ÖSK:s svit ännu obruten
En härlig hemmahelg för Svampen och ÖSK och en hemmasvit som fortfarande håller.
ÖSK:s svit intakt
Dubbelmöten på hemmaplan för ÖSK i helgen och den fantastiska sviten att inte förlora på hemmaplan är intakt. Inte sedan den 11 februari 2022 har ÖSK förlorat en bandymatch på Vinterstadion (Behrn arena). Under samma period har vi förlorat 10 bortamatcher. Tänk vad mycket det kan göra att få spela i sin hemmaborg. Men vi tar det hela som vanligt från början. Fint besök av Stockholms ÖSK:aren Uffe Ahnskog och hans sambo hade vi i helgen. Uffe och jag tog cyklarna mot Vinterstadion på lördagen och parkerade dem där. Sedan gick vi över Rudbecksgatan, vilket inte är helt lätt, med alla vägarbeten och staket som finns där. Vi tog oss över i alla fall och tog oss till Östers krog för att ladda inför matchen. Fast vi var ganska tidiga så var det redan mycket ÖSK:are där. Fler skulle det bli och vid 2 tiden var vi nog en 30 stycken. Då passade jag och Sködda på att resa oss upp för att hylla vår ordförande Magnus Eriksson Malm, som fyllde 40 år i helgen. Hela krogen stod upp och sjöng ”Ja, må han leva” i två verser och hurrade med ett fyrfaldigt leve för vår ordförande, därefter utbringade vi en skål med åtföljande supportersång om den välkända Restalundsgubben. Sedan lämnade jag och Sködda över en present i form av en glasfigur med inskription med Magnus namn, 40 år och ett ÖSK märke, med en hälsning från alla runt vårt älskade bandylag.
Därefter begav vi oss till Vinterstadion och match mot Surte BK, som ju Surtes lag heter sedan några år tillbaka. Surte ligger sist i Allsvenskan och enligt alla spåmadammer lär de stanna kvar där till serien är avslutad och sedan får de fortsätta sin bandyresa i division 1. Med tanke på det, såg faktiskt Surtelaget ganska pigga ut. ÖSK tog förstås ganska omgående ledningen med 1-0, men kvarten som följde gick definitivt till Surte som skapade några halvchanser. När ÖSK:s 2-0 mål kom så var det faktiskt lite orättvist men sedan körde ÖSK grabbarna på ordentligt och när domaren till slut blåste för halvtid så hade ÖSK gått ifrån till 5-0 och på så vis avgjort matchen. Bröderna Folkesson saknades i Surte matchen, men motståndet var inte tillräckligt starkt för att det skulle ha så stor betydelse. I halvtid pratade jag lite med Surte-fansen som var ett 10-tal. De hördes också hela första halvlek och man måste verkligen högakta dem som åker land och rike runt för att stötta sitt lag fast alla innerst inne vet att det kanske inte ens blir en poäng för de gulblå i år.
Synd att Surtefansen inte visste att vi laddar på Östers krog, de hade naturligtvis varit välkomna dit, de gånger vi har varit i Surte så har vi alltid varit varmt välkomna till deras pub som ligger ett stenkast från deras arena. Slutresultatet skrevs till 8-1 och vi gick nog från arenan med en liten känsla av att om ÖSK skulle ha någon chans mot Kungälv på söndagen så behövdes det nog en växel till.
När jag och Uffe närmade oss Östers krog på söndagen så såg vi att det var mycket rött inne i lokalen. När vi kom in möttes vi av en röststark Kungälvsklack som sjöng sina supportersånger. Jag räknade till hela 29 rödklädda IFK-supportrar. Uffe och jag kom in som första ÖSK:are och det var lite märkligt att vara i sådan liten minoritet på sin hemmapub. Det blev många glada återseenden med alla kända Kungälvs supportrar och det är verkligen roligt att träffa denna trevliga klack och ta en öl ihop med dem. Efter hand kom den ena ÖSK:aren efter den andra in men vi lyckades aldrig bli majoritet. Växelvis sjöng vi våra supportersånger med efterföljande applåder från motståndarklack. Jag sålde ett par böcker och stämningen var väldigt bra när vi gemensamt gick mot Vinterstadion.
Matchen började med att Kungälv låg på mest hela tiden. De hade ett tyngre tryck i anfallen, men ÖSK höll ihop sitt försvar väldigt bra. Till slut kom dock ledningsmålet från Kungälv och på slutet av halvleken skapade IFK flera vassa lägen som vår fantastiska målvakt Kimmen räddade galant. Om Kungälv hade gått till halvtid med en 3-0 ledning hade man inte kunnat klaga som ÖSK:are, Kungälv var klart bättre första halvlek, men det stod bara 0-1 på anslagstavlan och det var vi ÖSK:are glada för.
Andra halvlek började och ÖSK kom ut som ett helt nytt lag, nu var det ÖSK som drev matchen och skapade chanser och hade massor av hörnor. Då stack Kungälv upp och gjorde lite ologiskt 2-0. ÖSK:arna gav dock inte upp hoppet och jag blev nästan lite tårögd när jag såg hur mycket ansvar Simon Folkesson tog i det läget. Han slet och kämpade och fick med sig alla andra i laget och det bara lyste om Simon att ”här ska det inte komma några lag och tro att de ska få med sig något från Örebro”. Jag älskar verkligen när Simon är på det humöret och han har visat det så många gånger på Vinterstadion och det är en av orsakerna till att ÖSK har en obruten hemmasvit. ÖSK gjorde 1-2 och sedan skulle bara tvåan in och den kom. 2-2 och ÖSK gick verkligen för ett segermål, man kämpade slet och försökte, men tyvärr fick man inte in det. Mitt i ÖSK pressen så stack Kungälv upp i den 89:e minuten och skapade en hörna. Man stod med hjärtat i halsgropen och tänkte att det får bara inte hända att Kungälv tar den här matchen ändå. Det hände inte, ÖSK skapade någon halvchans till men matchen slutade oavgjort. Jag tippade att Kungälv skull vinna serien och genom att ÖSK nu har tagit en poäng av dem så har vi visat att vi kan spela jämnt med alla lag i den här serien, i alla fall på hemmaplan.
Jag nämnde i kommentatorfältet till min förra krönika att det var närmast outhärdligt att tvingas på den skränande musik som smålandslagen Åby och Nässjö ständigt tryckte ut i högtalarna så fort det blev ett uppehåll i matcherna. I Åby har man dessutom en ganska dålig ljudanläggning och sedan finns det också ett hemskt eko så fort som ljudanläggningen används. Nässjös ljudanläggning kan man inte klaga på och den används på högsta volym när den används. Jag tackar verkligen arrangörerna i Örebro att man inte tagit efter detta oskick som så många andra arenor har gjort. Under matchen är det klackarna som ska stå för ljudkulissen, musik kan man spela före matchen och i halvtid.
Nu har vi ett speluppehåll och sedan blir det Stockholmsveckan för Svampen, Tellus och Djurgården står på schemat. Jag vet att Stockholmslagen hör till dem som likt vi i Örebro inte spelar en massa skrän i sina högtalare mitt under matcherna. Det känns skönt att veta. Det ska bli roligt att komma till en ny arena också; Östermalms IP, där har jag aldrig varit. Jag hoppas att Simon Folkesson tar tag i matchbilden lika bra i Stockholm som han brukar göra i Örebro. Nu får han ju även hjälp av sin yngre bror Robin och båda har ju haft Stockholm som hemmaadress tidigare i sina karriärer. Kanske det kan göra att de trycker på lika bra som hemma på Vinterstadion.