Simon Folkesson är hemma igen!
Det har funnits många klassiska brödrapar i ÖSK, i år kan ÖSK ha hela tre brödrapar i truppen.
När nu Simon Folkesson har återvänt till ÖSK så återförenas han där med sin bror Robin Folkesson, dessa kan faktiskt bli ett av tre brödrapar i ÖSK:s uppställning nästa säsong. Redan klart är att bröderna Vilgot och Jacob Sjölander ska spela i gulsvart och Nico Nevalainen är ju klar för sin tredje säsong, brodern Saku Hämäläinen spelade för ÖSK ifjol och förhandlar just nu om en eventuell fortsättning. ÖSK har annars en lång historia med framgångsrika brödrapar. Ove Eidhagen spelade i ÖSK under hela 50-talet och 1954 fick han sällskap av sin bror Malte Eidhagen, dessa hjälpte till att spela fram ÖSK till sin andra SM-final, en final som man tyvärr förlorade mot Västanfors efter omspel. Många mins säkert bröderna Peter och Lars-Erik Johansson som kamperade ihop i ÖSK från mitten av 80-talet och hela 90-talet, många fina minnen har man från dessa bröders framfart på isarna. Ett lite udda minne jag har är av det mer pinsamma slaget. Jag får väl säga att jag kände Peter ganska bra medan jag egentligen inte kände Lars-Erik så väldigt bra. 1994 klarade ÖSK kvalet efter en dramatisk seger mot IFK Motala. Detta år hade även den sägenomsusade Butta Johansson anslutit till ÖSK och efter matchen blev det naturligtvis ett härligt firande på en krog i centrala Örebro. Jag var förstås på topphumör och ser en spelare sitta själv vid bardisken. Jag gick fram lägger armen runt hans axlar och säger: Vilken otrolig säsong ni gjorde Butta. Spelaren vänder sig om och säger: Ja visst Robban, men jag är inte Butta, jag är Lars-Erik Johansson. Ridå, vi skrattar gott båda två och skålar för segern och avancemanget. Lasse Buskqvist är ju både den spelare som har spelat flest matcher och gjort flest mål i ÖSK, han har även spelat ihop med två av sina bröder, först Ulf på 90-talet och sedan Björn på 2000-talet. Minnen från Lasses karriär finns det förstås hur många som helst men en match där Lasse och Björn spelade en central roll måste jag lyfta fram. 2016 hade ÖSK satt sig i en mycket besvärlig sist. Man kvalade för att hänga kvar i Allsvenskan och kampen stod i första hand mellan ÖSK och storsatsande Åby/Tjureda. Lasse Buskqvist hade brutit näsbenet på träning men spelade ändå med en specialmask för ansiktet. ÖSK skulle spela mot Mölndal borta, en match som måste vinnas. Jag var ensam supporter från Örebro men väl nere i Göteborg anslöt Svampens store ÖSK supporter från väst Micke Godeé. Vi två höll ÖSK fanan högt och överröstade alla Mölndals supportrar med hästlängder. Regnet öste ner och någon ordnad bandy var inte att tänka på, men ÖSK ledningen hade taktiken klar. Man skippade mittfältet och satte upp bröderna Buskqvist på varsin kant, i mitten fanns den något långsamme men store och starke Henrik Larsson. Taktiken gick ut på att vår målvakt kastade bollarna på Henke, som tog ner dem på bröstet för att samtidigt hålla allt vad angripande Mölndalsspelare hette borta med sin stora kroppshydda och sedan fördela bollarna till de bägge bröderna. Dessa skulle ta emot bollarna på volly, avancera några skär och sedan klippa till. Taktiken var ypperlig, ÖSK vann och höll sig kvar i Allsvenskan och därefter har det ju bara blivit bättre och bättre.
Ett annat brödrapar var tvillingarna Jens och Johan Rubensson. Satt de bredvid varandra så såg jag skillnad på dem men när de var ensamma så var det inte lätt. Många roliga stunder vart det med dessa bröder, både när man såg dem på plan och efter matcherna. Jag mins en mycket tragisk händelse i Filipstad, när Jens (eller var det Johan) bröt benet. Det märkliga med denna händelse var att ÖSK förlorade inte bara en spelare för resten av säsongen efter detta, den andra brodern var bara en skugga av sig själv efter denna olycka.
Göran ”Slampen” Lindberg är ju absolut en av ÖSK:s bästa spelare genom tiderna, han spelade faktiskt en säsong tillsammans med sin bror Christer, det var säsongen 1995/96. Slampen gjorde lite som han ville på plan ibland, ett härligt minne är när han i Linköping snurrade upp två Stångebro försvarare genom att åka ett helt varv runt i cirkel för att sedan vända om och ta ett varv åt andra hållet. De båda Stångebroförsvararna blev så yra i mössan så de körde ihop med varandra i högsta fart och en småleende Slampen kunde i lugn och ro avancera mot Stångebromålet. Jubel och skratt på läktarn förstås av den alltid så stora Svampen klacken i Linköping. Magnus och Peter Öhrlund hade ju båda ganska långa sessioner i ÖSK men de spelade bara ihop under en säsong. Peter som för övrigt är far till bröderna Jesper och Robin Öhrlund. Dessa har ännu inte spelat tillsammans i gulsvart. Vi får väl se när kampanjen hemåt, uppåt har hållit på några år. Till sist har vi bröderna Laine som gjorde var sin säsong i ÖSK, på var sin sida om sekelskiftet. Anti spelade i gulsvart 1999 och Micko år 2000. Dessa två bröder var så olika som två bröder kan vara, både i utseende och spelstil. Anti hade ljusa afrolockar medan Micko var mörk.
/Robert Erickson
