Akropolis IF - Halmstads BK1 - 1
Sandviken starkare i andra halvlek
Vetlanda åkte på sin första hemmaförlust efter 6-9 mot ett till slut starkare och bättre Sandviken, som avgjorde i början av andra halvlek.
Trumman var tillbaka i Kullen Fans och med det stämningen i Sapa Arena, som var den bästa så här långt under säsongen. 1387 åskådare hade sökt sig till kvällens match som fick se en underhållande match, men som var ur VBK-perspektiv bäst i första halvlek.
Bra effektivitet av Vetlanda
Sandviken började bra och skapade tre snabba hörnor, men det var VBK som gjorde första målet. Joakim Andersson frispelades och spelade snyggt bak till Christian Mickelsson som gjorde mål. SAIK kvitterade ganska omgående efter en snabb omställning, men VBK återtog ledningen minuterna senare, också det efter ett snabbt anfall. Jag tyckte det var Andreas Lysell som avslutade Pontus Blomberg, men det var Mickelsson återigen som bokfördes för målet.
En intensiv inledning på matchen, som dock därefter lugnade ner sig en aning. Vetlanda fick mer tid att hålla i bollen och bygga upp anfallen, samtidigt som Sandviken inte skapade särskilt mycket den närmaste 15 minutersperioden. VBK:s spel lämnade en bra känsla så långt och inte ens Daniel Mossbergs vackra solokvittering efter 27 minuter ändrade på den känslan. För istället ryckte VBK fram till 4-2 efter två snabba mål. Först slog Joakim Andersson en boll genom hela straffområdet som Johan Löfstedt snappade upp och sköt i mål. Sen bröt Johan långt på egen planhalva, hittade Pontus Blomberg i fart som hittade Joakim Andersson som fick göra sitt första mål för dagen.
Två diskutabla straffar
En väldigt bra effektivitet av Vetlanda i första halvlek, som utöver målen egentligen bara hade ett läge i samband med ett mycket starkt genombrott av Pontus Blomberg som räddades, men där det också blev farligt på returerna. Spelmässigt låg SAIK på och skapade givetvis en del, men var inte alls lika effektiva samtidigt som Jonas Persson räddade de skott som sköts. Därför kändes det väldigt tråkigt att SAIK fick gå in i paus med oavgjort efter två väldigt diskutabla straffar.
Det hela började med att VBK hade två potentiella frislag på offensiv planhalva som båda friades av huvuddomare Daniel Labe. Spelet vände och när en SAIK-spelare föll i en liknande situation i straffområdet blev det straff och Erik Pettersson gjorde mål. Strax senare efter en hörna uppstod en 50/50-situation där meddomaren precis i jämte situationen visade för inslag medan Labe i andra änden av straffområdet blåste straff. Det var för avgörande moment i matchen för att domarna ska kunna stå och peka åt olika håll och komma undan med acceptans för sina domslut och från läktaren var det väldigt oklart vad Daniel Labe ens blåste för. Pettersson gjorde mål igen och 4-4 i halvtid.
Patrik Nilsson fyramålsskytt
Andra halvlek började sedan med att Joakim Bergman satte en klubba i ansiktet på Pontus Blomberg utan att få mer än ett frislag för det, men sedan tog Sandviken över matchen och det ganska ordentligt. På 15 minuter gick Sandviken från 4-4 till 4-7 och avgjorde matchen och det var helt enkelt för att VBK till slut inte lyckades stå emot den tyngd som finns i Sandvikens offensiv. Framförallt klev Patrik Nilsson in i matchen och stod för alla tre målen, som kom efter starka prestationer men också efter att hittat luckorna som uppstod i straffområdet.
I den här perioden hamnade VBK också under en väldig press och lyckades sällan komma i från egen planhalva. Sandviken gjorde det bra och tillät sällan VBK att bygga upp anfallen med kontroll på bollen. Där hamnade VBK i trångmål och det berodde i mitt tycke framförallt på att Sandviken gjorde det väldigt bra och bestämt. Det fanns en en tydlig nivåskillnad i hur lagen byggde upp sina anfall och Sandvikens breda spel på många spelare avgjorde matchen. Samtidigt kändes SAIK lite mer bestämda och vann till exempel många fler närkamper och 50/50-situationer, som gjorde att de kunde vända på spelet och komma med både fart och ytor om och om igen.
Efter 20 minuter tog VBK timeout och direkt efter denna reducerade laget till 5-7, genom Andreas Lysells andra mål i matchen. Det målet skapade hopp och VBK hade också ett par lägen till att göra 6-7, men lyckades inte trycka in bollen. Slutdelen av matchen blev ganska avvaktande, då SAIK var nöjda med resultatet och ville mest spela av, samtidigt som VBK inte mäktade med någon direkt forcering för fler mål.
Det blev tre mål i slutminuterna och matchen slutade till sist 6-9. VBK:s sista mål återigen av Joakim Andersson och detta på hörna.
Sandviken till slut tyngre
Vetlanda gjorde en bra första halvlek men hade behövt den där ledningen in i andra halvlek. Det var tunga mål att få emot sig precis innan paus, speciellt på det viset som de kom till på. Sen är Sandviken det bättre laget och vinner klart rättvist, spelare som Säfström, Nilsson, Mossberg, Pettersson och Henriksen fick VBK-försvaret under press och när VBK sällan fick tid på sig att hålla bollen under kontroll så uppstod både luckor och misstag som SAIK kunde utnyttja.
Det blir många insläppta mål i varje match för Vetlanda just nu och totalt har laget släppt in näst flest mål i Elitserien. För att få med sig poäng i sådana här matcher ligger givetvis nyckeln i att täta bakåt så mycket det bara går. Det är där som VBK just nu har mest att jobba med - även om försvarsspelet stora stunder av matcher känns bra, men till slut hamnar laget under så mycket press att de inte kan stå emot. Hur kan VBK ta sig ur den pressen utan att släppa in tre raka mål?
Viktor Törner, Pontus Blomberg, Joakim Andersson och Tomi Haussa tycker jag var den främsta kvartetten i VBK för kvällen. Tycker också det är roligt att en spelare som Andreas Lysell gör två mål och levererar som tredjeforward, bakom de andra två anfallarna som gör mål i varje match.
Nästa match spelas redan på lördag, återigen hemma och denna gång mot Kalix.
