Poäng på Zinkensdamm
IFK Vänersborg har genom åren haft det tufft på Zinkensdamms IP. Men på fredagskvällen blev det poäng för första gången på åratal.
Efter många om och men var isen på Zinkensdamm slutligen spelbar inför matchen mellan Hammarby och IFK Vänersborg. Eller ja, spelbar så till vida att spelarna inte snubblade över kylrören men iskvaliteten var stundtals horribel på grund av värmen i Stockholm. Isen höll i cirka en kvart i första halvlek, och lite längre i andra halvlek, innan det blev i princip omöjligt att spela bandy. När isen ändå var okej var det IFK Vänersborg som var det bättre laget - man spelade med stort självförtroende, vann mycket närkamper och boll och skapade flest målchanser. Två av dem resultaterade i mål - först Hedqvist på hörna och sedan Olle Berglund efter inspel från Robin Lundqvist. Jesper Jonsson i Hammarby kunde dock reducera en stund senare med ett lurigt avslut.
När isen sedan var förbrukad blev det mest en kavalkad av bolltapp, klumpiga fall och felpassningar. Samt ett sällsynt uselt lyrspel. Det märktes att båda lagen föredrar att spela bandy längs isen. Således hände inte så mycket mer i första halvlek än att Hammarbys grinballar Gilljam och Pizzoni-Elfving åkte runt och muckade med IFK-spelarna och ordnade fram ett par dubbelutvisningar (för inom bandyn har man praxis att både offer och förövare ska straffas lika hårt, blir man kastad i isen och slagen på käften får man liksom skylla sig själv).
I den andra halvlek öppnade Hammarby lite piggare än IFK Vänersborg, som dock åt sig in i matchen igen. Vid det laget hade dock Robin Sundin lyckats fixa fram en straff som förre IFK-skyttekungen Misja Pasjkin förvaltat till 2-2. IFK och Robin Lundqvist hade dock mer att ge i den här matchen, och 2-3 mål blev nästan en spegelbild av 0-2-målet där Lundqvist trampade runt på kanten, spelade in i straffområdet där Mikko Lukkarila visade måltjuvskvaliteter och på ett inte helt bekvämt sätt lyckades få iväg ett skott som var såpass bra att det passerade duktige Patrik Hedberg i Hammarbys mål.
IFK fortsatte skapa chanser och Emil Viklund och Felix Pherson hade de vassaste när de skar in i straffområdet och kom till skott, som dock inte blev tillräckligt bra. Tyvärr skulle inte heller IFK:s ledning hålla sig så länge, då Felix Pherson blir ganska tydligt obstruerad på mittplan, förhindras från att jaga efter bollen som istället går till Jesper Jonsson som friställer Kalle Mårtensson som gör 3-3. Återigen ett olyckligt, och felaktigt, domslut som kostar IFK poäng i en match mot en "storklubb". Jag antar att sånt jämnar ut sig med tiden, dock inte mot någon av "storklubbarna" där det aldrig någonsin jämnar ut sig och nog aldrig kommer göra det heller.
Nu klarade IFK trots allt att hålla undan till 3-3 och hade även chanser att göra 3-4 som brändes, men även Hammarby hade sina chanser att avgöra så oavgjort får ses som rättvist i slutändan. En poäng IFK givetvis är jättenöjda med, och man gjorde även en bra match. Offensiven blir ju lidande när isen är så här dålig, men när isen var okej så var IFK det bättre laget och man fortsätter visa bra form och spela bra bandy.
I IFK var Robin Lundqvist och Felix Pherson på centrala mittfältet de mest framstående spelarna tillsammans med David Borvall. Robin som verkligen tagit kliv under säsongsintakten och i princip varit bäste IFK:are i varje match. Så även idag, där hans centrala mittfältsspel i både offensiv och defensiv klart överglänste landslagsspelare som Johan Willes. Felix Pherson börjar hitta mer rätt i sin roll som central mittfältare i IFK och är viktig med sitt spelsinne och sin förmåga att hålla i bollen.
I Hammarby var Patrik Hedberg, Sveriges näst bäste målvakt, klart bäst ihop med Jesper Jonsson.
Nu är det ingen match för IFK Vänersborg förrän på fredag den 13:e då Villa har oturen att komma till Arena Vänersborg för att möta ett just nu väldigt starkt IFK Vänersborg.
