Utbildningsbidraget slår mot de unga spelarna
Kalix unga talanger Niklas Rönnqvist och Christian Frohm ska flytta till Borlänge för studier och tanken var att kombinera det med allsvenskt spel i Peace & Love City. Borlängeklubben har dock inte råd att betala det utbildningsbidrag på 60 000 kr per spelare som Kalix Bandy enligt Svenska Bandyförbundets regelverk har rätt till, och Kalix verkar inte ha några ambitioner att låta spelarna byta klubb utan ersättning.
Konsekvensen riskerar att bli att två ambitiösa unga bandyspelare tvingas lägga bandyspelet på is i minst en säsong, kanske för gott om motivationen tryter. Det är inte första och säkerligen inte sista gången detta sker. Har bandysporten råd med det?
Först och främst: G-i-v-e-t-v-i-s ska klubbarna alltid göra rätt för sig. Få saker irriterar mig mer än när klubbar som Hammarby värvar unga talanger från andra klubbar och sedan struntar i att betala för dem. Samtidigt finns det grader i helvetet; i fallet Frohm och Rönnqvist rör det sig om två killar som flyttar för att plugga och bara vill få möjlighet att spela bandy samtidigt, det handlar inte om en klubb som signat två spelare och sedan insett att de inte har råd att betala utbildningsbidraget á la Hammarby.
Man kan givetvis tycka att Kalix är småsinta som sätter unga spelares karriär på spel för pengars skull, men samtidigt ser regelverket ut som det gör och man kan inte klandra en klubb för att kräva det de har rätt till. Då är det snarare regelverket som man måste förändra.
Som reglerna ser ut nu betalar elitserieklubbar 120 000 kr per spelare när de värvar spelare som är mellan 21 och 23 år gamla. De allsvenska klubbarna betalar i sin tur 60 000 kr per spelare.
Det är här regelverket börjar slå snett.
Elitserieklubbarna omsätter, med några undantag, mellan 5-20 miljoner kronor per år. 120 000 kr för de klubbarna motsvarar mellan 0,5 - 3% av klubbens omsättning. Givetvis inga småsummor, men ändå något klubbarna kan hantera och får räkna med när de värvar unga talanger. Klubbar på lägre nivåer måste givetvis också skyddas mot rovdrift eller åtminstone kompenseras när större klubbar rycker i deras spelare.
De allsvenska klubbarna behöver förvisso bara betala hälften så stort utbildningsbidrag som elitserieklubbarna, men eftersom de allsvenska klubbarna har en omsättning som är runt 90% av elitserieklubbarnas så slår utbildningsbidraget oproportionerligt hårt mot just dem.
Bandyklubbar på lägre nivå har ofta svårt med lagbygget, man har inga pengar att locka med och kontakter för att fixa jobb och lägenheter är sannolikt inte alls lika utbyggda som hos elitserieklubbarna. Därför är det orimligt att Bandyförbundet försvårar för de allsvenska klubbarna ytterligare genom att göra det orimligt dyrt att värva 23-åriga bandyspelare. Dels är det i den åldern de flesta är benägna att flytta till annan ort pga studier, jobb eller kärleken och dels är Bandyallsvenskan ingen serie du spelar i för pengarnas skull.
Om en allsvensk bandyspelare tvinga välja mellan jobb, studier eller kärleken och bandy på allsvensk nivå är risken hör att bandyn prioriteras bort och att spelaren i värsta fall slutar för att Bandyförbundets övergångsregler sätter käppar i hjulet får spelaren att fortsätta spela bandy på sin nya hemort.
Så kan vi inte ha det. Bandyförbundet borde omedelbart ta bort utbildningsersättningen mellan allsvenska klubbar så att enbart sådan ersättning ska utgå när elitserieklubbar värvar unga spelare från varandra eller klubbar i lägre divisioner. Värna alla ungdomar som brinner för bandyn istället för att göra dem till slagfält för klubbarnas pissing competitions. Det finns bara en sak som är viktigare för bandysporten än pengar och det är - spelarna.
