Brynäs - Rögle1 - 4
Martin Apelqvist fick sista ordet - Örebro plockade isär ett taggat Tillberga
Tillbergas ledningsmål till 4-3 precis innan halvtidsvila gav ett viktigt psykologiskt övertag. Men det omvända skulle gälla under den andra halvleken, och Gulsvart skulle till slut gå segrande ur slaget. Slutresultatet skrevs till 6-5.
I Alfred Hitchcocks I skuggan av ett tvivel bryter främlingen in i den trygga amerikanska kärnfamiljen. Vi vet att han döljer någonting, och att allt inte är vad det verkar vara. Men spänningen ligger i att de runt om honom inte vet, och i takt med att filmen fortsätter börjar de mer och mer begripa den tillsynes karismatiske kusinens dolda agenda. I Främlingar på tåg, en annan klassiker av samme regissör, innebär ett möte mellan två människor på resande fot en överenskommelse – om att byta mord. Det hela går dock fruktansvärt fel och de två främlingarna blir rivaler. Endast en av dem kommer att gå överlevande ur denna Freudianska mardröm.
Publiken i Behrn Arena visste inte – till skillnad från dem som minns Hitchcocks efterkrigsklassiker I Skuggan av ett tvivel någonting mer än skådespelarna, förlåt, spelarna själva. Publiken och spelarna var på samma våglängd ända till den kraftigt fördröjda slutsignalen. Däremot, i likhet med förutsättningarna i Hitchcocks andra mästerverk Främlingar på tåg, skulle det visa sig att endast ett lag skulle överleva (LÄS: Ta poäng).
Det har refererats till Hitchcock för att kunna mäta nivån av spänning i Behrn Arena under torsdagens match mot Tillberga. Med all rätt. Det är undertecknad levande vittnesbörd av. Tränare Dennis Gustavssons omdöme får summera matchens karaktär: ”Jag tycker att det är en högklassig allsvensk bandymatch. Jag har sett många elitseriematcher i år, och den här håller helt klart [(lika bra kvalitet som en match i Elitseriens nedre regioner)]” (Scherman, NA 14/12/12, s 15).
Det var tilläggstid under den första halvleken och ställningen 3-3. Majoriteten av de dryga 270 åskådarna hade antagligen halvtidskaffe eller bollkastning i tankarna. Då kom det försenade klavertrampet från morgonens luciatåg: Robin Andersson ger bortalaget ledningen i matchminut ’46 och Tillberga får det där berömda ”sista ordet”. Ett viktigt psykologiskt övertag inför halvtidsvilan, det gulsvarta försvaret likt en bedövad patient på bår och en väldigt konkret innebörd av Hans Eklinds åsikt att Gulsvart bjöd sina motståndare på mål (www.oskbandy.se). ”Det sista ordet” skulle förövrigt visa sig vara ett återkommande tema under kvällens drabbning…
Den 13 december 2012 – Lucia. Tillberga i svart, eller ”all in black”. Association: Svart Lucia, en film av Rumle Hammerich gjord för exakt 20 år sedan, och en kultförklarad ungdomsrysare. Man ville inte ha en upprepning. Men Tillberga, och i synnerhet Andreas Hammarbäck och Robin Andersson ville annorlunda: Redan i matchminut ’1 nådde den förstnämndes hörna fram till Andersson som satte bollen stenhårt upp i nättaket. Rutin och ungdomlig arrogans i elegant samspel och det första planterade fröet till en kommande rysare. Örebro försökte etablera passningsspel, men ett annat genomgående tema för kvällen var tufft närkampsspel – Andreas Hammarbäck hade privata dueller mot ett par motståndare och efter krokben och slag på skridsko blev det till slut ”slag på klubba” som fällde anfallaren. Oftast var det Gulsvarts halvor Robin Folkesson och Adam Wijk som blev utsatta, och då Wijk penetrerade Tillbergas defensiv med en av sina många soloåkningar i matchens inledning fick han känna att han levde: Det är uppenbart att Adam Wijk får stå ut med en tuff behandling och stenhård bevakning av motståndarna under resterande del av vintern. Högerhalven är viktig för Örebros anfallsspel. Mot Tillberga visade Adam att han kan hålla humöret i schack och även hitta effektiva nycklar som gynnar laget när man fokuserar på honom (Eklind, www.bandyprasten.wordpress.com).
Mattias Rydberg saknades i kvällens upplaga av Tillberga, men ersattes av Andreas Elmesiöö – med Köping som klubbadress under föregående säsong. Han visade pondus då han utökade Tillbergas ledning till 2-0, efter att ha slagit in Jacob Claessons retur med blott en hand om klubban – en antydan om bakgrund som tennisspelare?
Efter en inledande svart kvart kunde Örebro börja etablera ett egentligt anfallsspel, men både lyror och passar efter isen i djupled var ofta slagna med lite för stor kraft, vilket resulterade i att de jagande topparna Lars Buskqvist och Tomas Knutson ofta gick miste om sitt byte. Istället hamnade bollen över linjen och i händerna på duktige målvakten Mikael Eriksson. Ett trendbrott nåddes hursomhelst i matchminut ’15: Lars Buskqvist lyckades komma förbi på vänsterkanten och avsluta säkert i motsatt inre burgavel. Ställningen nu 1-2. Både Robin Folkesson och Björn Buskqvist hade skott på mål, men Eriksson var i vägen. Tillberga hade emellertid en hörna som resulterade i stolpträff, men marginalerna på hemmalagets sida denna gång. Bandyglädjen tycktes även smitta av sig på kollaboratören Knutson: Ett distansskott som hann studsa precis innan Eriksson skulle ingripa ställde till det och det var kvitterat. Eriksson fick kapitulera inför Knutsons kreativitet, som dessutom hann med att styra en boll och skapa oro kring Erikssons målbur ögonblicket innan.
Knutson hade mer att ge: ”…fyra minuter senare smällde Knutson in sitt andra mål efter en hörna” ( NA, 14/12/12 s. 14). En tempoväxling likt den Knutson hade mot Falun borta på Lugnets IP – en spelare kan verkligen göra skillnad i bandysporten. Innan Knutsons ledningsmål hade Gulsvart en uppsjö chanser till mål: Björn Buskqvist lyfte bollen till brodern Lars men den sistnämnde lyckades inte riktigt med nedtagningen. I matchminut ’25 fälldes Wijk precis utanför Tillbergas straffområde och via en variant friställdes Martin Apelqvist, som dock inte kunde komma till ett adekvat avslut. Bollen gick istället ut till högerhörna, och vid den andra raka var det alltså dags för Knutsons ledningsmål. Tillbergas rus lite för passivt, och Knutson kunde få tid och utrymme att ställa in siktet.
I numerärt överläge kunde Tillberga kvittera efter en dryg halvtimme: "En onödig utvisning gjorde att Tillberga kunde kämpa in en kvittering och sedan ta ledningen på halvlekens sista skott. Vid båda tillfällena [(fick)] inte hemmalaget bort bollen utan Tillberga [(kunde)] slå in returer" (www.oskbandy.se). Lars Buskqvist hade ett par genombrottssituationer, men off-side var i vägen. Det stämde inte riktigt i kommunikationen mellan sändare och mottagare, och känslan var att många bollar – och anfall – stressades bort. I matchminut ’42 får Gulsvart hörna och det skiljde endast ett klubblad mellan bollen och rätt sida mållinjen. Robin Olsson – upphovsman till många av hemmalagets chanser – hade precis därefter läge att bryta sig igenom på kanten, men han fälldes och orsakade straffsituation. Men domare Jörgen Lundqvist valde att fria denna gång. Strax innan övertid hade också Björn Buskqvist två kvalificerade målchanser: Ett friläge från den ena kanten slutade med stolpe ut, och det senare skottet resulterade i en hörna via Eriksson i mål. Men det blev inga fler additioner till hemmalagets målkvot under den första halvleken. Martin Apelqvist kommenterar den första halvleken: Första halvlek tycker jag vi var jättebra. Men vi låg under med 4-3, det kändes jättekonstigt. Men vi släppte in lite billiga mål, och vi hade massor med lägen som vi brände. Det kändes ändå som att vi hade gjort en av de bättre halvlekarna i serien, faktiskt. I andra halvlek gick vi ut och hade bestämt oss, vi visste att det skulle komma lägen ( NA 14/12/12 s. 14).
Hans Eklind ger sin syn på saken: ”I halvtidsvilan var de flesta överens om att man såg en riktigt bra bandymatch mellan två lag som bjöd upp till kamp. För Örebros del var det den bästa halvleken det här seriespelet” (www.oskbandy.se). Eklind var också oroad över ineffektivitet i avsluten: ”… två gånger om ska ’Äpplet’ göra mål i den första halvleken, även Björn [(Buskqvist)] och Robin Olsson missar givna lägen” (www.oskbandy.se).
Andra halvlek och bara svart: ”Läget [(blev)] än mer prekärt för ÖSK:s del. En kvart in i andra halvlek ökade Tillberga på till 5-3” (NA 14/12/12 s. 14). Rasmus Lindqvist, en av Tillbergas många juniorer, var målskytt denna gång. Generellt sett präglades den första kvarten av viljelöshet och stagnerat spel – det kändes som om luften hade gått ur båda lagen. Örebro tog en välbehövlig time-out i matchminut ’63 och fyra minuter senare var reduceringen ett faktum då Björn Buskqvist höll sig framme: "…Björn Buskqvist [(reducerade)] efter ett riktigt elegant mål. Robin Olsson drev upp bollen, hittade Lars Buskqvist, som droppade till brorsan Björn som tog emot, avancerade och smällde upp bollen i nättaket" (www.oskbandy.se).
Innan dess försökte Olsson och Folkesson på egen hand, men de isolerades av ett kompakt försvar, med nästintill samtliga spelare på defensiv planhalva. I matchminut ’71 trodde nog de flesta att kvitteringen skulle bli ett faktum, men Eriksson gjorde en fantastisk enhandsräddning på Folkessons försök. Det svängde, och lagen turades om att gå till anfall. I nästa ögonblick frispelades en svart spelare mitt framför mål, snett bakåt från en anstormande lagkamrat. Claesson var redan nere för räkning då han lagt sig för att blockera, och det var således öppet mål. Men skottet gick utanför och hemmapubliken kunde andas ut – för den här gången. I matchminut ’77 får Gulsvart hörna och efterföljande skott går rakt på Eriksson i mål. Ett snabbt utkast ställer Gulsvart och möjliggör kontring. Ett misslyckat inspel gjorde att bollen befann sig i terra inkognita och Örebro kunde till slut återerövra bollen. Nu var det verkligen dramatik i Behrn Arena – den ena målchansen avlöste den andra och Tillberga hade en trippelchans i matchminut ’78. Tillberga var närmare 6-4 än vad Örebro var 5-5, men i matchminut ’82 inträffade följande: ”Med åtta minuter kvar av ordinarie matchtid tog Robin Olsson saken i egna händer. Han avancerade framåt, drog sig utåt vänster och drog sedan in 5-5-kvitteringen” (NA 14/12/12, s. 14).
De båda halvorna Wijk och Folkesson blev hårt uppvaktade och den senare åkte på en riktig stjärnsmäll från Tillbergas Jesper Flodström i matchminut ’85. Tacklingen renderade 10 minuter och utgjorde ena halvan av det som var en högst bidragande orsak till att Tillbergas grepp om matchen skulle släppa: ”Två utvisningar i matchens slutskede gjorde dock att Örebro kunde forcera in ett vinstmål… och kunde i den 94:e matchminuten avgöra tillställningen när ’Äpplet’ vink[lade] in Robin Folkessons lyft” (www.oskbandy.se). Målskytten Apelqvist om sitt avgörande mål:
Jag åkte och så styrde jag in den bara. Man tänker inte så mycket. På rätt plats vid rätt tillfälle…. Jag hade haft lite lägen under matchen och inte fått dit dem så det kändes gött att få göra det sista målet…. Såna här matcher är nåt speciellt för hela laget. Att få vinna en sån här match är riktigt bra för självförtroendet. Det var väldigt viktigt. Både för oss och framför allt för publiken att ge dem en skön match (NA 14/12/12, s. 15).
Tränarparet Dennis Gustavsson och Fredrik Johansson kommenterade matchen i allmänhet, och lagets insats i synnerhet. Den förstnämnde uttryckte saken såhär:
Man kanske är färgad, men jag tycker ändå någonstans att det är rättvist. Jag tycker vi är bättre än dem. De får sina mål enkelt, och vi får jobba väldigt hårt för våra mål…. Jag vet ju vad som finns i det här gänget. Ibland går det troll i saker. Det har gjort det lite för oss, det har hackat lite. Men tar vi med oss den här energin så kommer spelet också falla på plats så småningom (NA 14/12/12 s. 15).
Fredrik Johansson betonar blod, svett och tårar och att medlen får se ut hur dem vill, bara ändamålet vinst uppnås. Han kommenterar också Tillberga, och att laget har flyt och lever mycket på duktiga skridskoåkare. Att leva med favoritskapet är dock fortfarande någonting laget måste jobba med (NA 14/12/12 s. 15).
Gulsvart fick alltså – efter många om och men – det sista ordet under denna torsdagskväll.
