger nu ganska öppet bredvid en landsväg men låg på den tiden lite mer avsides. Ändå tog sig över 15 000 åskådare dit för att se matchen. Nässjö IF var ju ett topplag i bandy under den tid som boken speglar, men spelade bara en SM-final till under perioden och det var 1953. Även detta år är ju en av bokens höjdpunkter. Att det inte blev fler finaler för Nickes NIF under denna, klubbens storhetsperiod, berodde naturligtvis på att Nässjö spelade i samma Allsvenska grupp som ÖSK som också hade en storhetsperiod då och som allt som oftast tog hem seriesegern före NIF.
Boken trycktes upp i en stor upplaga och är lätt att få tag i på nätet, hos myrorna, i andra sekund hand butiker eller loppisar. Har ni den inte och gillar bandy, köp den! Även om man inte skulle gilla NIF så är det en kul bok att läsa. Förresten vem gillar inte NIF? Denna sympatiska förening med så trevliga fans. Det kan väl bara vara Vetlanda fans och en och annan Tranåsbo som inte gillar NIF. Ungefär som med Gais i fotboll, det är väl bara inbitna IFK Göteborgs och Örgryte fans som inte gillar Gais.

2 Pampen berättar av Erik Borgström, Förlag: NWT:s förlag Karlstad utgivningsår 1975
Framsidan pryds av en tecknad bild av författaren själv som håller i ett knippe bandyklubbor, han har Götas karakteristiska röda toppluva på huvudet och skridskor på fötterna och en lagerkrans runt halsen med två band runt, på det ena står det SM och på det andra 1932. Mycket symbolik där. Götas första SM-guld togs 1932 och man var en institution i Svensk bandy enda fram till slutet av 70-talet. Boken är mycket trevligt skriven, de första 50-sidorna handlar om värmländsk idrott i allmänhet i början på 1900-talet men efter det så tar bandyn över och vi får en massa små roliga anekdoter runt bandy Göta. Göta var ju Karlstads stora bandylag enda till den fula draken Boltic tog över. Boltic åt ju också upp Göta bandyn genom att först slå sig ihop med konkurrenten ta hand om Götas bankbok och efter ett par år helt radera Götas namn ur det sammanslagna namnet och återigen bara heta IF Boltic.
Boken är underfundigt skriven och Pampen, han älskade verkligen sitt Göta. Under hans tid var klubben i första hand en bandyklubb och i andra hand en fri idrottsklubb. Nu är det tyvärr bara fri idrotten kvar.

3 Bandybaronerna av Gerhard De Geer, Förlag: Propirus förlag Stockholm utgivningsår 1979
Boken inleds med en historisk tillbakablick vad gäller bandy i allmänhet, kanske inte helt påläst, jag har ju själv varit i England och studerat bandyhistoria på några engelska stadsmuseum, men man kan ju hoppa över det inledande förordet… Därefter följer en fin historiebeskrivning av Lesjöforsbandyn mellan åren 1924, då Lesjöfors IF bildades, och 1978 när laget var som allra bäst och hade lag för att nå bandyfinalen. En ganska tunn bok men den bör finnas i alla bandyfantasters bokhylla. Författaren Gerhard De Geer var en mycket speciell man. Han följde alltid med sitt Lesjöfors på bortamatcherna och satt allt som oftast med på avbytarbänken fast han i egentlig mening inte hade någon direkt uppgift runt laget. Det finns många historier runt denne bandybaron. En historia utspelar sig i tidigt 1970-tal: Baron hade för vana att alltid ta en morgonpromenad runt i byn och då gick han gärna in i de olika butikerna och undrade hur det stod till. Sportaffären i Lesjöfors hade naturligtvis massor av bandyklubbor och bollar. Det var naturligtvis det viktigaste vid sidan av bandyskridskor. En förmidag hade det dock även beställts några ishockey klubbor som ställdes i lådan bredvid alla bandyklubborna. Baron kom in i butiken och tog som vanligt ett varv runt för att se att allting såg bra ut, då får han syn på ishockeyklubborna. Han går genast fram och greppar en ishockeyklubba mellan tummen och pekfingret och går fram till kassörskan, håller i ishockeyklubban som om den är en påse med hundbajs och frågar lite undrande: Ursäkta fröken, vad är det här? Den unga flickan som naturligtvis har stor respekt för baron niger och säger: Det är en ishockeyklubba, baron. Baron svarar tillbaka: En ishockeyklubba! Sånt ska vi inte ha här i Lesjöfors, se genast till att de kommer bort här ifrån. Redan samma eftermiddag var ishockeyklubborna borta från butiken.

Jag har ju själv skrivit ett par böcker om bandy och den tredje boken som handlar om ÖSK:s storhetstid på sent 40 och 50-tal beräknas komma ut någon gång i början av november. Jag återkommer senare med en beskrivning av mina böcker men om någon är intresserad av att köpa böckerna Bandy som livsstil eller 12 Legendariska bandylag så kan ni mejla till mig.
Robert.erickson@hotmail.com